Han var med från början, och är en av dem som byggde den anrika gondolliften.
Nu, 34 år senare, gör Bjarne Hovelsås sin sista arbetsdag på Branäs skidanläggning.
– Jag ska väl försöka intala mig själv att jag kan bestämma över min egen tid nu, ler han.
Vad hände egentligen med åren? Bjarne Hovelsås ställer sig själv frågan och ler lite åt påpekandet att många av dem som delar den här avtackningsstunden med honom inte ens var födda när han var en av de tolv första att anställas på den då blivande anläggningen 1988.
– Nej, det är helt otroligt. Det är väl lite speciellt att ha varit med sedan den absolut första början, att det skulle bli 34 år, det kunde nog ingen tro...
Himlen öppnar sig och frågan är om det är hagel eller någon sorts snö som skrotar planerna på att få fira av jubilaren på den med ballonger pyntade uteserveringen på restaurang Ladan.
– Det är Bjarneväder, utbrister Branäsgruppens vd Anders Kjällström som själv har över 20 år på Branäsberget.
Men där står han sig slätt mot Bjarne Hovelsås. Han tycks ta uppståndelsen med ro och delar gärna gamla minnen med Anders Kjällström under den sommarlunch som det 50-talet anställda får ta del av för att tacka av den blivande pensionären.
Som hur många, långa och tunga timmar som lagts på att dra slang i de branta uppförslutorna för att förse nedfarterna med konstsnö. Och alla dråpligheter. Bjarne Hovelsås har nämligen hunnit få en vinkelslip i handen, och dundrat ned i ett dike.
– Där kunde du ha slagit ihjäl dig, säger Anders Kjällström.
– Ja, diket var ju inte där på morgonen och jag hade nog mest koll på var ni andra befann er, ler Bjarne.
Flyttade från Norge
Han flyttade till området i slutet av 1970-talet och nog anas hans norska ursprung i uttalet när han förklarar hur han först kom i kontakt med de planer som sedan lång tid funnits kring att göra en skidanläggning på berget.
– Jag jobbade på Långberget och det var ju prat på Branäs i många år innan det blev aktuellt. Jag slutade på Långberget -87 och började då hjälpa en som öppnade Strandås gästgiveri, och där var vd och ledningen för det som blev Branäs mycket så jag kom till att snacka med dem.
På den vägen är det, så att säga. Bjarne Hovelsås har sedan varit med och gjort de ursprungliga längdspåren och deltagit i planeringen av det mesta.
Byggde gondolliften
Främst på den tekniska sidan. Han är en av dem som byggde gondolliften.
– Det var ju nordens första i sitt slag. Det var det riktiga flaggskeppet där 1988 och har varit Branäs signum under alla år. De första åren där gjorde vi det mesta i egen regi, men tillsammans med byggledare från leverantören då. Men nu är det ju så stort så det mäktar man inte med längre, vi kan inte vara med på allt, säger han.
Med från starten har han fått uppleva utvecklingen från första parkett. Hur det redan första året gick knackigt när mildvädret slog till och hur man fick kämpa under hela 1990-talet egentligen.
– Sedan kom Mikael Rundblom och hans bröder och tog över -99, då styrdes marknadsföringen mer rätt och man valde att gå in mer mot barnfamiljer. Boendena började byggas och de valde att sälja ut färdiga tomter som man kunde investera i och bygga stugor på. Det var då uppsvinget började, säger han.
– Sedan blev säsongerna bättre och bättre, vi slog rekord på rekord och det har väl fortsatt ända tills nu. Så det har varit en väldig utveckling på boendesidan, men även på liftsidan som har byggts ut bra, det har varit rejäla satsningar där vi byggde en fyrstols- och sexstolslift för ett par år sedan. Och nu blir det en till sexstols i höst. Så det är klart stora satsningar.
Hur känns det att försvinna ur allt det här nu då?
– Det är klart, det är blandade känslor. Men jag tycker nog ändå att jag har gjort mitt, höll jag på att säga, så det känns ganska okej. Men det ska bli väldigt spännande att se den vidare utvecklingen.
Och du har fått höra det här också, från flera, att du kommer tillbaka?
– Ja, de säger ju det, ler han.
Sista arbetsdagen görs dagen före midsommar. Vad han ska göra sedan är högst oklart, han hjälper gärna till där och när det behövs.
Men det lär inte bli jättemycket skidåkning.
– Jag är ingen duktig skidåkare på det viset. Jag har åkt för nöjes skull, men det är inte för det jag är känd för, kan man säga.
Det är inte för skidåkningens skull du sökte dig till anläggningen?
– Nej, det är inte den som förde mig hit. Det var väl egentligen mest en nyfikenhet för den nya anläggningen, och jag har alltid haft ett stort tekniskt intresse. Det var det som drog mest.
LÄS OCKSÅ: