En liten redaktion – en stor familj

Krönikor
PUBLICERAD:
Jag har bara några få bilder på hela gänget och då antingen i lasertag-mörker eller i suddigt julklappskrig. Lånade därför en från sommarens avtackningsfest.
Foto: Sophia Jiglind
”På VF är man en familj” – ett påstående jag har hört flera gånger under flera år. Ett påstående som jag nu, efter att ha infiltrerat ”familjen” i nio månader, kan bekräfta.

Förändringar, stora som små, gör jag mig lätt ovän med. Jag får omedelbar separationsångest för minsta lilla och jag oroar mig mer ofta än inte för vad som komma skall. Det var därför med en enorm skräckblandad förtjusning jag skrev på anställningskontraktet i våras, obeskrivligt lycklig och rakt av livrädd.

Men den där rädslan blev inte långvarig. Förvisso var det ingen på plats för att släppa in mig den där morgonen den 1 april och jag började absolut katastroffundera på om det hela var ett aprilskämt, men så fort jag blev insläppt i den här lilla lokalen kändes det som hemma – och det gör det än.

Vissa dagar är givetvis, liksom på alla arbetsplatser, skit. Det finns dagar då jag kommer hem och känner mig uppgiven, irriterad och säkert en hel del andra dåliga saker som jag i skrivande stund har förträngt. Men morgonen därpå känns det ändå kul att gå till jobbet (när jag väl har kommit ur sängen och morgontrött-gnällfasen).

Arbetsglädjen handlar förstås delvis om att jag fullkomligt älskar yrket i sig, men framför allt handlar det om en stark teamanda och konstant delade skratt på redaktionen.

”Det finns ingen här som jag inte skulle anförtro mitt liv åt”, sa min kloka kontorskamrat för några månader sedan – något jag efter bara nio månader också kan säga.

Här är varför:

Victoria Gund – kan hon vara godheten själv? Kanske. Alltid stöttande, alltid kul och alltid resonlig. Kort och gott en person man ser upp till, både som människa och journalist.

Simon Strinnholm – humorsarkasmens fader som, vad jag tror är helt omedvetet, alltid kan ge en distans till det som är skit genom att skratta bort misären och komma med konstruktiva råd.

Jonas Brefält – en människokännare med ett enormt hjärta som helt utan anledning kan överraska med fika och komplimanger. Dessutom ett livs levande lexikon när det kommer till natur.

Daniel Olausson – superhjälten från Hagfors som alltid rycker in när det behövs. Han som aldrig blir bitter utan hjälper oss alla att se det mesta från den ljusa sidan. Mästaren av kvantitet och kvalitet i kombination.

Johan Ekberg – en glädjespridare och en maskin på samma gång. Han kan alltid höja stämningen och han kan alltid leverera nästan obeskrivligt högklassig journalistik. En viktig stjärna som andas VF.

Annica Buvik – möter en alltid med ett leende varje dag och med fötterna på jorden kan hon alltid lugna den som stressat upp sig över helt irrelevanta skitsaker. Att ha fått ta del av hennes bakkunskaper är för övrigt en ynnest!

Kent Sjögren – den finurlige rimmästaren som dagligen inspirerar och fascinerar med sitt ordförråd. En källa till glädje och klokheter och precis en sådan reporter jag vill bli när jag blir stor.

Joakim Strand – den strukturerade extrapris-jägaren som trumfar exakt alla när det kommer till självdistans. En kunskapsbank av rang som med stor ödmjukhet delar med sig av allt han vet.

HP Skoglund – den nästan alltid leende fotografen som överraskar gång på gång. En riktig hejare på lasertag (TYDLIGEN), en fantastisk konditor och han har alltid en rolig historia från sina fotografäventyr på lager.

Peter Bäcker – Ljusets Mästare vars ögon tänds likt ingen annans när han i ilfart sticker ut på jobb. Han må vara i sin egen värld mer ofta än inte men han kan alltid få en på bättre humör och lyssna förstående.

Tommy Andersson – mannen som aldrig säger nej till nya saker utan med bravur tar sig för idéer som kastas över honom. Han som alltid gör sitt allra yttersta för att få till det där lilla extra och som bjuder på skratt dagligen.

Victoria Svärd Karlsson – den öppensinnade och positiva vikarien som aldrig har känts som en vikarie. Hon som suger åt sig kunskap likt en svamp och som är en jäkla idéspruta.

Mats Zetterberg – han är den hjärtlige lokalredaktören i östra Värmland som helt öppet och prestigelöst kan berätta om livets alla toppar och dalar, både med humor och med allvar.

Daniela Melin Segerpalm – en av redaktionens varmaste stilister med en otrolig känsla för andra människor. Hon lyssnar på allt från glädjebesked till tröttsamt gnäll, alltid förstående. På det är hon dessutom rakt av skitkul!

Susanne Sjöstedt – proffstyckaren som aldrig är rädd för att säga vad hon tycker, vilket givetvis är en fördel med tanke på hennes titel. Jämt och ständigt lär man sig av hennes enorma klokhet.

Sophia Jiglind – hon som kan gå från en brinnande källa till pepp till en lugn tröstande famn. Tror också att hon är en ängel från ovan eftersom hon oprovocerat kan smyga upp bakom en och massera upp hårda knutar.

Jonas Griberg – den stundvis tankspridde men alltid ambitiösa sportreportern som jag aldrig har hört klaga på något i livet. En otroligt öppen och varm person som aldrig vill någon annan något illa.

Erik Segerpalm – kulturredaktören med stort K. En konstnärssjäl som målar med sitt språk – och sitt engagemang för Värmlands kulturliv. Även när han själv är stressad bidrar han med ett stort lugn.

Carl-Oscar Lysander – han syns sällan utan ett lurigt leende och han gör ofta bitterhet till humor. Med en grym näsa för nyheter är han alltid ute efter att, på tal om teamanda, göra det som är bäst för vår redaktion.

Stefan Mitander – jag vill hävda att han är redaktionens absolut största filmnörd, men film är inte det enda han kan. Han kan också nörda ner sig på ett fascinerande sätt i spännande reportage och, framför allt, är han inkännande som få.

Morgan Schmidt – kaptenen som dagligen ser till att vi håller en balans mellan lekstuga och arbetsplats. Chefen som aldrig låtit sin position stiga honom åt huvudet, utan som alltid prioriterar sina anställdas mående. Chefen som ger oss utrymme till att utvecklas precis så som vi vill.

Med den här smöriga kärleksförklaringen checkar jag ut för i år. Tack för de här månaderna, kära kollegor. Jag ser fram emot många fler med er.

Så här jobbar Värmlands Folkblad med journalistik: uppgifter som publiceras ska vara sanna och relevanta. Vi strävar efter förstahandskällor och att vara på plats där det händer. Trovärdighet och opartiskhet är centrala värden för vår nyhetsjournalistik.