Debatt: Vilka svagheter i systemet möjliggjorde denna bedrägerihistoria?

Debatt
PUBLICERAD:
Anders Ajaxson och Staffan Svanqvist.
En av vinterns längsta rättegångar handlar om en av Värmlands folkhögskolor och de grova bedrägerier som denna skola utsattes för under flera år på 2010-talet. Om detta skriver Anders Ajaxson och Staffan Svanqvist.

Brottsåren, som den kartlagda perioden kallas i tingsrätten, pågick 2012-2015. I slutet av sistnämnda år fick en person i ledande ställning sparken med omedelbar verkan. Det är följaktligen han som är huvudpersonen under den pågående rättegången, där åtalspunkten är grov förskingring m m.

Förskingring av mångmiljonbelopp handlar det om. Vilken påföljd som kommer i fråga inom den aktuella straffskalan, återstår att se. Domen avkunnas troligen under mars månad.

I det gedigna utredningsmaterialet ligger självklart tonvikten på den misstänkte gärningsmannen och hans gärningar. Med berömvärd noggrannhet och ihärdighet har åklagaren skridit till verket.

Som medborgare – inte minst i rollen som skattebetalare – är vi allra mest intresserade av frågor som: Hur var detta möjligt? Vilka var svagheterna i systemet som gjorde att det som hänt kunde hända? Och vilka slutsatser drar systemets ytterst ansvariga av det inträffade?

Vittnesmål inför rätta ger en del svar. Men vill man ta reda på hur själva systemet såg ut och fungerade måste man gå in i arkivhandlingarna. Dessa finns hos Arkivcentrum, alltså den veritabla guldgruva som ligger mitt emot Centralsjukhuset i Karlstad och är inrymd i f d Seminariet.

Den dåvarande organisationen Region Värmland, som var ett kommunalförbund med det dåvarande landstinget och länets 16 kommuner som medlemmar, kom till vid sekelskiftet. Färden blev redan från början skakig med en tydlig orutin på många händer. Med viss fördröjning överfördes landstingets fem folkhögskolor ändå dit 2007.

Hos landstinget (t o m 2006) hade samtliga fem folkhögskolor varsin styrelse. Steget över till kommunalförbundet betydde att dessa fem styrelser över en natt försvann. Mycken lokal kunskap, som fanns hos de avpolletterade styrelseledamöterna, skingrades därmed.

I den centralistiska anda och yra som rådde när kommunalförbundet bildades 2000 var den styrande dogmen ”en så enkel organisation som möjligt”. Regionstyrelsen skulle därför vara DET ENDA politiska organet, förutom regionfullmäktige.

Detta bäddade för den marginalisering av folkhögskolorna som genast inträdde med den nya huvudmannen. Den oerfarna förvaltningschefen, som aldrig haft med folkhögskolor att göra, skulle vara ansvarig för skolorna tillsammans med ett konglomerat av andra frågor. Konstruktionen blev inte lyckad – en folkhögskoleenhet bildades så småningom med en egen chef (se nedan).

Hur långt i utkanten som folkhögskolorna befann sig under åren hos kommunalförbundet, det avslöjas obarmhärtigt i protokollen från regionstyrelsen. Vid två torftiga tillfällen om året dök skolorna upp på styrelsens dagordning: dels i början på varje år när det gällde att fastställa prishöjningarna på bostadshyror och kost (som regel +1,1 respektive +2,3 procent), dels när styrelsen framåt sommaren skulle skicka vidare skolornas verksamhetsberättelser till Folkbildningsrådet i Stockholm.

Rena expeditionsfrågor var det alltså fråga om, år efter år. Ärendena lär ha avverkats på långt mindre än fem minuter.

Under det femte året efter kommunalförbundets övertagande av folkhögskolorna – 2011 – började regionens revisorer ana oråd när det gällde den nu så aktuella skolan. Därför gav de revisionsföretaget PwC i uppdrag att granska ”kontanthantering och leveransfakturor”. Under den pågående rättegången i februari 2022, kan man konstatera att det verkligen fanns fog för oron 2011.

Revisorerna ansåg efter granskningen att det fanns anledning att anmärka på folkhögskolans hantering av kontanter. När de gjorde en uppföljning 2014 fanns denna kritiserade hantering fortfarande kvar på skolan, som i motsats till övriga folkhögskolor inte hade gått över till kortautomater (= betalning med kort).

Regionstyrelsen brister i sin interna kontroll av skolan, fastslog revisorerna med hänvisning till ”attestordning, kontanthantering och leverantörsfakturor”.

Vem motverkade denna övergång till kortautomater och därmed till en säkrare penninghantering? Det var, händelsevis, den nu åtalade anställde som tog emot de kontanta medlen från kursdeltagare och andra.

Det har också framkommit under rättegången att den åtalade var den som slutattesterade fakturorna (på beställda varor och tjänster till skolan) från alla slags leverantörer. Åklagaren har dessutom visat, vilket den åtalade har medgett under förhören inför rätta, att han både sakattesterat och slutattesterat ett stort antal fakturor, innebärande att han har godkänt såväl beställning som betalning av stora mängder material och utrustning.

På denna folkhögskola rådde alltså inte den annars normala säkerhetsordningen att chefen för en verksamhet – i detta fall skolans rektor – hade hand om de viktiga slutattesterna.

Hur kunde bedrägerierna ske? Det är svar debattörerna hoppats får svar på under den pågående rättegången.

Vem bestämde att denna onormala och, som det visat sig, ytterst riskabla ordning skulle gälla? Under rättegången har detta inte blivit klarlagt, enligt vad vi kunnat uppfatta.

Samme rektor upphöjdes till chefsposten för enheten som alla folkhögskolor ingår i. Mer än ett ögonbryn höjdes när detta avancemang tillkännagavs. Idag är han ”områdeschef”, vilket väl är ännu ett snäpp uppåt. Även han har tillhört vittnena under den pågående rättegången. Denna chefsperson har som en slags ”överkontrollör” haft det dåliga omdömet att – sedan han själv vittnat – sitta som åhörare i rättssalen för att lyssna på andras vittnesmål, där bland annat hans eget agerande har tagits upp.

Det finns ännu fler aspekter att tillfoga när det gäller kommunalförbundet Region Värmland. Till exempel att dess göranden och låtanden kraftigt underbevakades av medierna, som tragiskt ofta nöjde sig med det som stod i pressmeddelandena som fixats till av regionens många kommunikatörer.

Den aktiva, journalistiska bevakningen ägnade medierna åt annat än detta numera – sedan den 1 januari 2019 – avsomnade och föga sörjda kommunalförbund.

Till sist:

Idag är Geijerskolan i Ransäter, vars huvudman är Geijersamfundet, den enda folkhögskola i länet med en riktig, verksamhetsnära styrelse. En av oss (Ajaxson) ingick under tio år (1979-1989) i denna styrelse. Att sitta där var långt ifrån någon meningslös uppgift.

Anders Ajaxson

Staffan Svanqvist,

seniora journalister och f d landstingstjänstemän

Detta är en åsiktsartikel och innehållet är skribentens eller skribenternas egna uppfattningar.