Hoppa till huvudinnehållet

LEDARE: Män ska inte behöva välja mellan livet och sexlivet

Publicerad:
Reporter Susanne Sjöstedt
Susanne Sjöstedt
susanne.sjostedt@vf.se
PSA-prov i form av ett blodprov för att upptäcka värden som kan indikera prostatacancer.
PSA-prov i form av ett blodprov för att upptäcka värden som kan indikera prostatacancer. Foto: Dan Hansson / SvD / TT

Detta är en ledarartikel som uttrycker Värmlands Folkblads politiska linje. VF delar arbetarrörelsens värderingar och är oberoende socialdemokratisk.

Det är den vanligaste cancerformen i Sverige framför bröstcancer. 10 000 drabbas varje år och nästan en fjärdedel, 2200, dör.

Det är förstås även långt över antalet livmodercancerfall årligen. Ändå finns för både bröstcancer och livmodercancer numera allmänna och avgiftsfria screeningprogram. Som kvinna kallas man regelbundet till både mammografi och cellprovtagning.

Men för dem som statistiskt sett har högre risk för dödlig cancer, män mellan 50 och 70 år, fortsätter Socialstyrelsen säga nej till allmän screening för prostatacancer.

En hel radda svenska kändisar rasar regelbundet i medierna om detta. Många andra undrar varför det finns en sådan folklig uppslutning för de screeningar som räddar kvinnoliv men inte för männen.

PSA, provet som avslöjar förhöjda värden som kan vara prostatacancer, skulle kunna leda till tidigare behandling och därmed kunna rädda uppemot 2000 mäns liv per år, det framgår ju av Socialstyrelsens egen utredning som låg till grund för beslutet att inte förespråka screening!

”Är deras liv inte värt något?”, frågar sig många upprört. Vad som försvinner in i skuggan är anledningen till varför Socialstyrelsen efter en ordentlig utredning ändå bedömt att screening inte är medicinskt försvarbart: screening för prostatacancer med den teknik som används i dag är inte tillräckligt träffsäker.

Den potentiella kostnaden för männen som tar provet är för högt i mänskligt lidande. Förhöjda värden betyder nämligen inte alltid cancer.

Bedömningen från Socialstyrelsen för några år sedan är att tiotusentals män med en allmän screening felaktigt skulle diagnosticeras med prostatacancer och behandlingen skulle ge alltför många av dessa män livslånga, dramatiska bieffekter. Som problem med erektionen eller urin- och avföringsinkontinens.

Det är ett pris många män ändå skulle vara villiga att betala om det faktiskt var villkoret för att överleva. Jämför exempelvis med kvinnor i riskgruppen för bröstcancer som väljer att i förebyggande syfte operera bort brösten.

Men i det sistnämnda fallen är träffsäkerheten i en biopsi mycket högre och påverkan på livskvaliteten, om än märkbar förstås, mer begränsad än att som man i 50-års åldern tvingas acceptera att behöva bära blöja resten av livet eller kanske inte kunna ha sex. Och detta utan att ens ha varit sjuk – eller ens ha fått ordentlig information om provets för- och nackdelar i förväg så de kunnat fatta ett initierat beslut.

Så dålig är träffsäkerheten att tio män överdiagnostiseras med en icke-dödlig prostatacancer för varje man som undviker död på grund av screening.

För dåliga odds, menade Socialstyrelsen 2018. Samma år låg Värmland tvåa från botten i antal döda i prostatacancer per 100 000 manliga invånare. Bara i Västernorrland hade man sämre överlevnad.

Det är alltså inte konstigt alls att inte alla håller med om att de vore fel att screena.

I granntidningen NWT berättar Håkan Florin, ordförande i Prostataföreningen i Värmland, i dagarna om varför han reser land och rike runt för att övertyga fler män över 50 att själv agera för att få det där testet gjort. Som överlevare själv vill han få fler män i rätt ålder att utnyttja möjligheten att kräva ett test av regionen. Att vänta tills man märker att något är fel, nej det funkar inte på prostatacancer.

– Du har inga symptom medan sjukdomen är botbar, påpekar Florin och tycker inte att några tester är onödiga. Att rädda liv måste väl vara det viktigaste ändå?

Men männen borde förstås inte behöva välja mellan livet och … ja sånt som gör livet värt att leva. Man behöver inte vara man, 50–70 år och orolig för sin egen hälsa, för att tycka att utvecklingen går för långsamt framåt.

Men den går ändå framåt. Bättre riktad screening, bättre screeningverktyg och bättre diagnostik. Nya rutiner där man nu gör magnetkameraundersökning före vävnadsprover – vilket minskar överdiagnostik och onödiga biopsier.

Vi står på gränsen till ett riktigt genombrott. Det kan inte komma snart nog.

Artikeltaggar

Håkan FlorinLedareMammografiSocialstyrelsenVärmlands län