LEDARE: Du kan tycka vad du vill om Nato - men S lär vinna stöd på vacklandet

Ledare
PUBLICERAD:
Statsminister Magdalena Andersson (S) berättade på måndagen att regeringen beslutat att Sverige ska söka medlemskap i Nato.
Foto: Henrik Montgomery/TT
Högern verkar tro att Socialdemokraterna kommer att straffas av väljarna för sin hantering av Natofrågan. Det är mer troligt att det blir precis tvärtom, att stödet och förtroendet för regeringspartiet ökar.

Nej, undertecknad är varken nöjd med beslutet eller det tramsiga spelet om svenskt Natomedlemskap som Socialdemokraterna ägnat sig åt. Partiföreträdare på alla nivåer som smugit omkring sedan i mars och i stort duckat frågor om var de själva stod i frågan, rädda att ta ställning, rädda att hamna i osynk med partiledningen – kanske till och med rädda att hamna i osynk med väljarna.

Men när man ser oppositionen försöka vinna poänger på att de minsann ”alltid” varit för Nato medan sossar är ”vindflöjlar” undrar man över deras analys.

Visst, sossarna har ändrat sig om Nato på kort tid. Visst, både Peter Hultqvist OCH statsminister Magdalena Andersson tycks ha gjort en 180-gradersvändning på två månader.

Men det har liksom många svenska väljare också gjort. Det var först efter den ryska invasionen av Ukraina som stödet för svenskt Natomedlemskap för första gången någonsin gick över 50-procent i opinionsmätningar.

Att tro att dessa väljare nu skulle vilja straffa S för att inte ha varit för Nato i decennier… varför skulle de?

Nu tjafsas det till höger om att Andersson och speciellt Hultqvist borde ”be om ursäkt” för att inte ha tyckt som högerpartierna tidigare. Återigen, varför i hela friden då?

Man behöver inte hålla med om vare sig sossarnas process eller slutsats, men att likt högern tro att partiet kommer att straffas för att så övertydligt luftat sin ambivalens i frågan är nog att göra helt fel analys.

Att tro att Hultqvist skulle tappa i trovärdighet bland väljarna för att han sa något helt annat före den ryska invasionen av Ukraina än vad han säger efter är en lika konstig analys det.

Genom att i en intervju i DN förklara precis hur hans tankegångar gått de senaste par månaderna, är det snarare så att fler vacklande väljare lär känna igen sig i turerna. Att först känna sig fullständigt övertygade om att en väg var rätt för att efter några månaders ångest känna det rakt motsatta.

Nej, förtroendet för Hultqvist lär tvärtom växa just för att han verkar gjort samma resa som många andra för att landa i sitt ja.

Sen önskar väl jag själv att han gott kunnat berätta om den ändrade uppfattningen när det hände istället för att låtsas obestämd i mer än en månad till…

Skärmdumpar, Twitter.

Moderaterna skickar ut budskapet att ”Efter 20 års arbete har Moderaterna sett till att Sverige säger ja till Nato”. Liberalerna kör en putslustig bild på nya partiledaren Johan Pehrson med texten ”Jag har förespråkat Natomedlemskap sedan den här slipsen var modern”.

Men vad en höger som nu slår sig för bröstet över att de minsann till skillnad från S ”alltid” ha velat gå med i Nato missar - ständigt missar - är att den övertygelsen inte återspeglas bland väljarna och att förankring inte hela tiden kan vara en eftertanke.

De medger alltså att de jobbat i 20–30 år för svenskt medlemskap – flera av de åren i regeringsställning dessutom – utan att faktiskt lyckas vända folkopinionen.

Ändå begriper de fortfarande inte att de har något att lära av Socialdemokraterna.

Detta är en ledarartikel som uttrycker Värmlands Folkblads politiska linje, vilken delar arbetarrörelsens värderingar och är oberoende socialdemokratisk.