LEDARE: Tryggt med en statsminister med is i magen

Ledare
PUBLICERAD:
Statsminister Magdalena Andersson (S) föreslog vid en pressträff igår att anslaget till det militära försvaret ska öka till 2 procent av BNP så snart det går.
Foto: Anders Wiklund/TT
Energipriser rusar. Bensin- och dieselpriser rusar. Livsmedelspriser rusar. Råvarupriser i största allmänhet rusar. Och på det ett reellt säkerhetshot mot Sverige och Europa från Ryssland. Svenskarna googlar på närmaste skyddsrum – och ser samtidigt i plånboken konsekvenserna av ett ytterst instabilt världsläge.

Visst kan man till vänster i det läget glädjas åt att väljarna i allt större utsträckning sluter upp bakom statsministern vars förtroendesiffror också rusar. Å andra sidan hade ökad folklig opposition i ärlighetens namn varit konstigare. I kristider sitter vi stilla i båten och önskar stabilitet.

Det positiva är i alla fall att det ger statsminister och regering mandat att agera kraftfullt i en orolig tid. Nu väntar många fortfarande på en plan för att hantera de skyhöga bensin- och dieselpriserna som hotar både företags och privatpersoners ekonomier, men igår fick vi i alla fall besked om en historisk satsning på försvaret.

På torsdagsmorgonen varvades nämligen nyheter från den svenska regeringens pressträff om kraftiga resurstillskott till försvaret, med rapporter från krigets Ukraina och hamnstaden Mariupol som sedan över en vecka är under rysk belägring.

Att vinna gehör bland svenskarna för stora försvarssatsningar just nu torde vara den enklaste saken i världen. Tio, 20, 40 miljarder mer i försvarsanslag! Snabbast möjligt – helst igår. Partierna har länge trumfat varandra i krav. Alla vill framstå som mest angelägna, som de allra starkaste försvarsvännerna och de mest insiktsfulla säkerhetspolitiska experterna.

Moderaterna låter sig inte hejdas för ett ögonblick i sin kritik av regeringen, trots partiets egen solkiga försvarshistoria i närtid. Att de, senast de var i regeringsställning 2006–2014, skar ner så mycket på försvarsanslagen redan på en gång att deras egen försvarsminister avgick i protest efter bara ett år på posten? Eller att de därefter fortsatte nedrusta och bland annat avskaffade den värnplikt som den rödgröna regeringen sedan några år återinfört.

Tackolov har vi dock en statsminister med is i magen. En statsminister som de senaste veckorna stått pall för attackerna från höger och inte stressat. I förra veckan sågades hon för beskedet i förra veckan att Sverige inte planerar söka Natomedlemskap och anklagades då lite insinuant för att gå Putins ärenden. Denna vecka har hon matats om och om igen med kritik för att hennes Natobesked i själva verket var illa dold kritik mot Finland, vilket påstods sabotera relationerna med grannlandet.

Då var det extra pikant att den finska försvarsministern igår tog rygg på statsministerns kritiserade besked om Natomedlemskap. För Finland är det ”inte rätt läge att skicka in en Natoansökan”, sa Antti Kaikkonens vid en pressträff i Washington – och betonade samtidigt det nära samarbetet och kontakterna mellan Finland och Sverige.

Alltså precis samma övertygande besked om att länderna aldrig varit bättre synkade som den finska statsministern Sanna Marin och Magdalena Andersson lämnade häromveckan.

Bra, då kanske vi kan lägga den frågan lite åt sidan just nu och i stället fokusera på att stärka Sveriges eget försvar och bygga andra internationella samarbeten ännu starkare.

Men inte heller detta kunde så klart ske utan kritik. När regeringen nu meddelar att man fortsätter och förstärker den upprustning som redan inledde 2020 och nu siktar på två procent av BNP i anslag ”så snart det är praktiskt möjligt”, skiftar oppositionen fokus i sin kritik. Nivån är okej, i enlighet med vad Nato kräver av sina medlemmar, konstaterar man.

Skandalen nu tycks vara att regeringen säger ”så snart som möjligt” i stället för att sätta en fast tidsram.

Då verkar det inte spela någon roll att det är överbefälhavaren Micael Bydén själv som menar att det ”inte vore seriöst” att sätta tidsramar nu för när det är rimligt att försvaret kan förvalta de extra anslagen så de faktiskt ger militär effekt. Försvaret är ju redan inne i en upprustningsfas, betonar ÖB och frågar sig hur mycket mer kan man bygga ut och samtidigt öka tempot.

Nu kommer i alla fall resurserna. Nästa fråga blir hur vi betalar. Det lär ju också föranleda visst bråk i riksdagen.

Detta är en ledarartikel som uttrycker Värmlands Folkblads politiska linje, vilken delar arbetarrörelsens värderingar och är oberoende socialdemokratisk.