Insändare: Lyft upp fredsarbetet

Insändare | Ukrainakriget
PUBLICERAD:
Diplomati och nedrustning är ämnen som bör få större utrymme i medierapporteringen i skuggan av Ukrainakriget, anser insändarskribenten. På bild är statsminister Magdalena Andersson som nyligen besökte den internationella militärövningen Cold Response 2022.
Foto: Anders Wiklund/TT
Kriget i Ukraina har satt fart på frågan om svensk NATO-anslutning.

Kriget är djupt tragiskt och jag har all respekt för Ukrainas rätt att försvara sig militärt. Att kriget pågår i ett så närliggande land väcker också en rädsla hos oss i Sverige att även vi skulle kunna drabbas. Att tillhöra en stark allians kan ses som en möjlighet att kunna försvara oss bättre än på egen hand. Jag har alltid varit motståndare mot att Sverige ansluter sig till NATO och håller fortfarande fast vid det. Jag är snarare rädd för att tillhöra en militär sammanslutning där man, som jag uppfattar det, inte har inflytande över vilka ekonomiska och politiska intressen som ligger bakom dess agerande. Vi vet inte heller hur NATO kommer att utvecklas. I nuvarande situation i Ukraina är det inte lätt att se andra lösningar än de militära som framkomliga men jag skulle ändå vilja att fredsskapande aspekter belystes mer i medias rapportering, i reportage och debatter. Jag är inte radikalpacifist. Man måste vara realist och inse att det finns politiska ledare och rörelser som är beredd att använda anfallskrig och vapenmakt för driva igenom sina egna nationella, ekonomiska, religiösa eller andra intressen. Stater måste kunna försvara sig med vapen mot sådant. Med det sagt framstår det som oerhört viktigt att på alla sätt skärpa andra metoder att bygga fred. Jag önskar att personer och organisationer med kunskap och erfarenhet av diplomati, fredsarbete, FN, nedrustning, bistånd, civilt motstånd, och liknande fick större plats i media och allmän debatt. Det behövs en fördjupad kunskap i dessa frågor så att man kan inse att – eller ta ställning till om – fredsarbete är ett starkt alternativ och komplement till militär upprusningen. Politiker och andra som tar upp dessa aspekter får sällan följdfrågor. Fredsarbete kan framstå som orealistiskt svammel jämfört med att gå med i NATO. Det finns många människor och organisationer genom historien både i Sverige och världen som arbetat för fred. Jag vill att den kampen ska föras vidare, inte glömmas och kastas på sophögen.

Kriget är sedan drygt en månad en förödande verklighet i Ukraina. Hur enskilda människors liv påverkats av kriget har skildrats ingående och väl av media. Man kan känna in på bara skinnet vad krig innebär. Men även människor i andra länder påverkas och ingen påverkan är positiv. Krig är bara negativt, något nedbrytande som generationer får bearbeta för att ta sig ur. När kriget är över behöver man veta hur man bygger fred. Det behöver förberedas redan nu. Det finns säkert experter och aktivister, som vet vad som kan göras men de behöver uppbackning i den allmänna opinionen som därför bör vara mer informerad.

Jag tänker också på klimatfrågan. Det känns nästan vanvördigt att nämna klimatet i sammanhanget, men det är det stora överhängande hotet mot människosläktes existens på jordklotet. Inget borde få ta kraft från arbetet med klimatomställningen. Det är så absurt att se dessa svarta moln från bombkrevader och raserade hus, att tänka på all metall som går åt att bygga krigsmateriel och bränsle till tanks och krigsflygplan när vi i stället behöver lägga oändligt mycket mer kraft på att få ner klimatutsläppen, drastiskt minska fossila bränslen, hushålla med jordens resurser, odla klimatsmart mat, dra ner på transporter och resor och så vidare. Det är ett avgörande gemensamt mål för mänskligheten. Också det ett fredsarbete.

Eva Grip

Detta är en åsiktsartikel och innehållet är skribentens eller skribenternas egna uppfattningar.