LEDARE: När jag hittade henne, låg hon på golvet i sovrummet

Ledare
PUBLICERAD:
Drivor av post och reklam ligger innanför dörrarna till de äldre som dör utan att någon märker det.
Foto: Jessica Gow/TT
När jag hittade henne, låg hon på golvet i sovrummet. Jag måste någonstans ha fattat att något var väldigt fel. Annars hade jag inte tagit med mig nyckeln och annars hade jag inte helt reflexmässigt lämnat hundarna hemma. Det hade jag aldrig gjort förut.

Det var första gången jag sett en död människa. För det är klart att jag förstod på en gång att hon var död, trots att jag hörde mig själv uttrycka det betydligt mer osäkert i telefon till 112.

En osäkerhet som fick larmoperatören att dra på för hjärtstopp, vilket föranledde inte bara en första läkarbil på bara ett par minuter – två ambulanser dök också upp med några minuters mellanrum och pustande ambulanssjuksköterskor rusade upp för trapporna.

Döden hade kommit snabbt. Hon var klädd för att gå ut. Välklädd som vanligt. Fingrarna greppade fortfarande hälkappan på de blanka skorna hon precis måste ha sträckt sig efter där hon suttit på sängkanten.

Det var en chock även om hon så smått börjat tyna bort. Men minnet av dagen är fortfarande nästan magisk, ja lite övernaturlig.

För det hade lika gärna kunnat sluta annorlunda. Jag förstår det när jag läser SVT:s kartläggning precis innan jul, som visar att över 400 personer sedan 2018 legat döda i sina hem i minst en månad utan att något larmat om att de gått bort. Ett hundratal låg döda i över tre månader och minst tio över ett år innan de hittades.

– Det kan vara drivor av post och reklam som ligger innanför dörrarna som vi behöver flytta undan för att ta oss in. Det här är samhällets mörka sida. Jag känner ett behov av att få hämta de där människorna så att de slipper ligga där i sin ensamhet. Jag tycker inte man ska behöva försvinna på det sättet, sa Östen Sahlén, som kör liktransporter, till SVT.

Det tycker inte jag heller, men det är inget som går att lösa med mindre än att DU gör något själv. När pratade du själv med den äldre grannen? När erbjöd du dig att hjälpa till med något? Det behöver inte vara så komplicerat. En ask med köpekakor och en lapp med namn och telefonnummer. Fem minuters samtal vid postlådan eller i trapphuset.

Vi kan bygga upp hur bra sociala skyddsnät som helst, men det går inte att politiskt bestämma att utrota ensamhet bland äldre. Hur skulle det ens gå till att byråkratisera omtanke?

Min vän hade inte många i sitt liv. Men hon hittades på en gång. Och, och just detta gläder mig extra mycket; hade inte jag hittat henne den där måndagen, hade någon annan gjort det.

Samma dag, hade jag ringt en handläggare på socialtjänsten för att prata om att fixa mer hjälp till henne i hemmet. Varför just den dagen, varför just den tiden? Det var en impuls.

Min vän hade en timmes städhjälp i månaden. Resten klarade hon själv, tyckte hon - och var rätt nöjd med att inte ha folk springande hemma. Men det behövdes mer, förklarade jag för handläggaren. Inte minst om jag hade semester eller reste bort och inte kunde titta till henne.

I nästan en timme satt biståndshandläggaren och jag i telefonen och lade upp en plan för hur vi skulle få henne att acceptera den utvidgade hjälpen.

När jag lade på hade jag missat ett samtal från hemtjänsten. För just den måndagen skulle nån komma den där timmen i månaden och städa. Men samtalet för att påminna om att ställa dammsugaren på laddning hade inte besvarats. Så personalen ringde mig. De hade fått mitt nummer bara några veckor tidigare.

Hade det inte varit jag, hade kvinnan från hemtjänsten hittat henne.

Hade det inte varit kvinnan från hemtjänsten, hade det varit vårdpersonalen som just denna dag dök upp i trapphuset precis som ambulanspersonalen fortfarande var där, som skulle överlämna veckans mediciner.

Hade det inte varit vårdpersonalen, hade det varit handläggaren på socialen som lovat ringa redan samma eftermiddag för att boka in ett första möte.

Så pass bra funkade det sociala skyddsnätet för min vän. Så dåligt funkar det för många andra.

Detta är en ledarartikel som uttrycker Värmlands Folkblads politiska linje, vilken delar arbetarrörelsens värderingar och är oberoende socialdemokratisk.