LEDARE: Jag och Jimmie Åkesson borde nog fira jul ihop

Ledare
PUBLICERAD:
En traditionell svensk jul är vad både jag och sverigedemokraten Jimmie Åkesson vill ha, men vi är kanske inte överens om varför vi inte får den.
Foto: Gorm Kallestad
Jag vill ha en riktig, ”svensk” jul. Precis som när jag var liten. Förmodligen precis en sån som Jimmie Åkesson med stjärnor i ögonen också vill ha. Där allt är bekant och förutsägbart.

Jag vill att alla jular ska vara som 1982. Då var jag åtta och det var snö och alla familjemedlemmar som nu inte finns mer satt samlade kring julbordet i mormor och morfars hus i Rosensjö i Karlskoga.

Där satt vi på samma platser, åt samma mat, såg samma tv-program som året innan och året innan det. Där klädde tomten om i pannrummet och backen med julmust stod i förrådet under trappan. Där delades julklapparna ut och öppnades i samma ordning. Där fylldes den lilla kristallskålen i vardagsrummet med julgodis som alla i huset försökte smyga sig en bit ur, men avslöjades av ljudet när locket lades på plats.

Det är med sån längtan jag tänker på den tiden att jag inte kan motstå att leta upp huset på Google maps nån gång per år och zooma in så mycket det bara går.

Jag fattar att Jimmie och gänget försöker utnyttja den längtan hos många svenskar – och jag fattar att det funkar. Kan det inte bara få vara som det är? Kan vi inte bara bestämma att vissa traditioner är färdigutvecklade? Inte behöver några nya och fräscha inslag?

Nu vet jag förstås bättre än Jimmie vem jag kan skylla att julen i år inte blir som julen 1982. Inte invandrarna, inte mångkulturen eller vegetarianerna. Inte genuspedagoger eller politisk korrekthet.

Tiden är boven. Den har sprungit iväg ifrån mig och stulit med sig alla mina käraste traditioner eftersom dessa är så starkt knutna till personer som jag delat dem med, men som inte finns längre.

Men längtan tillbaka till ”hur det alltid har varit” är stark. Se bara på den bisarra storm i medierna i veckan när SVT berättade att man kommer att FLYTTA på Kalle Anka på julafton. Fem hela minuter. Detta för att ge årets julvärd Tareq Taylor fem minuter att tända det traditionsenliga ljuset.

Kocken Tareq Taylor är årets julvärd i SVT - och nu rasar traditionalisterna över att hans ljuständning knuffar fram Kalle Anka.
Foto: Christine Olsson/TT

Jag tror jag delar den med många som kanske inte riktigt känner att de kan erkänna den där längtan av rädsla för att klumpas ihop med SD:ares korkade nationalism eller för att de känner sig hånade av krönikor så här års om hur ”svenskt” julfirande inte är så svenskt kristet EGENTLIGEN. Kalle Anka är ju amerikanskt, tomten kommer från Turkiet, lutfisken från Nederländerna och granen från Schweiz.

Som om det inte är den perfekta blandningen som ligger bakom alla genuina svenska traditioner. Tomten och granen är en viktig del av julfirandet i många delar av världen, men få svenskar skulle trots det vilja byta jultraditioner och julmat ens med norrmännen.

Ja, ska jag vara helt ärlig vet jag inte om jag ens vill byta med skåningar…

Så jag förstår och sympatiserar verkligen med dem som ser med sorg på allt som förändras. Men det betyder inte att jag har överseende med alla som passar på att ta ut sin besvikelse genom att skylla förändrade traditioner på personer och grupper som inte har någon skuld i det. Och ja, nu sneglar jag åt ditt håll igen Jimmie…

Årets obligatoriska julfilm är Die Hard från 1988. Det är inte jul förrän Hans Gruber faller från Nakatomi Plaza.
Foto: Jacquelyn Martin

Själv bildar jag solidarisk klubb med alla andra som precis som jag hötter med handen mot tiden och skriker ”stopp” och vägrar smaka av nya inslag på julbordet, muttrar över nyinspelningar av Karl Bertil Jonssons jul som om Tage Danielsson inte duger längre - och argumenterar för Die Hard, actionfilmen med Bruce Willis från 1988, egentligen är den bästa julfilmen.

God jul

Detta är en ledarartikel som uttrycker Värmlands Folkblads politiska linje, vilken delar arbetarrörelsens värderingar och är oberoende socialdemokratisk.