LEDARE: Riksdagscirkusen bjuder på ett riktigt clownspel

Ledare
PUBLICERAD:
Clownen Manne har inget att sätta emot clownerna i Sveriges riksdag just nu.
Foto: Mats Schagerström/TT
Nej, spelet kring vårändringsbudgeten handlar ju inte alls om högre pensioner. Den handlar betydligt mer om högerns önskan att ställa till kaos. Den handlar om trumpifieringen av svensk politik där det mest handlar om att förstöra för andra.

Om du inte alls har koll på vad som hände i riksdagen inför, under och efter onsdagens budgetdebatt, är det fullt begripligt. Om du inte alls har koll på vad som hände i riksdagen inför och under onsdagens budgetdebatt för att du helt enkelt tröttnat på det urspårade politiska spelet, ja det är kanske ännu mer begripligt.

S förhandlade med V och MP om höjda pensioner för dem med allra lägst pension. Det ville inte Centern ställa upp på – och förhandlade i sin tur tillsammans med regeringen fram ett något justerat kompromissalternativ, mest för att visa att de minsann inte satt i knäet på en sosseregering och röstade som dessa ville.

Men inte heller detta var högerkoalitionen M, SD, KD och L intresserade av, och blockerade det nya Centeranpassade förslaget från att ens kunna läggas i riksdagen för beslut. Istället ville högern tvinga fram en omröstning om regeringens första förslag – eftersom Centern redan sagt att de skulle rösta emot det.

Så på onsdagen hade man en, i sammanhanget, rätt överflödig lång debatt som utmynnade i en omröstning där först oppositionspartiernas budgetförslag och sedan även regeringens första budgetförslag röstades ner. Till och med av socialdemokratiska ledamöter. Vi har ingen vårändringsbudget alls.

Nu är planen att regeringen går tillbaka till sin kammare för att på fredag lägga fram en extra ändringsbudget som man sedan hoppas att riksdagen ska kunna rösta på nästa vecka – innan riksdagen packar ihop arbetet för sommaren.

Men om regeringen sen får igenom DEN ändringsbudgeten ska vara osagt, för de nya blocken i svensk politik är som sagt exakt lika stora, med en enda ledamots röst som den möjliga tungan på vågen.

Och Amineh Kakabaveh, tidigare vänsterpartist men nu partilös, ja hon verkar inte bry sig nämnvärt alls om vad de båda budgetförslagen innehåller utan är beredd att återigen byta sin röst. Denna gång för löften som inte alls har med pensioner att göra…

Får hon inte vad hon vill av regeringen, är hon beredd att lägga ner sin röst och då mina vänner är det lotten som avgör!

Det har den gjort förr. 1973 fick vänsterblocket och högerblocket exakt lika många mandat. 175 var.

I tre år vilade den högsta beslutande makten i landet på lottdragning. Det låter ju som ett skämt, men kunde inte en majoritet enas om ett förslag så drog man lott. I tre år!

Men folkvalda – på 70-talet i alla fall – var nu tackolov mer ansvarstagande än så, så historieböckerna berättar att väldigt få beslut nu till slut gick så långt som att avgöras med hjälp av lottning. Enligt Riksdagens årsbok fattades inte ens vart femtonde beslut på detta sätt under riksdagsåret 75/76.

Istället kompromissade man fram besluten.

Och efter riksdagsvalet 1976 ändrade man så snabbt man bara kunde riksdagsmandaten till ett ojämnt antal… Med en politisk vilde i spelet är vi tillbaka på 70-talet, men med desto mer destruktiva riksdagspolitiker.

För vad som är lika tydligt här som i samband med den fåniga misstroendeomröstningen är att högerpartierna vet att de inte har mandaten att få igenom vad de vill. De söker inga samarbeten eller kompromisser utan väljer tvärtom att till huvudmotståndare utse Centerpartiet vars företrädare hånas vilt i sociala medier. Högerkoalitionen är mindre intresserade att få igenom sin politik och mer intresserade av att ställa till så mycket kaos de kan under de sista korta månaderna före valet.

Detta är en ledarartikel som uttrycker Värmlands Folkblads politiska linje, vilken delar arbetarrörelsens värderingar och är oberoende socialdemokratisk.