Insändare: Vad gör man när ryssen kommer?

Insändare
PUBLICERAD:
Rysslands krig mot Ukraina ger anledning att blicka bakåt, påpekar Robert Björkenwall. Bild från finska vinterkriget.
Foto: SvD/TT
Jag är född bara sex år efter Andra världskriget. Hela min familj är en produkt av kriget. En konsekvens av att min morfar och hans familj – med min nu 94-åriga mamma – hals över huvud fick fly från de ryska invasionens militärer senhösten 1939 (Vinterkriget bröt ut 30 november).

I vår svenska regering nu finns två statsråd – Hultqvist och Damberg – som båda har mammor som är krigsbarn från Finland. Det är inte oviktigt i tider som dessa. Och just Finland finns det skäl – och lärdomar från – att dra och tänka lite extra på. Inte minst vikten att ha ett starkt eget försvar för att orka stå emot när fienden kommer.

Också vårt fredliga land finns många som vet hur det är att fly i krig. Också min egen mamma. Blir 95 år i juli, och vet vad det innebär att fly med kort varsel från bomber och ockupationssoldater. Min mamma är karelenflykting från en ö i Ladoga och de hade en styv timme på sig att fly senhösten 1939. Pappan var yrkesfiskare på Ladoga och hade stor båt och svarade för att organisera flykten för många karelska familjer där till norra sidan av Ladoga. Morsan tog sig senare till först Tornedalen och sedan Kiruna för egen maskin. Men flera syskon blev kvar i Åbo och Uleåborg i Finland.

Min morfar hade gått i rysk skola innan finska självständigheten 1917, varit kock som ung på pråmar och skutor som fraktade trävaror på Ladoga och Nevafloden in till S:t Petersburg. Sålde senare som yrkesfiskare fisk till munkarna på Valamo kloster i norra Ladoga och fick fina äpplen och grönsaker hem av dem. Morfar Andrei blev 86 år och hans story har jag nedtecknad och på band. Jag gillade gubben, en färgstark person, hade humor och mycket slängd i käften...

Ett par av min i sommar 95-åriga morsans syskon, en bror och en syster, han båda bli 91 och 92 år innan de dog. Bra gener där och kost med mycket fisk och grönsaker kan ha bidragit. Finland var ju på 50- och 60-talen ännu ganska fattigt (jfr orättfärdiga krigsskadeståndet till Sovjet på 6,5 % av finska BNP, slutbetalt 18 september 1952!) Och ändå orkade de ordna OS i Helsingfors 1952!

Men som den nationen Finland rest sig ekonomiskt och standardmässigt sedan dess. Där finns sisu och talang! Och än i dag är det vårt närmaste grannland, denna forna östliga rikshalva under 700 år!

Vi får verkligen hoppas att ett fritt och självständigt Ukraina nu orkar stå emot – och på sikt få en liknande utveckling! Borde vara möjligt så Ukraina inte hamnar under den ryska stöveln!

Robert Björkenwall

Frilansjournalist, utredare (författare till bl.a. en bok om Finland)

Detta är en åsiktsartikel och innehållet är skribentens eller skribenternas egna uppfattningar.