Debatt: Sverigedemokraterna – oöverträffade som historieförfalskare

Debatt
PUBLICERAD:
Runar Filper (SD)
Foto: Peter Bäcker
Var och en som inte tappats bakom en vagn förstår vad Sverigedemokraterna håller på med när de försöker förvanska historien och svartmåla socialdemokratins historia, skriver Mats Parner.

Torsdagen 20 maj skrev SD:s distriktsordförande Runar Filper på debattplats i Värmlands Folkblad att socialdemokratin har skapat ett hårt och känslokallt ”vi och dom”-samhälle i Sverige. I samma artikel heter det att Socialdemokraterna har ett nattsvart förflutet: ”under många år” satte man demokratin ur spel, och därutöver har man konsekvent ägnat sig åt att ”gulla med kommunistregimer” i världen.

I ännu ett fränt debattinlägg den 6 augusti försäkrar distriktsordföranden att det blivit hög tid att ”klä av den socialdemokratiska lögnmaskinen och visa upp den i all sin nakenhet”. Bara fyra dagar senare, 10 augusti, hävdar den 16-faldigt dömde Runar F (stöld, narkotika, misshandel) att socialdemokratins bräckliga residens är ”byggt på lögner och hyllningar av kommunistiska förtryckarregimer”.

Var och en som inte tappats bakom en vagn märker att den här sortens uppfattningar är helt orimliga och skamlöst demagogiska. Det rör sig om politiskt snömos av minst sjunde graden. Men alla som har någorlunda koll vet också att det är illvilja snarare än okunnighet och enfald som ligger bakom Filpers plattityder. De är nämligen medvetna led i en oavbrutet pågående kulturkamp, där tolkningen av vårt förflutna är en av hörnstenarna.

Till exempel är det ingen slump att SD har kidnappat tidigare landsfadern Per Albin Hansson (1885–1946) och gjort honom till sverigedemokrat (vilket han definitivt inte var). Eftersom svärmeriet för Karl XII utföll mindre lyckligt valde man i stället, kring 2012–13, att sluta Per Albin till sitt bröst och beskriva honom som ivrig fanbärare, blågul nationalist och små grodornas skyddshelgon.

I första hand är det Per Albins celebra folkhemstal från 1928 som SD lagt vantarna på och sedan grovt förvanskat. ”Sverigedemokraterna är de logiska arvtagarna till idén om folkhemmet”, menade Jimmie Åkesson i skriftlig form 2018.

Folkhemstalet är emellertid anmärkningsvärt radikalt. Själva begreppet, ’folkhemmet’, har visserligen konservativa rottrådar (Rudolf Kjellén; Theodor Holmgren) och har sällan använts i socialdemokratisk propaganda efter 1928, men faktum är att Per Albin den gången blåste till strid och manade till kamp mot fåtalsväldet. Han motsatte sig högerregeringens inskränkningar av strejkrätten och pläderade för långtgående socialiseringar.

Välståndet får aldrig ligga ”i händerna på några få kapitalister”, som i alla lägen sätter vinstbegäret främst, heter det i nästa passage. Det är ingen överdrift att landets blivande statsminister excellerade i ett renodlat klasskampstal.

– Det fina med Per Albin Hansson var att han tog avstånd från klasskamp och konfrontation, har den ständigt lika lögnaktige Jimmie Åkesson senare intygat…

Inför valet i september 2018 spred SD en 108 minuter lång spelfilm, där etablerade sanningar vändes ut och in på ett sätt som torde ha gjort även de mest notoriska falskmyntare gröna av avund. Filmens huvudbudskap var enkelt: det är socialdemokratin, inte vi, som har bruna rötter och digra aktieposter i Tredje rikets mordiska politik. Ja den tidens arbetarrörelse vågade inte stå Hitler emot. Man spelade nazisterna i händerna i hopp om att Gud sig förbarme.

Det finns ett korn av sanning i detta i så måtto att rasbiologiska och rashygieniska tankefigurer liksom krav på tvångssterilisering och andra slags ingrepp utgjorde en del av tidsandan och den intellektuella atmosfären i 1920- och 30-talens Sverige. Men sådana idéer var aldrig typiskt socialdemokratiska. De återfanns i alla läger och synnerligast på den högra flanken.

Alla känner till att det enda riksdagspartiet med ett nazistiskt rotsystem i dagens Sverige är SD. Det är detta parti som säger sig värna om folkhemmet och påstår sig älska Per Albin-epoken på samma gång som man förkastar och gallrar ut just denna epok som nazistvänlig och krypande för Hitlerväldet. Det ena går inte ihop med det andra. Motsägelsen är pinsamt tydlig.

Ordförande Jimmie Å söker intala oss att Sveriges socialdemokrater ideligen bockade och bugade för Tredje rikets maktelit. Det gjorde man aldrig. Runar F å sin sida förkunnar, som vi har sett, att samma socialdemokrati utan reservationer hyllat ”kommunistiska förtryckarregimer” genom åren. Inte heller det är sant.

Sant är däremot att Historien undergår ständiga förändringar beroende på hur, och av vem/vilka, den skrivs och tolkas. Historien får inte tillåtas bli en arena för charlataner och politiska äventyrare.

Mats Parner

Detta är en åsiktsartikel och innehållet är skribentens eller skribenternas egna uppfattningar.