Debatt: Kriget måste få ett slut - diplomati nu!

Debatt | Ukrainakriget
UPPDATERAD:
PUBLICERAD:
Stor förstörelse där ryska trupper dragit fram.
Foto: Vadim Ghirda
Huvudfrågan måste vara: ”Hur får vi de ryska ockupanterna att lämna Ukraina?” Allt annat borde vara underordnat, skriver debattören Stefan S Widqvist - och hoppas på en diplomatisk lösning på det ryska kriget i Ukraina.

Jag uppskattade Mats Parners inlägg om Ukraina i VF 24/7, där han avväpnade Putinvännernas argument på deras egen planhalva. Dessa rader vill lyfta fram ett perspektiv som har fått allt för lite utrymme i diskussionen om Ukrainas framtid.

Vad jag saknar i den politiska ivern att sända alltmer krigsmaterial till Ukraina är den bristande hänsynen till hur civilbefolkningen i Ukraina drabbas av den ryska invasionen.

Det är självklart för mig, om vi önskar ha den politiska moralen i behåll, att vi ovillkorligen står på Ukrainas sida. Det råder ingen tvekan om att Putin är en krigsförbrytare och det internationella samfundets uppgift borde prioritera att få de ryska ockupanter ut ur Ukraina.

Om vi dessutom samtidigt lyfter fram att stödet behöver riktas in på att civilbefolkningen inte drabbas mer än den redan gjort, blir för mig huvudfrågan: Hur får vi de ryska ockupanterna att lämna Ukraina?

Allt annat borde vara underordnat om man ser till det mänskliga lidandet.

Nato kommer inte att intervenera. Någon flygförbudszon över Ukraina upprättas inte. Tron att de ryska trupperna kommer att besegras på slagfältet har inneburit en successiv militär upptrappning av kriget, vilket har drabbat civilbefolkningen i allt större utsträckning.

Putinregimen har nu och tidigare visat sin brist på hänsyn till hur folk drabbas såsom när han jämnade Groznyj, Tjetjeniens huvudstad, till marken. Över 250 000 människor dödades för att befästa Putins grepp om den tjetjenska regeringen. Putins regim är fullt kapabel att också förvandla Kiev till ett nytt Groznyj.

Vi vet idag att Nato inte kommer att sända trupper till Ukrainas försvar, så sättet att få de ryska trupperna ut ur Ukraina är genom en diplomatisk lösning. Om man nu inte spekulerar i att Putinregimen kommer att störtas genom en statskupp och ersättas av en västvänlig regim. Den demokratiska oppositionen är idag alltför svag för att kunna utmana om makten, om än en möjlighet på sikt.

De västliga regeringarna, EU och inte minst Bidens USA borde driva på för en lösning som skonar tusentals liv och förhindrar en långvarig militär ockupation av Ukraina. Upprustningsopinionen som uppmuntrar de militära lösningarna kommer att tycka att ett avtal är ett nederlag. Men det är det inte, utan tvärtom en möjlighet till fred.

En diplomatisk lösning behöver formas så snart som möjligt och innebära ett omedelbart eldupphör följt av tillbakadragandet av de ryska trupperna. Vidare innehålla en möjlighet för Putin att framställa ett sådant avtal som en form av delseger. Dessutom måste det vara ett avtal som bekräftas och garanteras gemensamt av Washington och Moskva. Ett avtal som mynnar ut i ett oberoende och neutralt Ukraina, då kan även Putin presentera det som att Ryssland respekteras.

Avtalet är självklart en jämkning men också en möjlighet att återuppbygga ett fritt, demokratiskt och oberoende Ukraina. Alternativet med ett oberoende neutralt Ukraina ger Putin en utväg och skulle ge ukrainarna chans till självständighet.

När vårt eget land Sverige kunde bygga en god demokrati på grundval av neutralitet och alliansfrihet borde det inte hindra Ukraina från att göra detsamma i framtiden.

Just när jag skriver dessa rader har jag samtidigt haft ett öga på TV:s nyhetssändning och får då information om att nya förhandlingar mellan Ryssland och Ukraina skall äga rum i Turkiet.

Jag skulle då önska, att en överenskommelse innefattade rekommendationen att FN:s säkerhetsråd skall sända fredsbevarande styrkor till Luhansk och Donetsk så att ett avtal också kunde reglera en av de grundläggande företeelserna i det omfattande kriget. Förhoppningsvis är det kommande mötet i Istanbul inte bara ett spel för galleriet, utan en början på en fredsprocess.

Stefan S Widqvist

Detta är en åsiktsartikel och innehållet är skribentens eller skribenternas egna uppfattningar.