LEDARE: En av fem lokalpolitiker har hoppat av – kanske borde de vara ännu fler

Ledare
PUBLICERAD:
Tre år efter senaste kommun- och regionvalen har en av fem lokalt förtroendevalda hoppat av.
Foto: Johan Nilsson/TT
En av fem som valdes in i kommunfullmäktige i länets kommuner förra valet har hoppat av, visar VF:s granskning. Nu kommer det obligatoriska larmet om en utdöende demokrati. Men kanske är det tvärtom helt okej.

I vissa partier är det långt fler än en av fem som lämnat. Nästan varannan liberal ledamot och var tredje sverigedemokrat har hunnit tröttna. Kanske vore det vettigt för de respektive partiorganisationerna fundera över hur bra rekryteringsprocessen varit, dels hur de valda sedan stöttats under mandatperioden.

Nu är inte Liberalerna speciellt stora nånstans i länet, så även om procenten är hög är antalet avhoppade ledamöter inte så många. Det går inte att komma ifrån att Liberalernas svaga väljarstöd är en utmaning för rekryteringen av kandidater i nästa val.

Få vill sätta sitt namn på något som redan i förväg har usla odds. Risken är påtaglig att Liberalerna tappar sina allra sista mandat i i alla fall några av kommunerna i nästa val, där väljarna påverkas av en nedåtgående rikstrend mer än vad de kanske tycker om partiets insatser lokalt.

Att Sverigedemokraterna som däremot ökat på sina mandat i de tre senaste kommunvalen och med det fått tillgång till omfattande kommunalt partistöd har svårt att skapa stabilitet i sin partigrupp är ett ordentligt underbetyg. De borde ha alla chanser i världen att stötta sina förtroendevalda. För inte är det väl så att partistödet skickas vidare till riksorganisationen i stället för att användas för att göra nytta i partigrupperna lokalt?

Men är det inget annat problem att en av fem slutat på tre år då? Nja. Det beror på.

Det är inte kul att kämpa på i opposition om man aldrig får vara med och bestämma och ens politiska förslag aldrig genomförs.

Det är inte heller kul att kämpa på i kommuner med dålig ekonomi och känna att man aldrig får chansen att fördela överskott utan bara besparingar. På att tvingas lägga ner skolor och aldrig få öppna några nya. På att sitta i en nämnd som inte får igenom sina förslag för att kommunstyrelsen säger nej - eller bara för att det känns som att det tar för lång tid att få igenom den förändring man ställde upp för att åstadkomma.

Men politik kan inte alltid vara kul.

Problemen uppstår först om man som förtroendevald känner sig tvingad att sluta på grund av ett otrevligt debattklimat, eller när en hög omsättning av politiker innebär att tjänstemännens makt förstärks i förhållande till de förtroendevalda.

Och så förstås när det inte finns någon som kan hoppa in i stället för den som slutat så att kommunens många politiska uppdrag fördelas på allt färre.

Allt detta är förvisso ett demokratiproblem. Men att en av fem tröttnat under en mandatperiod är det faktiskt inte. Det är liksom därför partierna fyller sina valsedlar med långt fler namn än de har förhoppningar om att få mandat. Bättre en lokalpolitiker som är pepp på uppdraget än en som sitter av tiden.

Och mycket handlar om att fortsätta våga ge ungdomar chansen till ett politiskt uppdrag trots att de statistiskt sett är de som i högre omfattning lämnar sitt uppdrag under mandatperioden. Fyra år är en lång tid. Mycket händer i livet när man är runt 20. Man börjar plugga på annan ort, man skaffar ett jobb eller får barn och inser att dessa stora livshändelser är svåra att kombinera med politiska uppdrag.

Själv gillar jag att unga prioriterar högre utbildning framför en fullmäktigeplats. Jag gillar också den generationsväxling som pågår där yngre ser på politiska uppdrag som mer av en samhällstjänst man utför under en avgränsad period av livet.

Med det synsättet blir tjänstgöringsperioderna kortare och fler får chansen till ett förtroendeuppdrag.

Och vem har sagt att politik är något man bara får göra en gång? Både trösklarna in i och ut ur politiken måste vara låga nog att det inte blir världens grej att vare sig ta på sig ett uppdrag eller att lämna detsamma – kanske för att återkomma 20 år senare. Omsättning mår demokratin bara bra av.

Detta är en ledarartikel som uttrycker Värmlands Folkblads politiska linje, vilken delar arbetarrörelsens värderingar och är oberoende socialdemokratisk.