LEDARE: Det ska inte vara för lätt att skicka vapen till länder i krig

Ledare | Ukrainakriget
UPPDATERAD:
PUBLICERAD:
Försvarsminister Peter Hultqvist (S) och statsminister Magdalena Andersson (S) under söndagens pressträff om att Sverige sänder militärt stöd till Ukraina.
Foto: Jessica Gow /TT
Sverige har i ett unikt beslut valt att frångå praxis att inte sända vapen till krigförande länder. Det är rätt beslut. Men det bör inte bli en vana.

Företrädare för den svenska oppositionen har ägnat den senaste veckan åt att svartmåla statsministern och regeringens agerande i relation till Rysslands invasion av Ukraina.

Till och med riksdagsledamöter har delat manipulerade filmklipp för att få Magdalena Andersson att framstå som virrig och oseriös på en presskonferens. Man har klagat på att svenskt stöd dröjt för länge – och sen att det inte var tillräckligt omfattande.

Man har till och med lyckats få in kritik av att regeringen inte omedelbart efter den ryska invasionen sökt svenskt Natomedlemskap, som det förvisso finns stöd för bland riksdagspartierna men inte bland väljarna – och spekulerat ovärdigt i om det kanske nånstans bottnade i att man faktiskt inte tyckte så illa om Putin och invasionen som man sa utåt.

Man har kritiserat svenskt bistånd till det ryska civilsamhället som i år använts till demokratiutveckling och stöd för mänskliga rättigheter, genom att självsäkert påstå att pengarna ”så klart” hamnar i regimens fickor.

Ja, det har på sina håll varit en ovärdig smörja av smutskastning från höger i syfte att solka ner regeringen bland svenska väljare. Något som inte ens upphörde efter att den ukrainske presidenten själv i förra veckan tweetade en hyllning till Sverige och Magdalena Andersson för det svenska stödet! För de svenska kritikerna visste minsann bättre än presidenten på plats i den ukrainska huvudstaden.

I ett Twitterinlägg i fredags hyllade den ukrainske presidenten Volodymyr Zelenskyj den svenska statsministerns ”effektiva stöd”. Men från den svenska högern har det varit idel kritik.

Inte heller upphörde det efter att statsminister Magdalena Andersson (S) och försvarsminister Peter Hultqvist på söndagskvällen meddelade att regeringen för första gången sedan under andra världskriget tänkte lägga ett förslag om att, utöver försvarsmateriel, även skicka vapen till ett land i krig. För detta, menade kritikerna, skulle ha skett redan långt tidigare.

Nu landar ledarsidan i samma slutsatser som regeringen och sju av åtta riksdagspartier i, som statsministern formulerade det i söndags, att svensk säkerhet ”bäst tjänar på att vi nu stöttar Ukrainas möjligheter att försvara sig mot Ryssland”. Det ligger i svenskt intresse att Rysslands invasion inte lyckas.

”Ukrainas kamp är också vår kamp”, som försvarsministern så självklart formulerade det på pressträffen.

Men det är ett exceptionellt beslut för att möta en exceptionell händelse. Ett undantag som bekräftar regeln om att vara ytterst restriktiv med militärt stöd till stridande parter.

Det ska helt enkelt inte vara ett för lätt beslut att fatta att sätta svenska vapen i händerna på en stridande makt. Det ska helt självklart utredas och problematiseras. Vägas mot svenska säkerhetsintressen och risken att de på sikt kan hamna i orätta händer. Skräcken vore om svenska pansarskott om några år används av utbrytargrupper i regionen med helt andra syften än självförsvar.

Det är begripligt att tveka inför beslutet. Men Vänsterpartiet, det enda riksdagspartiet som röstade emot att skicka pansarskott, landade fel här.

Jonas Sjöstedt, Vänsterpartiets tidigare partiledare, var en av många vänsterpartister som protesterade emot partiledningens beslut att inte ställa sig bakom att skicka pansarskott till Ukraina.
Foto: Janerik Henriksson/TT

Inte minst som de betonar att de hellre vill ge ukrainarna mer pengar att köpa nödvändiga vapen nån annanstans ifrån - och hänvisar till just den där risken att svenska vapen ”hamnar på avvägar och i fel händer". Men många av partiets sympatisörer var verkligen inte nöjda med beskedet och har protesterat rätt högljutt i sociala medier.

Förre Vänsterledaren Jonas Sjöstedt var inte den enda som markerade mot partiledningens ställningstagande: ”Ukraina har rätt att försvara sig”.

Förslag som läggs i riksdagen ska stötas och blötas och klara av till och med hårt ifrågasättande. Men det är bra när man som nu landar i att det, i stort, råder stark politisk enighet om det svenska stödet. Det verkar till och med som att Vänsterpartiet kan komma att backa på sitt beslut redan under förmiddagen.

Det är uppenbart att många känslor sitter på utsidan även bland svenska förtroendevalda just nu. Tonläget i debatten är för högt, för hårt och för känslosamt. Det bådar inte jättegott inför en kommande svensk valrörelse.

Detta är en ledarartikel som uttrycker Värmlands Folkblads politiska linje, vilken delar arbetarrörelsens värderingar och är oberoende socialdemokratisk.