OS-guldet fullbordade meritlistan.
Inom kort tar lag Edin det slutgiltiga beslutet – där en ny fyraårssatsning mot Milano Cortina 2026 är allt mer sannolik.
– Jag tror inte att jag nått min ”peak” som curlingspelare än, säger skippern Niklas Edin.
På onsdagseftermiddagen dök en omröstning upp från Lag Edin på sociala medier.
Frågan de ställde: ”Vad vill ni att vi ska göra de kommande fyra åren?”
Svarsalternativen: ”Fortsätt curla" eller ”Sluta – vi är trötta på er”.
Niklas Edin, kan man lägga ut en sån fråga och sen sluta?
– Det beror väl på, om 90 procent svarar att de är less på en. Det är det dags att inse att vi gjort vårt, skrattar Edin.
Ganska precis 90 procent har svarat tvärt om...
– ...det var tio procent som tyckte tvärt om alltså?
"Orimlig framgång”
Att vinna allt som går att vinna – och lite därtill – har sina baksidor.
Men skämt åsido, ett framtidsbeslut för lag Edin är nära förstående.
– Vi kan inte dra på det så mycket längre. Ska vi fortsätta måste vi komma igång med planeringen. Vi behöver ha någon mer sittning hela laget, blicka framåt. Det är ganska mycket att gå igenom innan vi kan ta ett officiellt beslut med fyra år framöver.
– Men det ser bra ut, alla är väldigt nöjda med det år vi haft. Det har nästan varit mer framgång än vi hade kunnat vågat hoppas på. Nästan orimligt mycket framgång. Just nu känns allt väldigt positivt.
Känslan ”sluta på topp” har inte infunnit sig?
– Självklart vore det också en cool grej att göra. Men det hade nog varit mer rimligt att tänka i de banorna så som curlingen var förr, när det var något man gjorde utöver ett heltidsjobb och familj.
– Nu är curlingen vårt heltidsjobb, den är vårt liv. Så sluta på topp skulle ju även innebära att man säger upp sig från jobbet, att man skulle vara tvungen att hitta något annat att göra på heltid. Att sluta nu är ett betydligt större beslut än det hade varit för tio år sedan som curlare när det generellt var på hobbynivå som en sidogrej.
Dubbla operationer
Men när laget nu sätter sig ned för att ta ett framtidsbeslut, då är det att sluta eller göra en ny fyraårig satsning som finns i de två vågskålarna.
– Numera finns det inga alternativ till det, i en så liten sport som curling. OS-åren är så mycket större, framför allt jämfört med de två åren som nu väntar där allt blir i mindre skala.
– Det är därför beslutet blir så stort. Det går inte bara säga ”vi testar, funkar det så funkar det” utan innan vi säger glasklart att ”vi kör” är det fyra år, mer eller mindre på heltid, som gäller för alla inblandade. Annars blir det svårt för att få det att gå ihop.
Veckorna som gått efter att säsongen tog slut har ägnats åt olika saker.
– En har flyttat, vi har en coach som åkt på en skada i korpfotboll och jag har opererat mig.
Dubbelt, till och med.
– Fotleden och armbågen. Jag har opererat båda förut, nu var det två små, enkla, ingrepp men de behövdes för att jag skulle komma tillbaka till full rörlighet. Så jag kan trän kroppen jämnt, inte behöva snedbelasta och av den anledningen riskera andra belastningsskador.
– Om jag nu fortsätter, oavsett hur många år, så jag kan träna kroppen fullt ut. Om några veckor ska jag kunna träna på fullt ut.
En slags vårservice av kroppen, med andra ord.
– Precis så. Löpträning har jag inte kört på 18 månader på grund av fotleden, det gick inte riktigt att ta ut steget. Och löpning använder jag väldigt mycket, inte så mycket för konditionsträning utan mentalt – få komma ut med lurarna på och samla tankarna. Istället för att yoga en timme jobbar jag en timme.
”Åker för att vinna”
36-årige Edin är den i laget som hållit på längst på elitnivå, skulle någon känna att motivationen inte längre fanns där hade han varit det så det mest logiska alternativet.
Men motivationen finns fortfarande i dig trots att du nu vunnit allt?
– Jag ska inte sticka under stolen med att jag är en ganska rejäl tävlingsmänniska...
– Fortsätter jag, då vill jag vinna. Jag gör det inte för att hanka mig fram, bara ställa upp. Åker vi på ett VM – då är det för att vinna. Det finns inget annat. När jag känner att den nivån eller det suget inte finns, då skulle det inte ens vara något att fundera på. Då skulle jag sluta på en gång.
– Men kollar man när de flesta andra blivit bra tror jag faktiskt inte jag riktigt nått min ”peak” än. Det gör att jag känner att jag vill fortsätta tills jag fått ut precis allt jag har som curlingspelare. När jag fått det, då tror jag att jag kommer känna mig nöjd och klar ganska snabbt efter det.
– Men än har jag inte riktigt nått dit, känner jag.
Gött att känna det när man har vunnit allt?
– Haha, exakt. Nu är det bara bonus, säger Edin med ett skratt.
Kan spela utan press
Samtidigt sätter han fingret på något som är väldigt sant.
För fram tills i vinter fanns alltid ett tomrum i prisskåpet hemma hos både Niklas Edin och de andra lagmedlemmarna. Nu finns där ett OS-guld – nu har de vunnit allt.
– Nästan all press, så här långt in i karriären, den kommer från oss själva. Men, likt förbaskat när man går in i det där OS-året blir det mycket utifrån, det kommer mycket åsikter.
– Sen kan man vara hur stålsatt man vill, men man kommer inte kunna undvika att – om man som vi hade gjort ställt upp tre gånger och inte vunnit – få höra just det. Helt klart något som är skönt att... bli av med.
– Vi visste vilken kapacitet vi hade, vi var värda ett OS-guld. Minst. Kanske fler, men ett räcker för att kunna kryssa för den rutan. Så om vi fortsätter kommer det vara med mycket mindre extern press – utan bara pressen från oss själva för att vi vet att vi fortfarande kan. Ännu mer.