Ett samhälle som håller ihop och där skillnaden mellan de fattigaste och de rikaste är så liten som möjligt, är det som genom historien har visat sig vara mest framgångsrikt, skriver miljöpartisterna Monika Bubholz och Robert Halvarsson, Karlstad.
Coronakrisen är inte bara en hälsokris, utan också en samhällskris. Historien visar åter och åter igen att pandemier, krig, ekonomiska depressioner eller andra stora samhällsomvälvande kriser riskerar bidra till att de som redan har goda ekonomiska förutsättningar ökar sina förmögenheter under tiden som de fattigaste drabbas hårt. Om klyftorna tillåts växa sig för stora så riskerar samhället slitas sönder.
En kraftsamling behövs för att skapa större jämlikhet, vilket vi i Miljöpartiet vill vara en del av. Behovet av en sådan kraftsamling är enorm. För någon vecka sedan publicerade Oxfam rapporten The Inequality Virus som visar att covid-19 ser ut att öka den ekonomiska ojämlikheten i nästan alla världens länder samtidigt. Det anmärkningsvärda är att det är första gången det händer sedan mätningarna började för över 100 år sedan.
Rapporten visar att pandemin har orsakat den värsta arbetslöshetskrisen på över 90 år och att fattigdomen och hungern ökar i spåren av pandemin. Kvinnorna har drabbats hårdast. Kvinnor är globalt överrepresenterade i lågbetalda jobb med osäkra anställningar, just de som drabbats hårdast av coronakrisen. Dessutom är kvinnor en stor del av vård- och omsorgspersonalen globalt, en personalgrupp som slitit oerhört hårt under pandemin. Samtidigt är den ekonomiska krisen över för de rikaste. Huspriserna och börsen har under större delar av pandemin rusat uppåt i Sverige och de som redan har en förmögenhet har kunnat öka den.
Ett samhälle som håller ihop och där skillnaden mellan de fattigaste och de rikaste är så liten som möjligt, är det som genom historien har visat sig vara mest framgångsrikt. Innovationsförmåga, tillit, god välfärd är högre i ett jämlikt samhälle medan stora klyftor har hög korruption, kriminalitet och otrygghet.
Ojämlikhet är inte oundvikligt utan det är ett politiskt val och prioritering. När klyftorna ökar behövs strukturella förändringar. Ingen ska behöva leva i fattigdom eller hemlöshet eller vara förpassad till utanförskap. Miljöpartiets politik syftar till att säkerställa att alla är med och delaktiga i det hållbara samhället.
Vi vill därför höja riksnormen för försörjningsstödet. Människor som lever på försörjningsstöd ska inte behöva fundera på om de och deras barn kan äta sig mätta. På samma sätt ska alla barn ha tak över huvudet och därför vill vi höja bostadsbidraget för barnfamiljer. Underhållsstödet för ensamstående behöver också höjas.
Vi ser även att möjligheten till a-kassan måste förbättras och att de förbättrade reglerna som införts efter coronapandemins utbrott ska permanentas. Vi vill höja grundersättningen i a-kassan och att den omfattar alla. Karensdagen måste också slopas. Vi ska inte ha ekonomiska system som bidrar till att människor som är sjuka går till jobbet.
Miljöpartiet är tydlig med att den som är sjuk eller arbetslös aldrig ska lämnas utanför. Vi vill därför att Försäkringskassan reformeras och bygga ihop sjuk- och arbetslöshetsförsäkringen. Vi vill se utrymme för mer empati och sunt förnuft i trygghetssystemen så att ingen faller mellan stolarna. Garantinivån i sjuk- och aktivitetsersättningarna ska höjas. Det måste också bli lättare att få pröva att börja studera eller arbeta utan att förlora sin försörjning.
En omstrukturering av vårt välfärdssamhälle där de ekonomiska klyftorna minskar är nödvändig. Vi måste också dra vårt strå till stacken och bidra till en arbetsmarknad där människor inte slits ut i förtid. Vi har inte råd att lämna någon utanför vårt välfärdssamhälle.
Monika Bubholz
Robert Halvarsson
Språkrör för Miljöpartiet de gröna i Karlstad