Debatt: En julkrönika tillägnad alla barn som önskar att jullovet ska ta slut

Debatt
PUBLICERAD:
För vissa barn byts jullovsmyset ut mot fylla, slagsmål och otrygghet.
Foto: Fredrik Sandberg/TT

Alla de där julloven då allt brast, klamrar sig fast inom mig än idag. Mamma ville verkligen men hon orkade inte. Inte pappa heller. De söp så mycket att de inte var sig själva på flera veckor efteråt. Jag fick ställa mig mellan slagsmålen. Ibland hann jag inte eller så hjälpte det inte.

Jag fick resa upp den nedvälta julgranen, sopa ihop krossade kulor och torka bort blod från julklappar. Blodet som trängde sig in i parketten och som inte gick att tvätta bort. Fläckarna blev kvar som smärtande minnen varje gång jag gick förbi dem i vardagsrummet.

Jag kommer ihåg vår granne som bodde i lägenheten bredvid oss när jag var barn. Hon dök nämligen upp på min första bokrelease för snart 10 år sedan. Hennes ord ringer fortfarande i huvudet på mig som ett wake-up call, med jämna mellanrum. Hur många tänker som hon gjorde idag tro?

”Usch jag kommer ihåg hur svårt du hade det som liten flicka Marléne. Det var så många kvällar och nätter som jag hörde ditt hjärtskärande gråt genom väggen till vårt sovrum. Till slut fick jag byta rum för jag orkade inte höra mer…”

Det hon sa väcker givetvis ilska och ledsamhet men framför allt frustration. För jag vet att det finns andra, som nog hör mer än de vill höra, som tvekar på om det verkligen kan vara så - barn kan ju faktiskt gråta ibland? Eller: Vad exakt ska jag göra åt det?

Jag brukar säga så här till vacklandet, det är bättre att agera en gång för mycket än en gång för lite. Det kan göra stor skillnad för ett utsatt barn och till och med rädda liv. För det är faktiskt så att barn som varit med om traumatiska upplevelser i barndomen, löper 12 ggr större risk, att som vuxen ta sitt liv. För att man inte fått adekvat hjälp i tidigt stadium.

Julen är en underbar tid för de flesta barn men för vissa andra är det en fruktansvärd period. Ju närmare jullovet kommer, desto större växer sig det där värkande eldklotet i maggropen. Man vet nämligen att snart kommer den enda tryggheten som finns i tillvaron, att ryckas bort. Allt det där mysiga som alla klasskamrater pratar om kommer aldrig att hända hemma. Julgran, klappar, kramiga föräldrar, värme och kärlek byts ut mot fylla, slagsmål, blod, tårar, maktlöshet, rädsla och hopplöshet.

Hemma hos vissa barn tänds aldrig någon gran och julklappar blir det heller inte för pengarna har gått till annat. De enda julklapparna som finns är skärbrädan eller grytlappen som gjorts till mamma och pappa i slöjden. Alltför många barn är anhöriga till närstående som inte klarar av sitt föräldraskap och försätter barnet i en otrygg uppväxt.

Många av dessa barn och unga blir aldrig sedda. Många har aldrig har upplevt allt det där som deras klasskamrater pratar om. Det de vet är att de med största sannolikhet, än en gång, kommer att få sitta tysta eller tvingas till en vit lögn, när fröken ställer en fråga om hur jullovet varit.

Ingen ser vad som pågår inombords dessa utsatta barn. De döljer väl vad som händer bakom hemmets låsta dörrar. Man är rädd för att om man berättar så kommer man kanske att tvingas flytta ifrån den man älskar mest i hela världen. Därför är det så viktigt att fler blir bättre på att se signaler, reagerar och agerar.

Jag vill önska alla läsare ett Gott nytt år, med en önskan om att du letar lite extra i din omgivning. Just du kanske kan göra skillnad för ett barn som finns i din närhet.

Marléne Lund Kopparklint, riksdagsledamot (M) och författare

Här är en lista med nummer du kan ringa om du är utsatt eller behöver hjälp:

Vid akuta situationer ring 112

Polisen 114114

BRIS 116111

Kvinnofridslinjen 020505050

Anhöriglinjen 0200-239 500

Brottsofferjouren 116006

Detta är en åsiktsartikel och innehållet är skribentens eller skribenternas egna uppfattningar.