Mot bakgrund av den senaste mandatperiodens erfarenheter, borde kommunledningen i Karlstad bättre sträva efter att bygga upp dialoger, där ett fördjupat deltagande och inflytande från medborgarna i Karlstad görs möjligt, skriver Stefan S Widqvist i en replik på Torsten Jarnstams inlägg Avståndet mellan väljarna och politiken är för stort!
Torsten Jarnstam har vid flera tillfällen förtjänstfullt lyft fram Karlstad kommuns otillfredsställande demokrati ofta mot bakgrund av hur vårt friluftsområde Skutberget har hanterats. Nu senast i VF, 19/4, ”Avståndet mellan väljarna och politiken är alldeles för stort”. Jarnstam betonar, att ”Det borde vara angeläget för oss alla, kommuninvånare och politiska företrädare, att vi hittar en modell, som fungerar bättre utifrån ett demokratiskt perspektiv.”
Har Karlstad kommuns politiska ledning och tjänstepersonal dragit lärdomar av händelserna kring Muminland på Skutberget, Stadshusaffären och kritiken av byggivern som inte tar hänsyn till stadsdelarnas omgivningar och den närliggande naturen? Mot bakgrund av dessa erfarenheter borde man sträva efter att bygga upp dialoger, där ett fördjupat deltagande och inflytande från medborgarna i Karlstad görs möjligt.
Beslut, som har djupgående inverkan på invånarnas välmående, livsmöjligheter och kommunens utveckling, behöver verkligen allmänhetens engagemang. I stället för att se viljan att vara med och påverka som ett störande element borde kommunledningen gå de intresserade till mötes och genom detta bredda och säkerställa att man får en så bra genomlysning som möjligt av det tänkta projektet innan man kommer till beslut.
Det borde vara självklart att kommunen eftersträvade ett bredare deltagande i samhällsbyggandet av invånarna i Karlstad efter de minst sagt grova klavertrampen som skett de senaste åren.
Den fördjupade medborgardialogen behövs för att kunna bygga ett långsiktigt förtroende till kommunledningens vilja att på allvar ge invånarna i Karlstad möjligheter att vara delaktiga i formandet av kommunens framtid. Stora grupper av boende i vår stad är oroliga över vart det bär hän med vår vackra stad med de omfattande ingrepp som redan skett och planeras i både detaljplaner som i Översiktsplanen.
Medborgardialoger i form av samrådsmöten syftar ju till att främja demokratin och minska gapet mellan medborgare, politiker och tjänstepersonal. Då behöver en vidgad grupp medborgare komma in mycket tidigare i planeringsprocesserna. Möjligheten för en bra dialog kräver att kommunen startar dialogen i ett tidigare skede än det som nu formellt är stadgat i PBL, Plan – och bygglagen. Annars finns inte något reellt utrymme för påverkan från och inflytande av invånarna.
Pliktskyldiga informationsmöten, som kallas samråd, skapar bara än större klyftor mellan de beslutande och invånarna, då ”Kommunen redan har bestämt sig, varför har dom då kallat till samrådsmöte?” Steg ett är, att inte hymla genom att kalla det samråd, när det i själva verket enbart handlar om regelrätt information…och i bästa fall att mötesdeltagarna får prata av sig, men inget som man egentligen behöver lyssna på. Planeringsprocessen har pågått för länge för att kunna vända om och ta en annan riktning.
Ett reellt medborgarinflytande innebär, att kommunen tidigt presenterar projektet med dess möjligheter och begränsningar samt det allra viktigaste - Redogör för alternativa förslag och lösningar!
Samrådet borde vara till för att skilda alternativ får komma till uttryck, respekteras och tas på allvar. Kommunen måste visa sig villig att diskutera olika utformningar i förhållande till kommunens eget förslag och inte bara olika tekniska lösningar utifrån en redan bestämd orubblig huvudinriktning.
Kommunledningen borde i stället främja att olika alternativ presenteras och lägga resurser på att ta fram olika alternativ. Att bättre kunna se saker ur andra perspektiv än det för handen givna främjar samrådet och utvecklingen av projektet, då det ger en rikare och mer komplex bild av projektet och dess problem.
Medborgardialoger har växt fram i just glappet mellan medborgare och politiken, nu gäller det att Karlstad kommuns ledning tar medborgarnas delaktighet i stadens framtid på allvar och inte bara hänvisar till nästa val.
Även om vi kan konstatera att det finns en maktkonflikt mellan den representativa demokratin och medborgarmakt i spänningen mellan de i allmänna val utsedda politikerna och medborgardialogens närmande till en direktdemokrati, så är det likväl nödvändigt att kommunfullmäktiges ledamöter inser att kommunen också är summan av alla medborgare om tilliten mellan kommunapparaten och invånarna i Karlstad skall kunna stärkas i demokratisk riktning.
Stefan S Widqvist