Debatt: Magdalena Andersson, ha nu lite is i magen om svenskt Nato-medlemskap

Debatt
PUBLICERAD:
Is i magen Magdalena och värna den svenska alliansfriheten, skriver debattören.
I riksdagen höjs rösterna för inträde i Nato och alltmer pengar till militariseringen av försvaret. Magdalena, lite ”is i magen” om jag får be, skriver Stefan S Widqvist, Karlstad.

Vår statsminister Magdalena Andersson uttryckte sig på följande sätt i sitt tal till nationen i veckan: ”Nu är det en ny kris som kräver att vi samlar oss. Sverige och svenska folket kommer att klara detta.” Vad menar egentligen Magdalena, vad är det som det svenska folket skall klara? Vad innebär Magdalenas ord i konkret handling? Vart är vi på väg i den svenska försvars- och säkerhetspolitiken?

Hon deklarerade också, att ”Regeringen kommer att ta initiativ till ytterligare upprustning och att den behöver tidigareläggas.” Åter blir frågan, vad innebär detta konkret?

En vecka senare menade Magdalena att en svensk ansökan om Natomedlemskap i dagens situation skulle destabilisera säkerhetsläget i Europa, så det är inte aktuellt.

Vad innebär då detta uttalande på sikt, nu när allt fler röster inom socialdemokratin önskar ett medlemskap?

För det första dras Sverige allt längre in Nato:s fålla, då man önskar höja försvarsbudgeten till minst 2 procent av BNP, då just 2 procent är villkoret för medlemskap i Nato. Detta backas upp av högerblocket i riksdagen och nu också av allt fler tongivande socialdemokrater, såsom Aftonbladets ledarskribent Anders Lindberg och Daniel Suhonen, Reformisternas tongivande frontfigur, vilka nu förespråkar ett inträde i Nato.

Någon närmare information om Nato:s historiska bravader eller vad som krävs av ett land som ingår i Nato förmedlas inte av förespråkarna, utöver att Nato idag tillhör ”de goda krafterna”. Ivriga röster betonar, att Nato bör ha en självklar och permanent bas i Sverige så fort som möjligt.

Kommer Magdalenas regering stå emot ropen på Nato-medlemskap? Kommer socialdemokratin att överge den svenska friheten i försvars- och säkerhetspolitiken? För ett Nato-inträde skulle ju innebära att Sveriges nationella suveränitet begränsades och vår utrikespolitiska självständiga röst minimerades…och riskerades att helt tystna under Nato:s militära och politiska syften, där en av åtgärderna blir att upplåta svensk mark för att etablera strategiska kärnvapen på interkontinentala missiler. Till skillnad från en svensk politik som tar säkerheten på allvar så skapar ett Nato-medlemskap en allt osäkrare situation för just den svenska befolkningen…och parat med denna ökande osäkerhet förminskas också den självständiga politiska hållningen till de internationella skeendena.

I denna tid av verkliga hot för folket i Ukraina och det svenska stödet till försvar för varje nations rätt till självbestämmande behöver den svenska säkerhetspolitiken likväl vidga blicken bortom den upptrissande alarmistiska tonen.

Sverige borde sträva efter att bibehålla en alliansfri linje och i praktiken se till att upprustningsivern tonades ned. Den svenska säkerhetspolitiken borde likaså vara flerdimensionell och grundas i gemensam mänsklig säkerhet.

Steg ett är ju då att sluta upp bakom FN:s krav på kärnvapenförbud! Som sedan följs upp av en politik som sätter människan i centrum för säkerhetspolitiken, där den svenska statens förvars- och säkerhetsåtgärder är konkreta handlingar för att uppnå just den svenska befolkningens säkerhet. Säkerhetspolitiken borde innebära att regeringen sätter människorna i samhället först till skillnad från en överbetoning på ett entonigt militärt Gotland.

Stefan S Widqvist

Detta är en åsiktsartikel och innehållet är skribentens eller skribenternas egna uppfattningar.