LEDARE: Sjukt att det lönar sig att riva hus för att slippa ”fel” hyresgäster

Ledare
PUBLICERAD:
I Säffle stoppades försäljningen av kommunägda lägenheterna på Vegagatan. Nu lutar det åt att det kommer att rivas i stället - så att en privat hyresvärd inte ska kunna fylla lägenheterna med människor som tvingats dit från en rik Stockholmskommun.
Foto: Claes Österman
Det är mer logiskt för flera Värmlandskommuner att ta den ekonomiska smällen för att riva sina hus än att sälja dem till nån som vill betala. Allt för att undkomma de rikare storstadskommunernas dumpning av mindre önskvärda medborgare.

Jag tar det igen: Värmlandskommuner river nu glatt sina hus av rädsla för att folk ska flytta in i dem om de säljer till en privat värd – och att det ska visa sig vara ”fel” sorts folk.

Så sjuk är svensk bostadsmarknad och så sjukt och människofientligt är systemet vi har i dag där rika kommuner helt enkelt kan göra sig av med de kommuninvånare de inte vill ha. De bygger bara inga fler hyresbostäder trots att befolkningen ökar – och låter hyrorna på de som redan finns drivas upp till nivåer där bara medelklass har råd att bo.

Då kan man, som i en av de stora dumpar-kommunerna Solna, fira rekordfå personer på försörjningsstöd i kommunen med tårta och låtsas som antalet bidragstagare jobbats ner med omfattande kommunala insatser. Och man kan rasa över ”befängda och lögnaktiga påståenden” i medierna som häromåret avslöjade hur man egentligen gjort sig av med bidragstagarna.

En handfull kommuner skickade iväg hundratals människor. Kommuner som inte riktigt av en slump ofta hamnar långt upp i Svenskt Näringslivs företagsklimatrankning. Kommuner som inte riktigt av en slump ofta bygger väldigt få nya hyresrätter – om ens några. Kommuner som inte riktigt av en slump mycket oftare än inte är borgerligt styrda. Kommuner som kunde ha folk anställda enkom för att göra sig av med ”oönskade” kommuninvånare.

Med en tågbiljett på fickan och löfte om en bostad skickades dessa till Hagfors och Filipstad, Bengtsfors och Kramfors.

Det var inget nytt fenomen när den sociala dumpningen började skrivas om för några år sedan. Det är bara det obehagliga namnet som är nytt. Men så här har det sett ut länge.

Storstäder som skyller på bostadsbrist och köper sina, av olika anledningar, bostadslösa en enkelbiljett på tåget till en annan del av landet för att slippa besväret att jaga boenden och bekosta försörjningsstöd. En budgetsanering där blir en budgetförlust här.

Ett dussin personer som förlitar sig helt eller delvis på socialbidrag betyder flera miljoner i kostnader för en kommun per år för försörjning och hyra. Men kostnaderna stannar inte där om det handlar om personer med missbruksproblematik eller psykisk ohälsa – eller för dåliga kunskaper för att kunna ta sig ut på arbetsmarknaden.

Dumpningen ändrade dock karaktär några år efter flyktingkrisen 2015 när den etableringsersättning som kommunerna får för varje nyanländ de tagit emot, tog slut. Kommunerna ersattes bara i två år. Efter det kom det inga mer pengar utifrån. Var den nyanlända då inte på väg ut på arbetsmarknaden, in i utbildningssystemet eller kunde försörja sig själv på annat vis – ja, då börjar kostnaderna ticka för kommunen. Och då blev det frestande att dumpa dem på en annan kommun.

Socialtjänstpersonal i mottagarkommunerna vittnade om hur det plötsligt bara kunde dyka upp nya familjer på socialkontoret. Med en lapp någon skrivit socialkontorets adress på. Till kommunen hade de kommit med enkelbiljett på tåget och ett hyreskontrakt på fickan och berättade att de haft att välja mellan att bli utan försörjningsstöd eller att få en betald flytt 30, 50 eller 70 mil bort.

Men flyktingmottagningen har tunnats ut kraftigt de senaste åren, den mediala uppmärksamheten har gjort sitt och mottagarkommunerna har blivit lite mer slipade, så antalet krymper. Just nu i alla fall.

- Det jag är orolig för nu är att man köper upp villor i stället och bosätter många familjer i sådana, varnar dock Filipstads kommunalråd Åsa Hååkman Eriksson (S) till VF.

Så klart de gör. Det ligger trots allt hundratals miljoner i potten.

Detta är en ledarartikel som uttrycker Värmlands Folkblads politiska linje, vilken delar arbetarrörelsens värderingar och är oberoende socialdemokratisk.