Konstnären Ingrid Gustafssons storebror Tobias var popsnöret som hängde på Glada Ankan och hellre åt chips än spelade fotboll. 14 år efter hans plötsliga död tillägnar lillasystern nu sin första utställning i Värmland åt hans minne.
– Han var rolig, han hade en speciell energi.
Ingrid Gustafsson, som är uppväxt i Forshaga, har ett tydligt minne av hur hon i de allra tidigaste tonåren gick ner för trappen till nedervåningen och såg ett par converseskor i tamburen. Tobias Gustafsson och hans bäste vän spelade The Strokes nysläppta debutplatta på hög volym.
– Jag minns att jag kände: "Det här är coolt. Det här är coola grejer." Converseskor, det var ju liksom ingenting folk hade i Forshaga då.
Hon ler åt hågkomsten.
Åldersskillnaden mellan dem var ganska stor, sju år närmare bestämt.
– Jag blir fortfarande emotionell när jag pratar om Tobben. Även om relationen inte finns kvar, så finns den kvar inom en. Det har gått många år, men den finns kvar. Sen har man sitt vanliga liv där allt fungerar som vanligt, men med tiden förstod jag att detta är något man bär med sig hela tiden, på något sätt.
"Det har präglat livet"
Ingrid Gustafsson var 19 år när hennes storebror dog. Ändå var det inte hennes första förlust av en närstående.
– Mamma dog när jag var 15. Så det har präglat livet på många sätt. Ens personlighet formas ju mycket under de åren också. När man förstår att någon eller något kan försvinna från en så fort så leder det till ett ifrågasättande av mycket.
Tobias Gustafsson läste vid sin död till förpackningsdesigner på Brobygrafiska i Sunne.
– Men han dog i Japan där han var på utbytespraktik. Det var mycket prat när hans kropp skulle flygas hem. Han hade köpt en representationskavaj som han skulle använda på jobbet i Japan, så frågan var om han skulle ha den där kavajen som han själv hade valt, eller om de skulle svepa honom traditionellt i kimono. Jag minns faktiskt inte hur det blev till slut, bara att det blev en sådan stor symbolisk grej av det, även för mig.
Avledde tankarna
Ingrid Gustafsson hade vid den här tiden börjat läsa en textillinje på en folkhögskola i Dalarna.
– Jag reste mycket mellan Dalarna och Värmland och hade alltid med mig stickningen. Det var ett bra sätt att avleda tankarna om det blev för mycket.
Det blev början på hennes konstnärsbana, och början på det uttryck hon fortfarande utforskar. För två år sedan tog Ingrid Gustafsson sin examen från Konstfack i Stockholm och i de arbeten hon nu visar i en utställning på Konstfrämjandet i Karlstad utgår hon från just temat svepningskläder.
Men, som hon själv beskriver det, knappast i någon "historisk kontext". Ingrid Gustafssons handgjorda ullstickningar bär symboler som gråtande emojis, eldar och Pac-Man-liknande figurer.
– Jag har jobbat med dem ett tag, säger hon apropå de gula emojisarna.
– Det är nästan så att jag är lite motvilligt inställd till dem, för på ett sätt kan jag känna att de är lite banala. Det kanske är därför jag valt utställningstiteln "Mitt barnsliga hjärta". Samtidigt är de väldigt uttrycksfulla, och det är ju även så vi kommunicerar i dag.
"Får vara för mycket"
Det finns också något befriande i de stora känslorna som figurerna ger uttryck för, tycker hon.
– Kanske fanns det en vilja från min sida att få vara lite överdriven, liksom skrika ut det man känner inombords. Det kan finnas förväntningar på en att man ska vara stark och hålla känslorna i schack. Då kan jag tycka det blir roligt när det istället får vara för mycket.
Till ett annat verk har Ingrid Gustafsson stickat små vattenfall.
– Tobben berättade om en plats han hade varit till i Australien, där det fanns ett vattenfall. Han beskrev det som ett lyckoögonblick.
Ibland hänger hon de stickade verken på träskulpturer, ofta föreställande händer.
– Det är lindträ, ett mjukt träslag. Där blir ju arbetet motsatt. Med textil och stickning är det något som växer fram, medan träarbetet handlar om att ta bort.
"Utlopp för kärleken"
Ingrid Gustafsson kan se på sitt skapande som ett sätt att förlänga relationen till personerna hon mist.
– Det är en kärlek som man inte kan applicera på den här personen längre. Så för mig har konsten blivit ett sätt att få utlopp för den kärleken. Där tankarna och känslorna kan få existera vidare.
Utställningen på Konstfrämjandet pågår till och med den 4 juni.