LEDARE: Nästan ingen kan spara sig till en ekonomisk trygghet

Ledare
PUBLICERAD:
Socialdemokraterna har utrett en skattehöjning på ISK-konton och högern låtsas som att det är småsparande undersköterskor som kommer att drabbas.
Foto: Fredrik Sandberg/TT
Högern vill att vi ska spara på banken i stället för att rusta upp välfärden. Men en vanlig löntagare kan aldrig spara sig till ekonomisk trygghet. Vi behöver sluta prata om individuellt sparande och i stället satsa mer på vård, bostäder och äldreomsorg.

I somras blev det känt att Socialdemokraterna utredde en modest skattehöjning på ISK-konton. Man talade först om alla belopp över 200 000 kronor, sedan om 700 000, slutligen om 1 000 000. Det var inte helt klart vilket tak som gällde och det var heller inte det viktiga.

När högern fick veta detta ljöd basunerna. Man sa att vanligt folks sparande hotas av det socialdemokratiska skatteväldet och stoppar vi dem inte kommer till exempel undersköterskor att bli ruinerade. De ljög förstås öronen av sig.

Endast en liten skärva av befolkningen skulle drabbas och det är den som råkar äga nästan allt i Sverige. Av pengarna som finns i ISK-systemet står den rikaste tiondelen för 73 procent. Den översta procenten har i snitt 12 600 000 kronor sparat, de översta tio procenten har i snitt 700 000, de understa 90 procenten har mindre än så.

Totalt 3,3 miljoner svenskar har pengar på ett ISK-konto, över hälften har under 50 000 och 20 000 individer äger 210 miljarder. Medianspararen har 40 000.

ISK är en upp- och nedvänd pyramid där en jätteklump med pengar finns på toppen och nästan ingenting ligger under. Tanken att ISK-skatt hotar ”vanligt folks sparande” är en medveten förvrängning från en höger som försvarar sina finansiärers ekonomiska intressen. Det skulle bli dyrt om toppen inte längre fick använda sig av ISK för att aktiehandla nästan skattefritt. Därav primalskriet.

Finansdepartementet beräknar att staten gick miste om 73 miljarder förra året, som en följd av att den 30-procentiga ordinarie kapitalskatten inte gällde ISK.

Och man bör komma ihåg: förslaget som utreddes av S var att beskatta själva värdeökningen, inte besparingen i sig. Ingen har föreslagit att staten ska ”ta” någons besparingar. ISK är inte att spara, det är att spekulera, det har aldrig varit befriat från skatt.

Högern attackerar inte skatteplanerna bara för att försvara ekonomiska intressen. De tycker så här. Går vi ifrån förslaget om ISK-skatt och läser in det övergripande budskapet, är det att alla människor i Sverige själva ska ta ansvar för sin trygghet. Tanken är att det blir mer rättvist om, säg, Jacob Wallenberg i stället för att betala skatt lägger undan 15 procent av sin årliga inkomst på ett sparkonto och att undersköterskan Agneta från Säffle gör likadant.

Det är möjligen rättvist i teorin, båda tar eget ansvar. Problemet är att 95 procent av befolkningen då får ett mycket hårt, kort och smutsigt liv.

Det blir mer rätt för fler om vi använder våra resurser tillsammans och bygger upp det som våra individuella ISK-besparingarna är tänkta att bekosta. I stället för egeninsats bygger vi hyresrätter. I stället för avgift till privata äldreboenden bygger vi kommunala i världsklass. I stället för privata försäkringspremier anställer vi fler undersköterskor, sjuksköterskor, barnmorskor och sekreterare på våra sjukhus.

Det är inte fel att sätta undan överblivna slantar på banken. I Sverige har vi en lång tradition av att hushålla, snåla och förbereda oss för sämre tider.

Men den krassa verkligheten är att nästan ingen i Sverige kan spara sig till en ekonomisk trygghet. Att betala in delar av sin lön som skatt till en gemensam välfärdsstat kommer alltid fungera bättre och nå fler än att var och en ska bygga sitt eget fort.

Benjamin B. Ivansson

Detta är en ledarartikel som uttrycker Värmlands Folkblads politiska linje, vilken delar arbetarrörelsens värderingar och är oberoende socialdemokratisk.