Ismael Ataria: Jag älskar vuxnas skam

Krönikor
PUBLICERAD:
Kanske har alla människor rätt att göra bort sig oavsett ålder, skriver Ismael Ataria som fick bakläxa på Stockholmståget.
Foto: Anders Wiklund / TT
För en tid sedan satt jag på ett tåg mot Stockholm. Snett bredvid mig satt två par i medelåldern. Det var helt vanliga medelsvenssons på väg mot en långhelg i den kungliga huvudstaden.

De såg ut att ha en trevlig resa och hade något världsvant över sig. Den där typen av människor som ska gå på någon trevlig krogshow efter ett besök på Waldemarsudde. Typen som älskar att svinga runt ett kristallglas med bubbel medan de slänger en halvhjärtad blick över någon målning av Karin Broos. Nu satt de där i tågsätet och skrattade, småpratade och trivdes med varandra.

Jag såg också att de öppnat varsin liten öl, en egen medhavd öl, alltså inte den typen som serveras på tåget. I alla fall, helt plötsligt kom tågvärden fram och utbrast ”Ni vet att ni inte får dricka medhavd alkohol på tåget?” Jag såg hur något gick sönder i deras blick. ”Va..öh…får vi inte?” Stammade en av kvinnorna förläget. Tågvärden satte armarna i sidorna och utbrast ”Nej, det borde väl NI veta?” Tågvärden beslagtog de fyra burkarna.

Inför mina ögon förvandlades nu de fyra femtioåriga livsnjutarna till fyra mellanstadieelever som precis blivit påkomna av en lärare med att röka bakom skolmatsalen. De krympte i sina kläder, tappade sin hållning och hela livsnjutarprylen. När tågvärden marscherade ut ur vagnen med deras rusdryck så kunde jag se hur de generat såg sig omkring, hur de försökte skratta bort händelsen. ”Oj, så tokigt det blev!”

Men de kunde inte maskera sin skam, jag såg den tydligt i deras modfällda blick. Jag satt där för mig själv och mös, nej fan, jag NJÖT av att se deras världsvana aura falla till golvet som en prålig mingvas.


Jag vet inte varför men jag tycker det är väldigt härligt när vuxna människors stolthet faller av. Det handlar inte om skadeglädje utan mer om en slags kärlek till oss människor. Att bli äldre är förenat med så mycket fint. Vi blir mer bekväma och avslappnade som människor men att bli äldre innebär också att vi faller tyngre när vi begår misstag.

När vi är unga så kan vi falla hela tiden, det förväntas nästan av oss att vi ska snubbla och göra bort oss, lära oss av misstagen. Kanske har alla människor rätt att göra bort sig vilken ålder vi än befinner oss i? Det är liksom högst mänskligt att det blir fel ibland.

Men när du kommer över fyrtiostrecket så ökar kravet på att vi aldrig ska göra bort oss eller bli tillrättavisade. Vi har ett krav att vara perfekta, vara förebilder för unga och gud vet allt. Jag tycker definitivt att fler vuxna borde begå flera misstag och då sträcka på sig själva och inte huka under skammen.

Vi är alla sårbara varelser som ibland gör fel, vi….Plötsligt avbröts mitt dagdrömmeri. Tågvärden ville se på biljetten. Jag halade upp telefonen och visade min biljett. Tågvärden studerade färdbeviset och sa ”Du vet att du sitter på fel plats?” Jag tittade upp lite förnärmat och stammade ”Öh…va?” Tågvärden suckade och sa ”Det här är första klass och din biljett gäller för andra klass.” Tågvärden var tydligt irriterad. Jag sa ”Jaha..öh...tycker du att jag ska flytta på mig?” Bryskt hämtade tågvärden luft. ”Ja, det kanske skulle vara lämpligt?”

Jag samlade ihop mina saker och lämnade min plats med en hopsjunken hållning som bara skammen kan ge. I ögonvrån såg jag det femtioåriga sällskapet, de hade hört hela mitt samtal med tågvärden.

När jag passerade dem så såg det faktiskt ut som om de satt och smålog mot mig, som om de jävlarna satt där och njöt.


Instagram

Foto: Privat

Bland skiten skiner även det enkla.


Veckans ord

Våren


Plus & minus

Plus: När våren äntligen kommer dundrande in med sin värme och flaggar för bättre tider. När skinnjackorna faller och solen äntligen kan värma våra vinterblekta armar.

Minus: Att vi bor i ett land där våren ändå kan göra halt och släppa tillbaks kylan och att det kan förbli så, ända fram till slutet av semestern.

Detta är en åsiktsartikel och innehållet är skribentens eller skribenternas egna uppfattningar.