Sofia Wretling: ”Du bara gråter och gråter!”

Krönikor
UPPDATERAD:
PUBLICERAD:
Känslorna svallar över för Sofia Wretling, oavsett om det gäller hockeyguld, äggmackor eller dansuppvisningar.
Foto: FREDRIK KARLSSON
Det är det sista min dotter säger innan hon slår igen bildörren. Jag tittar efter henne när hon sluter upp med sina vänner vid perrongen, dom kramas och går sakta bort mot tåget, en tjejkväll är vad som väntar.

Jag startar bilen, fäller ner solskyddet och torkar bort en tår i ögonvrån. Ja, hon har rätt, jag bara gråter och gråter. Inte för att jag är ledsen… Nej, jag gråter för att jag är så jäkla lycklig. Det enda hon sa innan hon klev ur bilen var: ”Mamma, du är bra!”

Jag läste en gång att vid lyckliga tillfällen, blir vi självfallet glada, men samtidigt har vi ett stort behov av att släppa ut all den stress vi samlat på oss inombords. Därför reagerar alltså en del med att gråta. Men hur stressad kan en vara?

Ja, i mitt fall har känslorna svallat över till ett enda stort gråtkalas om och om igen, dom senaste veckorna.

Som nu i helgen när vi var och tittade på vår äldsta dotters slutföreställning i det danskompani som hon har lagt all sin energi och tid på. Föreställningen hann knappt börja förrän mina tårar började rulla och jag diskret försökte torka bort dom med min tröjärm. Mellandottern rynkade pannan åt mig (ja, hon är mitt i den åldern då allt mamma gör är pinsamt) och skakade på huvudet. Den yngste tittade förvånat på mig och undrade om jag hade ont någonstans?

”Nej”, svarade jag med gråten i halsen.

”Det är bara så fint att se hur dom alla har växt och utvecklats i sina uttryck på dom här åren. Det är inga småtjejer längre”, fortsatte jag och kände hur det började stocka sig i halsen på mig. ”Det är kvinnor och dom äger scenen.” Och så börjar jag storgråta igen, för att jag blir så berörd. Eller är det stress?

Detsamma hände när vi för några veckor sedan cyklade ner till Stora torget för att ta emot Färjestadstruppen och fira vinsten av SM-guldet. Spelarna hann inte ens gå ur FBK-bussen förrän mina ögon började tåras och jag visste att om jag bara öppnar munnen lite grann och försöker få till ett ljud kommer jag att brista. Så jag bet ihop. Barnen tittade skamset runt omkring och undrade varför det är just deras mamma som ska börja grina när alla andra tusentals människor på torget jublar, av glädje. Min äldsta dotter säger: ”Mamma, jag glömmer aldrig när vi precis hade flyttat hit. Det året tog också FBK guld och när dom åkte runt i Karlstad och körde förbi vår gata, började du storgråta samtidigt som du ropade och vinkade till spelarna inne i bussen. Som jag skämdes mamma, redan då.”

När sedan min yngste fick ett kort snack med lagkaptenen Linus Johansson om hur det är att ha diabetes och blir förevigad på en bild med sin stora idol, då brister jag fullständigt av eufori. Är jag verkligen så stressad?

Och för att inte tala om i dessa studenttider! Jag kan inte ens titta på ett utspring eller se när studentflaken rullar förbi utan att tårarna sprutar på mig. Och då är det inte ens mina egna barn som står där och hoppar och sjunger om den ljusnande framtiden. Hur ska det då inte bli nästa år, när jag för första gången ska få uppleva min äldsta stå där? Hur stressad kommer jag inte vara då?

I söndags kom vår katt springandes med mina trädgårdshandskar som hon hade ”fångat” nere i förrådet. Hon släppte dom nedanför min säng och tittade på mig med sina stora, vackra ögon. Med en blick som sa typ: ”Hörru, är det inte dags att vi går ut och påtar lite i rabatterna, du och jag?” Jag tittade på henne, log och nickade medan tårarna rann nedför mina kinder.

Och i morse brast det igen, när min Olof hade gjort en jättegod äggmacka som stod serverad på köksbordet. Med tårfyllda ögon log jag lite spänt, för så stressad är jag tydligen att jag till och med glömmer bort att äta frukost.

Men vad vore livet utan saltvattnet längs kinderna!

Ps.

Är du stressad? Le mer så klarar du ALLT mycket bättre. Att le minskar stress och hjälper hjärtat. Marilyn Monroe brukade säga: "Fortsätt le för livet är någonting vackert och det finns så mycket att le åt". Vetenskapen skulle förmodligen lägga till att det även är biologiskt gynnsamt att le – även när livet inte känns så vackert för tillfället. För faktum är att det finns mängder av vetenskapliga studier som backar upp detta.

Fakta om

Stress: Stress är en naturlig och livsviktig kroppslig reaktion. Den är gjord för att aktiveras under en kort stund. Därefter behöver kroppen vila och återhämta sig för att andra viktiga kroppsliga funktioner ska få utrymme.

Glädje: Glädje är ett känslotillstånd av tillfredsställelse. När en är glad är en lycklig eller road, det är en positiv känsla. Människor uttrycker ofta glädje genom att le. Enligt svenska glädjeforskare är givandet till ens omgivning en stark anledning till glädje.