LEDARE: Hur bra ska fattiga egentligen tillåtas få ha det?

Ledare
PUBLICERAD:
Bidragstagare borde få mindre pengar för att vara beredda att ta även lågbetalda jobb, menar Moderaterna.
Foto: Leif R Jansson / TT
Moderaterna är återigen ute och vevar om hur bidragen är för höga. ”Det ska löna sig att jobba”, säger de. Men i själva verket menar är att det borde kännas mer i plånboken att vara utan ett jobb, vara sjuk, ensam förälder eller fattigpensionär – inte att den som jobbar faktiskt ska få mer.

”Det lönar sig att leva på bidrag. Jag kan inte konkurrera med socialbidrag”, säger en företagare på en av partiets kampanjbilder.

Tidigare har partiet lyft hur en familj med fyra barn och två arbetslösa föräldrar utan a-kassa som lever på socialbidrag tjänar på att tacka nej till ett jobb med en lön på 20 000 kronor brutto.

Ja, förutom att det inte riktigt är så enkelt att tacka nej till jobb om man lever på bidrag. Moderaterna låtsas gärna som annat, men ekonomiskt bistånd får du i dag inte utan krav på motprestation. Antingen att du står till arbetsmarknadens förfogande och kan visa att du aktivt söker jobb, eller har tungt vägande skäl för att inte söka arbete. ”Vill inte för att jag inte tjänar på det”, är inget tungt vägande skäl.

Skärmdump Moderaterna

Det blir inte mer pengar till hushållskassan om en av två arbetslösa får ett jobb och en arbetsinkomst eftersom alla bidrag utom barnbidraget minskar med samma summa. Eftersom familjen i exemplet rymmer många barn, är förstås bidragen anpassade efter det.

Moderaterna har en poäng i att det inte är optimalt. Ansträngning borde märkas och passivisering hotar flera generationers möjligheter att ens själva tro på att de ska kunna försörja sig själva. Men lösningen Moderaterna presenterar är samma gamla vanliga: att ge de som har minst ännu mindre och låtsas som att det gör alla andra till vinnare.

Men du som jobbar får ju inte mer pengar i plånboken för att bidrag till andra sänks. Ska det dessutom alltid ”löna sig att jobba” framför att leva på bidrag eller försäkringssystem, betyder det rimligen både en sänkning av sjuk- och arbetslöshetsersättning och till slut även en sänkning av socialbidraget.

Med tanke på önskningarna till höger att pressa ner de lägsta lönerna för vad de kallar de ”enkla jobben” kanske så mycket som 30 procent, kan det bli riktigt drastiskt. Socialbidraget bottnar ändå i vad som bedöms vara det absolut minsta man behöver för att ha någonstans att bo, ha tillräckligt med mat i skåpen och hela kläder på kroppen.

Vad är det för lyx som socialbidragsfamiljerna inte förtjänar som ska bort? Att ha färre än fyra barn per sovrum?

Att trycka till de allra fattigaste är verkligen den moderata lösningen på allt.

På samma tema förklarar Göteborgs-Postens blå ledarsida i dagarna att det garantitillägg Socialdemokraterna förhandlat fram med V och MP på 1000 kronor till de med de allra lägsta pensionerna, som jobbat mycket lite eller inte alls på arbetsmarknaden, är en ”käftsmäll för Sveriges alla undersköterskor, taxiförare och städare”.

Detta eftersom garantipensionen med detta tillägg kan överstiga dessa låginkomstgruppers intjänade pensioner.

Poängen är att ”undersköterskor, taxiförare och städare” ska känna sig blåsta av staten – och förbannade på garantipensionärerna för att dessa inte har det mycket sämre än dem trots att de inte ”gjort rätt för sig”. I stället borde väl frågan vara hur sjutton man kan jobba ett helt yrkesliv och ändå sluta som fattigpensionär.

Detta är en ledarartikel som uttrycker Värmlands Folkblads politiska linje, vilken delar arbetarrörelsens värderingar och är oberoende socialdemokratisk.