Konst, musik, film och litteratur är givna domäner för samhällskritik. Men brädspel? Varför inte, tänkte Grumsbon Felix Falk.
Han trotsade traditioner och trilskande brädspelsförlag – och konstruerade ”Springvikarierna”. Där ingen slutar som vinnare.
Det är alltså de mest utsatta på arbetsmarknaden, de som representerar den växande ”gig-ekonomin”, som den 32-årige gymnasieläraren gjort till huvudkaraktärer i sitt spel.
Idén fick Felix Falk indirekt av vänner som länge sprungit i ekorrhjulet av tillfälliga påhugg.
– Jag vet inte hur många gånger jag hört att ”Jag kanske kan vara med på spelkväll, om jag inte blir inringd”, eller ”Semester? Nä, det hoppas jag inte. Jag behöver jobba i sommar”. Man blir inlåst i ett system som det är svårt att ta sig ut ur, och det finns inte särskilt många fasta jobb i sikte. Till slut började jag se parallellerna till samma konkurrensmekanik som finns i klassiska brädspel.
För Felix Falk blev det en utmaning: kunde han kombinera sitt samhällsengagemang, sin solidaritet med de mest utsatta, med sin passion för att konstruera spel? Jodå. Spelet i sig var inte det svåra – däremot att hitta ett förlag villig att ge ut det.
– Förlagen jag pratade med tyckte det var för mörkt. De såg ett kort jag skrivit om sexuella trakasserier i krogbranschen. Men jag ville inte ”lätta upp det”, det hade gått på tvärs mot syftet.
I stället vände sig Grumsbon till ABF och LO, och där föll hans idé i bättre jord. Ett bidrag från Arbetarrörelsens kulturfond gav honom möjlighet att kontakta Max Gustafson – känd från Dagens ETC och flera fackliga tidningar för sina satirteckningar – för illustrationerna.
Med detta i ryggen gick Felix vidare med en kickstarter-kampanj, vilket ledde till att uppåt 600 personer förhandsköpte spelet. Och därmed säkrades utgivningen, genom det lilla förlaget Vildhallon.
– Jättekul att få sånt gensvar! Kickstarterkampanjen var också indirekt viktig för spelet på ett annat sätt, genom att vi gick ut på Facebooksidan och bad om berättelser från personer med egna erfarenheter.
Ungefär hälften av korten i spelet, som ger deltagarna förutsättningarna, har baserats på dessa historier. Orimliga krav, bedrövliga löner, extrema arbetstider.
Själva spelet är också speciellt. Spelplanen slutar i en bokstavlig vägg, en liten tegelmur, som deltagarna ska försöka undvika att gå in i. De kan söka tillfällig respit genom usla SMS-lån, eller hoppa på fler jobb. Efter 14 dagar i spelet – cirka en timme i realtid – blåses det av och alla räknar sina tillgångar.
– I det läget är ingen vinnare, alla är mer eller mindre förlorare. Men om man inte gått in i väggen och inte är bankrutt har man ”klarat sig”. Den gången, säger Felix Falk med ett snett leende.
Han hoppas spelet föder tankar hos deltagarna om hur vår tillvaro ser ut, vad människor måste stå ut med dagligen. Och kanske kan makthavarna också få det klart för sig inom kort?
– Ja, vi ska se till att skicka spelet till ett 25-tal makthavare: statsministern, partiledare, näringslivsrepresentanter. Det är ju de som kan göra nåt åt saken.