Cecilia af Jochnick: Ska männen säkra socialdemokratins framtid?

Krönikor
PUBLICERAD:
Bör verkligen den nya S-regeringen satsa på att vinna tillbaka förlorade väljare, i stället för att försöka behålla partiets befintliga?
Foto: Pontus Lundahl/TT
Det tog hundra år efter att svenska kvinnor fick rösträtt tills den första kvinnan blev statsminister. Fast bland det första jag råkar höra från den nya socialdemokratiska regeringen är att nu gäller det att locka männen till partiet inför nästa val…

Det här med hundra år förde mig genast på avvägar när jag skulle göra lite bakgrundsresearch på kvinnor som väljare och kvinnor som valda ombud. Jag fascineras omedelbart av att kvinnor visst hade haft rösträtt i Sverige före 1921. Under 1700-talet var kvinnor berättigade att rösta i borgmästarval, landsbygdsval och prästval – men 1772 tog man ifrån kvinnorna rösträtten vilket visar att framsteg kan suddas ut, värt att tänka på i dessa SD-tider.

Men nu är radion full av nya ministrar som pratar om framtiden och däribland en lycklig Karl-Petter Thorvaldsson som bara är så glad, så glad åt att få bli näringsminister och få öppna gruvor och tala med sina gamla LO-medlemmar om hur han ska jobba arslet av sig för att landet ska sjuda av nya jobb de kommande åren. För vinna minst ett val och förmodligen flera ska Socialdemokraterna göra eftersom vi har ett så förändrat samhällsklimat tror Karl-Petter. Tappade väljare gjorde sossarna för att världen verkade hemsk och alla blev rädda och då blev man (män?) ett lättfångat byte för den som talar om strängare straff och ut med alla främlingar. Men nu minskar arbetslösheten och före nästa val avskaffar en handlingskraftig regering skjutningar på ett killevipp och sen ska välfärden öka och alla ska ha samma chans i skolan och det gillar vi ju här i Sverige för så hade vi det förr (obs ironi!)

Och de som ska lockas tillbaka för att rösta för denna nya sköna värld är männen, de rädda små liven som anslöt till SD när främlingar på flykt sökte sig hit.

Men hur tänker Karl-Petter då? Som företagare har jag på otaliga säljkurser itutats att det är mycket lättare att behålla de kunder man redan har än att skaffa nya – så man kanske inte ska satsa all uppmärksamhet på männen? Utan istället lyssna på och bättre vårda de 33 procenten kvinnor som lägger sina röster på socialdemokratin plus de 10 procenten kvinnor som går längre till vänster till vänsterpartiet? Vilket valfläsk tycker Karl-Petter att vi ska få? Kom inte med högre pension, så fattigpensionär jag är vill jag hellre att pengarna läggs på vård och skola, och jag utgår ifrån att många av de där 33 procenten sossekvinnor jobbar i vården och har gått på knäna p.g.a. pandemin nu ett tag. Att vara röd är att vara solidarisk med de svaga, jag räknar mig inte till dem.

Och om nu ”varenda unge behövs i framtiden” så kan vi inte låta vansinnesidén om ”återvandring” få fäste, idag är cirka 25 procent av befolkningen utrikesfödd, ve oss om de skulle få för sig att dra härifrån! Förstår SD-röstande män detta eller är de för rädda för det främmande? Har de lärt sig något av bensinbristen i England som berodde på att man inte släppte igenom lastbilschaufförer som var icke-engelsmän?

Vår utmaning är att visa varenda unge att det går att få ett intressant och berikande liv i Sverige.

Livmoderinnehav är ingen garant för kompetens, men däremot är det en garant för att bli annorlunda synad. Magdalena Andersson ler inte så gulligt skriver media – vi luttrade vet förstås att OM hon log gulligt så skulle man undra om hon var seriös nog för att axla landets styre. Dubbelbestraffning drabbar ALLTID kvinnor som sticker ut, min uppgift som feminist nu är att klarögt och högljutt påpeka det. Jag hittar ett intressant radioinslag där man för omvärlden vill förklara varför det dröjt så länge att få en kvinna som statsminister i Sverige. Lyssna gärna på SR-play ”Why Sweden took so long to elect a female Prime Minister”.

Där intervjuas också Anna Kindberg Batra som hade en god chans att bli den första kvinnan som blev statsminister men som istället blev den första moderatledaren som fick avgå innan hon prövats i ett val. Det är en klyftig kvinna förstår jag när jag lyssnar, hon är tydlig med att den politiska gärningen tolkas väldigt olika utifrån kön, utan att för den skull göra sig till offer. Och det hon framförallt stryker under som jag har svårt att tro att en manlig motsvarighet gjort är att hon kommit så långt som hon gjort tack var välfärdsstaten. Tack vare sådant som jämställdhet, en skola som man inte behöver betala för, folktandvård, barnomsorg och så vidare. Det uttalandet speglar ödmjukhet så jag måste genast börja läsa hennes bok om den politiska tiden, ”Insidan”

Den börjar med en bild av hur hon förbereder sig för att meddela sin avgång – och där hon understryker att hon gett sig fan på att inte gråta och på olika sätt försöker undvika det.

Uppfriskande, jag tror inte en man i motsvarande situation vågat berätta det.

Är det något jag hoppas av en regering som dels är ”röd”, dels är jämnt könsfördelad, är det att den är modig nog att prioritera långsiktiga och mänskliga lösningar. Att den lyckas visa att de kvinnor som röstat på det solidariska samhället varit på rätt spår och att det är där våra framtidslösningar finns. Det kan nog även en man fatta!

Detta är en åsiktsartikel och innehållet är skribentens eller skribenternas egna uppfattningar.