LEDARE: I reportaget om friskoledrottningen fattas bara Benny Hill-musiken

Ledare
UPPDATERAD:
PUBLICERAD:
Barbara Bergström, grundare av Internationella Engelska Skolan tycker kritiken mot hur vinstdrivande friskolor dränerar skolans resurser bara är ”bullshit”, skitsnack.
Foto: Malin Hoelstad/SvD/TT
Jag hoppas föräldrarna med barn på Engelska skolan i Karlstad läst det surrealistiska DN-reportaget.

I torsdagens Dagens Nyheter gör journalisten Björn av Kleen och fotografen Alexander Mahmoud ett makalöst porträtt av friskoledrottningen Barbara Bergström, grundaren av Internationella Engelska skolan i Sverige och från vinsterna av detta miljardär på svenska skattemedel.

Bara sedan dess har det skrivits dussintals opinionstexter och fler lär det bli. Många kommer att försöka beskriva det så troget som möjligt, men det finns inte en chans att någon som läser kan ta beskrivningen på riktigt allvar. Det måste läsas i original. Jag hoppas att föräldrarna med barn på Engelska skolan i Karlstad läser.

Risken blir förstås att de trots allt köper Barbara Bergströms falska påståenden. Man blir inte miljardär på skattebetalarnas pengar genom att erbjuda en skola som inte levererar den kvalitet på utbildningen som lovas utan vansinnigt bra marknadsföringstalang.

Kanske är hon smartare än alla andra när hon låter ett granskande reportage på sina ställen bli ren slapstick. Det enda som fattas är Benny Hill-musiken.

Till och med originaltexten med bilder och filmklipp på hur Barbara Bergström och hennes man rör sig i koncernens skola i Gubbängen i Stockholm har något djupt overkligt över sig. Stycke för stycke och bild efter bild sitter man där med ett skratt i halsen undrar om man erbjuds högoktanig satir.

Makarna Bergström där de fotograferas i snön utanför skolan – hon i turkos dräkt, högklackat, hatt och inlindad i päls (men fejkpäls enligt reportaget) och hennes man i hatt, överrock med nästan självlysande randig slips och en gammaldags portfölj – drar omedelbart tankarna till serietidningsskurkar.

Det vore i och för sig inte en så dum beskrivning av parets agerande inom friskolebranschen och rovjakten på skattebetalarnas pengar. Ändå går det inte riktigt att ta dem på allvar när DN-reportaget beskriver hur Barbara B går omkring på skolan och skriker ”GOOD MORNING” till de överrumplade eleverna på IES och under en lektion förklarar för elever hur solpaneler ”steker fåglarna”.

Hur hon i sin turkosa dräkt och högklackat städar upp papperstussar från golvet inne på skoltoaletterna, sköljer händerna och sen TORKAR AV DEM PÅ DN-FOTOGRAFENS kläder eftersom hon inte gillar de elektroniska handtorkarna.

Hur journalisten noterar att hon i matsalen ”pekar ut en flicka som enligt henne bär alltför urringad topp. Hon informerar rektorn som lovar att prata med flickan om överträdelsen”.

Hur hon försvarar att varje IES-skola har ett porträtt av henne på framträdande plats som vore det kommunismens Kina. Hur paret Bergström protesterar mot solpaneler vid deras sommarhus i New York menar att nästa stora folkrörelse i Sverige nog blir ”motståndet mot sol- och vindkraft”.

Hur de kallar kritiken mot friskolornas segregerande funktion för ”bullshit”. Hur de låtsas att IES-skolor helt enkelt bara svarar på ett önskemål från föräldrar om mer ordning och reda och studiero – trots att undersökningar gång på gång visat att elever på IES skolor inte alls känner vare sig mer studiero eller att det är mer ordning där än eleverna i kommunala skolor gör.

Reportaget är som ett stort skämt, fast på blodigt allvar. Makarna Bergström, som kan mer om att manipulera marknader och politiker att göra som de vill än de kan något om utbildning och pedagogik, har på 20 år lett den svenska sammanhållna skolan i putten.

I dess ställe har vi fått en personkult och en segregerad skolutveckling inlindad i myter om dess förträfflighet som inte bara kostar oss miljarder i förlorade skattemedel varje år som plockas ut till ägare som Bergström. Det kostar eleverna så otroligt mycket mer.

Detta är en ledarartikel som uttrycker Värmlands Folkblads politiska linje, vilken delar arbetarrörelsens värderingar och är oberoende socialdemokratisk.