Debatt: Magdalena dras med i den militaristiska medievinden

Debatt
PUBLICERAD:
Statsminister Magdalena Andersson (S) verkade öppna för svenskt Nato-medlemskap i en intervju i SVT:s 30 minuter
Sverige är inte under attack! Diplomatin måste vara vår första försvarslinje. Sverige har tidigare tagit initiativ till fredsbevarande arbete och varit medlare i konflikter mot bakgrund av vår trovärdighet som alliansfritt land, håller denna möjlighet nu på att gå förlorad, undrar Stefan S Widqvist.

Efter mitt inlägg i VF den 30/3 ”Kriget måste få ett slut – nu är det hög tid för diplomati!” fick jag på kvällen samma dag en oönskad mental påspädning då vår statsminister uttalade sin hållning till kriget och dess konsekvenser för Sverige i TV2:s program ”30 min”. Hon konstaterade att läget gör att Sverige skyndsamt måste rusta upp det militära försvaret och att regeringen arbetar med en ny säkerhetspolitisk analys.

Vid frågan om det nu är aktuellt med en anslutning till Nato blir svaret, att det är denna analys som avgör om vi kommer att gå med i Nato eller ej: ”Det är en öppen fråga”.

Magdalena flyttar ”beslutet” till analytikerna, när det i grunden är ett politiskt ideologiskt beslut. Det finns inga ”neutrala analytiker”. Det handlar om att det finns olika sätt att skapa säkerhet och hantera hot mot våra liv än det rent militära. Vapenmakt är minst sagt ett trubbigt instrument som i grunden i sig självt skapar osäkerhet, när allt fler rustar upp alltmer…och däribland Sverige.

På vilket sätt menar egentligen regeringen och vår försvarsmakt att väpnade styrkor med betoning på ett gränsförsvar skapar säkerhet för befolkningen i Sverige? Är det ens trovärdigt som militär strategi?

Hur kommer den analys som Magdalena ser fram emot att resonera om säkerhetens syfte och mål; Vems säkerhet? – vi som bor i Sverige, Sveriges gemensamma säkerhet med övriga länder i strävan efter nedmontering av kärnvapen, befolkningen i Jemen i skydd mot Saudiarabien som beväpnas av den svenska vapenexporten, ett starkare och mer aktivt FN… eller mot vad skall säkerheten gälla? – Miljökatastrofer, brist på mat, försämrad välfärd… och vilka säkerhetsåtgärder vill man då prioritera?

För vad Magdalena och Hultqvist idag gör är, att beskriva verkligheten enbart i termer av militär stormaktskamp, där Sverige kommer i kläm, och de prioriterar då att rusta upp reguljära militära förband med tanken att detta ”är bäst för Sverige”.

Syftet med att placera ut väpnade styrkor är att stå stark vid ett anfall från Ryssland. En svensk geopolitik som kräver ständigt rullande miljarder från våra skattemedel för att bygga upp en infrastruktur som består av en allt starkare försvarsindustri och militära baser inte bara på Gotland.

Vart har strävan efter mänsklig säkerhet tagit vägen? Ett säkerhetsfokus som strävar efter stabilitet och olika former av gemensamma beslut i internationella relationer i stället för att tanken att besegra fienden med vapen. Fokus ligger då på att stävja konflikter, upprätthålla vapenvilor, bygga fredsprocesser och finna diplomatiska lösningar.

Sverige har tidigare tagit initiativ till fredsbevarande arbete och varit medlare i konflikter mot bakgrund av vår trovärdighet som alliansfritt land, håller denna möjlighet nu på att gå förlorad?

Stora delar av media och politikens frontfigurer agerar som om Sverige var under en nära förestående militär attack och hals överhuvudet rusar offentligheten in i en militär upprustningsbubbla som bara växer och växer.

Den spekulerande och medvetna övertolkningen av händelserna i Ukraina har ett underförstått påstående att framtidens konflikter måste lösas med militärt hot och våld. Krigsretoriken invaderar alla samtal och gör sig bred. De fredsförebyggande perspektiven har försvunnit all världens väg i medievinden och i politikens ekokammare.

Trollerinumret, att förvandla krigets vedervärdigheter som drabbar det ukrainska folket till att bli en sannolikhet för det svenska folket, har lyckats! Vår säkerhetsdebatt handlar nu om att rusta för krig.

Min fråga till Magdalena och riksdagens ledamöter är: Varför har (S)-regeringen och i stort sett hela riksdagen övergett att diplomatins väg är vår främsta försvarslinje?

Kommer Magdalenas ”analytiker” att föra in oss i Nato eller kommer socialdemokratins gräsrötter att ifrågasätt en politik som leder Sverige in i en osjälvständig säkerhetspolitik?

Stefan S Widqvist

Detta är en åsiktsartikel och innehållet är skribentens eller skribenternas egna uppfattningar.