I en vecka skulle Hammarökatten Hedvig få hålla sig inomhus hos kattvakten Camilla Abelsson. Men så fort chansen gavs smög hon ut genom ett fönster och försvann på sitt livs längsta äventyr.
Nu, tio månader senare, har hon återvänt hem till sin familj.
– Det känns helt makalöst, säger hennes husse Patrik Jansson.
Det var i juli som Camilla Abelsson – boende på Kroppkärr – ställde upp som kattvakt åt hennes chef, Patrik Jansson, under tiden hans familj var på semester i Skåne.
– Det var den varmaste veckan men jag var ändå noga med att stänga dörrar och fönster så att Hedvig inte skulle kunna smita ut, berättar Camilla.
Hon säger också att Hedvig jamade missnöjt på nätterna och att hon inte inte verkade vilja något hellre än att få komma ut i friska luften. Så när chansen gavs tog hon den.
– Jag vaknade en natt och insåg att det var längesedan jag hörde henne jama. Jag gick upp och kollade och då såg jag att ett vädringsfönster i dotterns rum stod på vid gavel...
Många falsklarm
Patrik och familjen kom hem från semestern för att tillsammans med Camilla leta efter Hedvig. De skrev lappar, la ut efterlysningar i Facebookgrupper och åkte på mängder av ”kattlarm”.
– Det har ringt jättemycket folk som sagt att de har sett henne, men när vi har åkt ut till platserna har det antingen inte varit någon katt kvar där eller så har det varit någon annan, säger Camilla.
Men nu, när hoppet nästan hade försvunnit helt, hade någon äntligen hittat rätt.
– När det var 15 minusgrader ute tänkte man att det nog faktiskt var kört, så under vintern och våren har vi bett folk att skicka bilder på katter de tror har varit Hedvig, eftersom vi har åkt på så himla många falsklarm, säger Patrik.
En kvinna, Victoria, hade letat efter sin egna bortsprungna katt på Kronoparken och i stället hittat Hedvig – som hon kände igen från bilderna på Facebook – bredvid en cykelbana.
– Hon skickade bilden till mig när jag var och handlade på Nolgård så jag kastade mig iväg till Kronoparken, och där satt hon!
– Jag tänkte ”nu får hon inte springa till skogs”, men när jag ropade på henne mjauade hon lite och jag kunde gå fram och klappa henne.
Hungrig och mager
Hedvig, en långhårig fyraårig maine coon, verkar trots omständigheterna vara okej, säger Patrik. Hon är glad och hon vill gärna vara nära sina familjemedlemmar, men det märks också tydligt att de senaste månaderna inte har varit någon dans på rosor.
– Hon går och mjauar hela tiden, hon är helt utsvulten. Men man får inte ge dem hur mycket mat som helst, utan små små portioner många gånger om dagen.
Pälsen är dessutom tovig och hon var full av fästingar.
– Imorgon ska vi ta henne till veterinären. Vi tror och hoppas att hon kommer att återhämta sig.
"Ingen skugga”
Patrik är tydlig med att ingen skugga ska falla över Camilla utan att han bara är tacksam över att hon ställt upp som kattvakt – trots att Hedvig blivit allt svårare att ta hand om för varje år.
– Hon har blivit alltmer van att vara utekatt så vi vet ju att hon försöker ta sig ut om hon måste vara inne.
Trots det säger Camilla att hon har känt sig skyldig och oroad under tiden.
– Tack och lov har vi en bra relation, jag och Patrik. Jag tycker så himla mycket om honom och hans familj, men det gör det ju också värre. Det var en sådan fruktansvärt ångest!
Hon berättar också att det har skojats friskt om på jobbet.
– ”Okej Camilla, du lär inte få någon löneökning de närmsta åren” har kollegorna sagt, säger hon med ett skratt och fortsätter:
– Jag känner mig så lätt nu! Jag har inte slutat le sedan igår när Patrik ringde.