Hoppa till huvudinnehållet

LEDARE: Högern och Svenskt Näringsliv borde göra som LO och S

Publicerad:
Reporter Värmlands Folkblad
Värmlands Folkblad
redaktion@vf.se
Statsminister Magdalena Andersson (S) och LO:s ordförande Susanna Gideonsson.
Statsminister Magdalena Andersson (S) och LO:s ordförande Susanna Gideonsson. Foto: Claudio Bresciani/TT

Detta är en åsiktsartikel och innehållet är skribentens eller skribenternas egna uppfattningar.

LO och S är stolta över sin historia och sitt samarbete i dag. Varför kan inte M och SD sluta skämmas över sin historia och över vilkas intressen de företräder?

"LO misshandlar löntagare som gärna vill vara med i facket, men som inte vill finansiera Socialdemokraterna". Det skriver Moderaternas partisekreterare Gunnar Strömmer på Expressen debatt.

Dagen innan sa Jimmie Åkesson (SD) till SR och att fackförbund skulle förbjudas att själva besluta om stöd till politiska partier, vilket skulle strida mot den grundlagsskyddade föreningsfriheten.

Vad är det då som föranlett denna ilska från höger? Det finns två anledningar.

1. Det går väldigt dåligt för M och SD, trots att SD vill bilda regering med M föredrar var femte SD-väljare Andersson (S) som statsminister (Fokus/Novus).

2. Att LO haft mage att återigen att kampanja för S. Att LO ska prata med sina medlemmar om varför de ska rösta på S är tydligen mycket upprörande.

Samverkan mellan LO och S borde inte komma som en chock. Det var fackföreningar som bildade Sveriges Socialdemokratiska Arbetareparti (SAP) år 1889. Syftet var att arbetarklassen inte bara skulle företrädas på arbetsplatserna, utan också i parlamenten.

Det är bättre att samarbetet formaliseras och kommuniceras öppet. Då kan vi ha en ärlig diskussion om vilka intressen både S och M företräder.

Sedan dess har denna facklig-politiska samverkan diskuterats på kongress efter kongress. Formerna för samarbetet och relationerna har förändrats över tid, den senaste tiden har de stärkts.

Från S sida fanns det tidigare en viss ängslighet. S ville ett tag profilera sig som ett idéparti - inte ett intresseparti. Idag finns en helt annan stolthet över att stå på löntagarnas sida.

Det samma gäller i de fackliga leden. Januariavtalet var på många sätt smärtsamt, men nu är banden till S ändå starkare än på länge. Att Januariavtalet är dött, att S har tagit flera steg till vänster och att MP har lämnat regeringen stärker relationerna. Likaså att bildandet av det brunblåa block.

Skärmdump twitter.com
Skärmdump twitter.com

Skulle det vara ok om Svenskt näringsliv stöttade Moderaterna? Det undrar Mikael Sandström, en av M:s mest erfarna statssekreterare.

Ja, det vore utmärkt.

Svenskt näringsliv satsar redan mångdubbelt mer på opinionsbildning, lobbyism och valrörelsen än vad LO gör. Svenskt näringsliv har mycket täta band till M. Det är inget fult eller fel i det. Men det är bättre att samarbeten, lobbyism och opinionspåverkan formaliseras och redovisas öppet. Då kan vi ha en ärlig diskussion om vilka intressen som både S och M företräder.

M bildades år 1904, under namnet Allmänna valmansförbundet. Syftet var att "Åstadkomma en organisation till kraftigt värn mot socialdemokratins och den radikala vänsterns ständigt fortgående upplysningsarbete". Mer specifikt: att stoppa kraven på allmän och lika rösträtt för att säkerställa "alla samhällsklassers berättigade inflytande över riksdagen".

Till första partiordförande valdes Gustaf Fredrik Östberg som var ordförande för SAF, som Svenskt näringsliv hette då. En organisation som han själv hade varit med och grundat ett par år tidigare. Österberg var sedan samtidigt ordförande för både partiet och arbetsgivarorganisationen.

Tiderna förändras, men intressekonflikten mellan arbete och kapital består. Den pågår ständigt på arbetsplatser och i parlamenten. Den största förändringen i det politiska landskapet i modern tid är M:s närmande till SD.

Det var Svenskt näringsliv som banade vägen för det brunblåa projektet. Kreab, lobbyistbyrån som grundades av moderaten Peje Emilsson, fick i uppgift att få SD att dansa efter Svenskt näringsliv pipa.

De räckte med några lyxmiddagar, sen hade SD övergivet sitt löfte om att stoppa vinsterna i välfärden och ändrat till en mer "näringslivsvänlig" politik på område efter område - vilket Expressen avslöjat. Först när husse välkomnat SD in i värmen kunde även M, KD och L göra det.

Nu håller Mikael Sandström (M) i en utbildning av SD:s "äntringsstyrka", de som SD vill ska ta över som ministrar och statssekreterare i Rosenbad efter valet. Att den erfarne statssekreteraren Sandström deltar i utbildningen har sanktionerats av M:s partiledning.

Så vore det inte bättre om Strömmer och Åkesson bara sa som det var? Att M och SD hatar organiserad arbetarklass.

M gör det för att det ligger i deras DNA att företräda överklassen. SD gör det vill att klasskamp ska ersättas med nationell förbrödring, som det heter i punkt tre i deras principprogram.

Det är därför SD vill rucka på den grundlagsskyddade föreningsfriheten som ger fackförbunden, och varje organisation, rätt att bestämma över sin egen verksamhet.

Det säger om något vad som står på spel i detta val. Och varför samverkan mellan fackförbunden och S behövs än idag.

Jonas Bergström

Artikeltaggar

LedareModeraternaSocialdemokraternaSusanna GideonssonSvenskt NäringslivSverigedemokraterna