LEDARE: På 1 maj skrattar högern som vanligt åt S

Ledare
PUBLICERAD:
Socialdemokraternas partiledare Magdalena Andersson (S) sjunger Internationalen på förstamaj-demonstration i Stockholm.
Foto: Jonas Ekströmer/TT
På 1 maj frågar högern hånfullt om demonstrationståget även sjunger versen i Internationalen om hur ”vi under skatter digna ner”.

På 1 maj skrattar högern åt sossar med ambitiösa politiska ambitioner.

På 1 maj talar högern – samma höger som slagit sig i lag med ett rasistiskt parti för att det är det enda sättet för dem att få makt – om hur Socialdemokraterna ”gör vad som helst för makt”.

På 1 maj kritiserar högern arbetarrörelsens politiska prioriteringar och menar att man inte förvaltar den gamla arbetarrörelsens gamla värderingar och ambitioner på rätt sätt!

På 1 maj roas högern av glesnande förstamajtåg. Högerpartierna själva försöker sällan eller aldrig arrangera några demonstrationer av just denna anledning. Om sossarna samlar färre än förr, vad vore uppslutningen av moderata sympatisörer.

På 1 maj argumenterar högern för sina alternativ till arbetarrörelsens politiska förslag, som alla påstås ge svenska arbetare bättre förutsättningar på arbetsmarknaden. Det bara råkar vara så att det verkligen alltid betyder sämre arbetslöshetsförsäkring, sämre förutsättningar till fortbildning, försvagad arbetsrätt och sänkta löner.

På 1 maj stönar högern återigen om hur dumt det är att LO och S hör ihop eftersom inte alla LO-medlemmar röstar på Socialdemokraterna. De överdriver det ekonomiska stöd LO-medlemmarna via sin fackavgift ”tvingas” ge till S. Det är ju för att de vet att varje förlorad facklig medlem gör kollektivet svagare. Precis som de vill.

På 1 maj dammar högern av förslaget om att slopa 1 maj som helgdag. Visst vore det bättre med en ”ledighetsbank” av något slag där alla får vara lediga när som helst, menar de. Men de talar väldigt tyst om hur det så klart inte handlar om frihet för anställda att få använda sina lediga dagar när man vill, utan mest om att på det sättet avveckla OB-tillägget. Är jul och påsk inte helgdagar längre, kan ingen som jobbar räkna med att få extra betalt.

Socialdemokraterna och Magdalena Andersson, som gjorde sin första 1 maj som partiordförande, får ursäkta, men borgerliga fixeringen vid 1 maj är som vanligt bland de största behållningarna.

Andersson själv valde att lägga krutet på att lova att den höjning av a-kassetaket som infördes tillfälligt under pandemin ska permanentas.

- En stark a-kassa är en fråga om respekt för vanligt folk, byggd på tanken om plikt och rätt. Man ska kunna betala hyran medan man söker nytt jobb och inte hamna i fattigdom. Vårt Sverige kan bättre, menade hon.

Vallöftet, om man lyckas vinna stöd för det, är att alla som tjänar upp till 33 000 kronor i månaden ska få ut 80 procent av lönen i a-kassa om de blir arbetslösa.

Det var en viktig trygghetsreform under pandemin och är det fortfarande. Det är egentligen helt absurt att tänka på hur a-kasseersättningen inte höjdes alls mellan 2002 och 2015 när Socialdemokraterna, kort efter att de fick regeringsmakten efter åtta år med en moderatledd regering, höjde den.

Både då och nu var vi långt ifrån gamla socialdemokratiska ambitioner om att 80 procent av de arbetslösa skulle få 80 procent av gamla lönen. Så långt att det nästan, men bara nästan, var komiskt.

Och ja, det finns ju en anledning till att högern vill ha det så också.

A-kassans ersättningsnivåer fungerar nämligen som ett lönegolv för arbetslösa som söker jobb. Är arbetslöshetsersättningen låg tvingas arbetslösa ta jobb till betydligt lägre löner än tidigare. För att sedan vara berättigade till lägre arbetslöshetsersättning, som tvingar fram ännu längre löner som ger ännu lägre ersättning och så vidare.

Det är bra att Socialdemokraterna lägger fokus på själva fundamentet i välfärdssamhället istället för att presentera ständigt nya satsningar. En bra arbetslöshetsförsäkring, en trygg socialförsäkring och schyssta pensioner är något precis alla vinner på.

Detta är en ledarartikel som uttrycker Värmlands Folkblads politiska linje, vilken delar arbetarrörelsens värderingar och är oberoende socialdemokratisk.