Debatt: Lund Kopparklint (M) måste lära sig hur elbolagen bestämmer priset

Debatt
PUBLICERAD:
Folk tvingas lämna sina hem på grund av höga elpriser, menar Marlene Lund Kopparklint (M) och skyller det på ”ideologiska experiment” av politikerna. Lennart Fransson håller inte med.
Foto: Jonas Ekströmer/TT
Den moderata riksdagsledamoten vet uppenbarligen inte hur elpriset bestäms, skriver Lennart Fransson i en replik på debattinlägget Stabil el till folket av Marlene Lund Kopparklint (M).

Marlene Lund Kopparklint skriver: Folk ska inte behöva gå från sina hem för att politikerna ska bedriva någon form av ideologiskt experiment med elpriserna.

Första steget mot lägre elpriser är att någon i riksdag och regering blir nyfiken och undersöker hur bolagen bestämmer elpriset.

Energiforsk lade fram en rapport häromveckan, ”Större elproduktion hade kunnat ge lägre elpriser”,

Elforsk hade simulerat vad som hade hänt om Ringhals 1 och 2 varit i drift, eller om det hade funnits en vindkraftspark på 3,5 GW i södra Sverige.

Några rader längre ner står: ”Nuvarande begränsningar i överföringskapacitet till andra länder gör att tillkommande el till stor del stannar i Sverige och därför har stor påverkan på priserna här.”

På enkel svenska. Det räcker inte, att vi producerar den el vi själva förbrukar, utan vi måste ha ett så stort överskott, att elbolagen inte kan exportera på grund att kablarna inte räcker till. Då först sjunker priset. Man frågar sig, vad som händer, om det kopplas in fler kablar?

I rapporten står det: ”På så sätt skulle påverkan av ny elproduktion i södra Sverige minska om det inhemska och internationella nätet förstärks, eftersom detta gör den totala marknaden större.”

En vanlig ramsa är att den dyra ryska naturgasen höjer elpriset i Sverige. Hur går det till när vi själva producerar den el vi förbrukar?

En före detta professor i Elkraft, Per Norberg, skrev en debattartikel den 14/2 om elmarknaden. Han skriver:

”Bakgrunden till de tidvis höga elpriserna skall ses i den marknadsmodell man tillämpar i elbranschen där den dyraste elproduktionen sätter priset inom ett område. Ett område kan förenklat sägas begränsas av eventuella flaskhalsar i nätet. Finns inte sådana så blir området större och kan omfatta hela Europa.

Den produktion som sätter priset kan i sig vara mycket blygsam och ger alltså ingen bild av vad medelproduktionen kostar. Att man tillämpar denna modell är något som branschen i form av producenter och elhandlare har kommit överens om och sedan fastställts i EU-förordning. Elkunderna hade inget att säga till om. Men i förordningen står också att om de systemansvariga i Europa finner att modellen är olämplig så kan man enas om andra modeller – varför inte sätta igång direkt?

Affärsmodellen bör driva på smartare elanvändning och byggandet av nya kraftverk och ledningar.

Om vi ser på Norge, fungerar affärsmodellen bakvänt. För att rädda klimatet måste vi kunna lagra elenergi sägs det. Norge har i många år använt sin vattenmagasin till att lagra el åt norra Europa.

Med god vinst. De importerar och sparar vatten när priset är lågt och säljer till tredubbelt pris när efterfrågan ökar. Det rör sig om mängder, som har praktisk betydelse. Kabeln till Tyskland kan överföra 1400 MW. Handeln är stor i båda riktningarna. Reaktorn Oskarshamn 3 har en maxeffekt på 1400 MW. Norge lägger kablar på havsbotten till England och Tyskland, som kan överföra den effekten. Ofattbart.

Danmark har mycket vindkraft på liten yta och det ger stora variationer, mellan nästan noll upp till 6000 MW. Danmarks förbrukning ligger mellan 4000-6000 MW. De måste kunna sälja överskott och importera vid behov. Kablarna till Norge kan överföra 1500MW och de används flitigt.

Det behöver inte byggas speciella anläggningar, utan norrmännen använder befintliga kablar och kraftverksdammar,

Förlusterna i kablarna är cirka 5 procent. Jämför med batterier som ger förlust på cirka 30 procent, pumpkraftverk mellan 30 till 40 procent och el till vätgas och sedan el igen som ger över 60 procents förlust.

Det är bra för klimatet, bra för Tyskland och väldigt viktigt för Danmark och mycket lönsamt för elbolagen. Norge borde få Stora Elpriset för smart elanvändning och miljövänlig elhandel.

I stället får de norska elkunderna Höga Elpriset.

I november, innan Englandskabeln togs i drift och Tysklandskabeln inte nått full kapacitet, låg priset i södra Norge på samma nivå område 3 i Sverige. Det var redan det högt. Norge har elöverskott. Sedan dess har priset stigit rejält. En del dagar har Norge högre priser än Tyskland och Danmark.

Elmarknaden straffar dem som gör rätt. Om Sverige gjorde en stor utbyggnad av kärnkraft och vindkraft och ledningarna till Europa byggdes ut, skulle vi få kraftigt höjda priser.

Politiker och journalister borde diskutera om det är rimligt att den dyraste produktionen får bestämma priset på all el som säljs. Tyvärr är de för lata, så den diskussionen får vi elkunder driva själva.

Lennart Fransson, Arvika

Detta är en åsiktsartikel och innehållet är skribentens eller skribenternas egna uppfattningar.