LEDARE: Nu är det dags att betala värmlänningarna för vinden!

Ledare
PUBLICERAD:
Storheia vindpark är Norges största. Protesterna mot vindkraftbyggen finns även där, men för kommunerna där de byggs finns i alla fall en rejäl ekonomisk ersättning att hämta.
Foto: Heiko Junge
Boende i kommunerna i sju svenska vatten- och vindkraftsregioner betalar i dag runt sju miljarder kronor i högre kommun- och regionskatter än rikssnittet. För vattenkraften och vindkraften de bistår övriga Sverige med, får de i bästa fall en spottstyver. Det är dags att ändra på det och snegla mot Norge. Inte minst om attityderna till vindkraft ska ändras.

Det mullrar kring planerade vindkraftsetableringar i många värmländska kommuner. Fin, orörd natur skövlas för att ge plats för vindsnurrorna, menar många och försöker få kommunpolitikerna att använda sitt veto. Ett veto man på på riksplanet jobbar för att försöka begränsa.

Kommunerna ska inte få blockera nödvändig elproduktion, tycker man där. För Sverige behöver mer fossilfri el. Just detta är det förmodligen inte så många som opponerar sig emot annat än nån tomte här och var i de värmländska skogarna i en hemmasnickrad stuga utan el.

Vi löser inte framtida elkriser med att backa bandet och be dagens unga att försaka teknikutvecklingen och klara sig utan eldrivna prylar, bilar, industrier och hem. Sverige behöver däremot smartare och energisparande innovationer – och vi behöver vindkraft som både går snabbt att bygga, är förnybart och dessutom billigt.

Ändå minskar ansökningarna för att bygga vindkraft – och bara knappt hälften av alla föreslagna vindkraftsetableringar blir av. Resten försvinner på vägen. Inte sällan genom kommunalt veto av lokalpolitiker som känner att en vindkraftpark skulle göra för stor åverkan på naturvärden – och det utan att kommunen eller de som bor nära får kompensation för det.

Förmodligen räcker det inte att strössla pengar över vindkraftkommunerna för att få kommunbefolkningen att välkomna etableringar. Men det vore en start.

Dåliga vindkraftplaceringar som kostar mer i förlorad livskvalitet för de som bor nära än värdet på produktionen borde förstås kunna avfärdas snabbt av kommunerna – som sedan både borde få betalt av staten för att planera och utreda var i respektive kommun såna här etableringar vore bäst lämpade. Detta för att sedan, så klart, få bra betalt för att upplåta mark.

Som Lennart Fransson från Arvika skrev på insändarplats här i VF häromveckan: ”Om vi skall släppa till mark till ledningar och vindkraftsparker, så får politikerna lägga sig i styra upp handeln så att den inte enbart sker på elbolagens villkor”.

Med den norska modellen för ersättning”, noterar Fransson, ”skulle de få extra intäkter på 64 000 kr per invånare och år”.

”Kompensera glesbygden för vatten- och vindkraften”, kräver också Föreningen Sveriges Vatten- och Vindkraftskommuner och regioner på debattplats i VF. De menar att fastighetsskatten på vatten- och vindkraftsanläggningarna som i dag handlar om något över en miljard kronor per år bör fördelas över vatten- och vindkraftskommuner och regioner.

Men en miljard kronor per år till kommuner i sju regioner motsvarar inte värdet på uppoffringen, konstaterar även de.

Inte minst som befolkningen i dessa regioner betalar hisnande sju miljarder mer i kommun- och regionskatt än om de betalat som rikssnittet. Elva miljarder mer än om vi jämför med boende i Stockholmsregionen…

Detta är en ledarartikel som uttrycker Värmlands Folkblads politiska linje, vilken delar arbetarrörelsens värderingar och är oberoende socialdemokratisk.