LEDARE: OR-Åkerströms avhopp var nästan komiskt förutsägbart

Ledare
UPPDATERAD:
PUBLICERAD:
Glada miner på Oberoende Realisters Jens Fischer och Peter Åkerström dagen efter förra kommunvalet. Inte fullt så glada miner idag.
Foto: Håkan Strandman
Oberoende realister i Hagfors bildades något år före förra valet. Det tål att påminna om den korta tiden för det är onekligen fascinerande hur dominerande partiet varit i att sätta tonen i kommunpolitiken i Hagfors under dessa knappt fem år.

Men den senaste uppståndelsen där Peter Åkerström, en av grundarna, bestämt sig för att lämna följer ändå en nästan komiskt förutsägbar mall för den här sortens lokala partier. Inte heller är han den första ledarfiguren att lämna partiet på dramatiskt vis under partiets första fem år. En annan tidigare partiordförande, Kattarina Hjern, valde även hon att helt bryta banden med partiet för några år sedan.

Peter Åkerström uppger för VF att han inte bara lämnar partiet som medlem – han avsäger sig dessutom alla politiska uppdrag han är vald till. Inklusive det mest publika som kommunfullmäktiges ordförande. Och allt detta för på grund av en personkonflikt där Åkerström känner sig personligen attackerad och reagerar ilsket och spontant.

Men detta bekräftar ju den inneboende instabiliteten i de lokala partier värmlänningarna tycks så förtjusta i, när medlemmar och sympatisörer oftast samlas kring ledande partiföreträdare än kring en framarbetad ideologi.

För vad som ofta motiverade bildandet av de nya partierna, frihet från hårda strukturer och kontroll av ett moderparti på nationell nivå, betyder också partiorganisationer som har svårare att stå pall för personkonflikter och avhopp. Ett parti där partilinjen till slut tenderar att bli de åsikter som personerna i toppen torgför och ofta ensamt beslutar om – och där den som tycker annorlunda men inte får sin vilja igenom släpper allt och lämnar.

Och att det är där OR tycks befinna sig nu, bekräftas ju av Kattarina Hjerns beskrivning i VF om hur hon fick nog när en person i partitoppen ställt ultimatum på ett medlemsmöte och hotade sluta om han inte fick igenom sitt förslag.

”INGEN sa emot”, säger hon till VF och kallar det ”ren diktatur”. Utvecklingen i den riktningen menar hon har fortsatt med högre tempo efter att hon slutat.

Att Socialdemokraterna i kommunen precis bytt ledande företrädare, fastställt sina listor inför valet och enats om vilka frågor som man tänker gå till val på, och till på köpet gjort allt detta med idel glada miner blir därför en så stark kontrast till läget i OR.

De lokala partierna här i länet blir har blivit både fler och mer framgångsrika i val. Efter valet 2018 tog partierna – några helt nystartade – mandat i ungefär hälften av länets kommuner.

Genom åren har dessutom några lokala partier gått direkt upp som största eller näst största parti redan i första valet de ställt upp. Som exempelvis i Hagfors och Eda. Men sett över några mandatperioder är väljarstödet på sina håll svajigt och så även partiorganisationerna.

Hittills är det för tidigt att bestämma huruvida dessa, förvisso väldigt framgångsrika exempel, blir mer än korta dagsländor i lokalpolitiken. Upp som en sol kan om ytterligare en mandatperiod eller två ramla ner som en pannkaka.

I Eda har kanske den pannkakan redan landat efter en rörig mandatperiod med avhopp bland annat av den tidigare partiledaren för Hela Edas lista. Kanske ligger Hagfors Oberoende realister bara några år efter?

Detta är en ledarartikel som uttrycker Värmlands Folkblads politiska linje, vilken delar arbetarrörelsens värderingar och är oberoende socialdemokratisk.