LEDARE: Ni lurar inte mig för ett ögonblick – detta är bara vanligt kvinnohat

Ledare
PUBLICERAD:
Häromdagen utsågs Annika Strandhäll (S) till klimat- och miljöminister. Sen avslöjades att hon, likt 400 000 andra svenskar, har skulder hos Kronofogden.
Foto: Sören Andersson/TT
Annika Strandhäll, nu klimat- och miljöminister i statsminister Magdalena Anderssons socialdemokratiska regering, har skulder hos Kronofogden. Gör det henne olämplig som minister? Nej, är väl det enda rimliga svaret.

Själv tycker jag nog att både ministrar och riksdagsledamöter ska sköta sig lite bättre än andra. De leder landet och borde föra sig därefter. Inte ha ett brottsregister eller ertappas som sexköpare. Inte slira med skatten eller mygla åt sig ekonomiska fördelar. Inte köpa svarta tjänster eller köra bil onyktra eller för fort.

Jag är väl en rätt moralkonservativ typ när det kommer till kritan.

Så när Aftonbladet i dagarna avslöjade att Annika Strandhäll hade obetalda räkningar som hittat sig hela vägen till Kronofogden var det förstås pikant. Pinsamt. En minister, med ministerinkomst till på köpet, hade slarvat med räkningarna. Betalat för sent eller helt missat att betala.

Pinsamt slarvigt ja, men inte riktigt i nivå med att vara nyutnämnd minister i samma regering och ha en pågående förundersökning emot sig om sexuellt ofredande … Eller som att som minister ha avslöjats som bidragsfuskare eller köpare av svartjobb. Eller att som partiledare ha dömts för brott.

När det sen i rapporteringen dessutom började framgå att slarvet med räkningar i tid verkar ha uppstått i samband med att Strandhälls sambo begick självmord för några år sedan hade man kunnat tänka sig att det av medierna igångsatta drevet skulle lugna sig. Att folk i största allmänhet skulle känna att tonläget var aningen högt och backa.

Det blev precis tvärtom. Och vet ni, jag köper faktiskt inte för ett ögonblick att kakofonin som dominerat i sociala medier de senaste dagarna handlar om att det sitter en minister i regeringen som inte kan hantera sin privatekonomi (om det nu går att dra såna slutsatser av att nån låtit nio räkningar gå till inkasso). Drevet mot Strandhäll saknar nämligen precis alla proportioner.

Det här handlar om kvinnohat.

Strandhäll är tillsammans med Centerledaren Annie Lööf högerns och extremhögerns absoluta favorithatobjekt i sociala medier och behöver därmed inte göra så mycket alls för att bli måltavla för allsköns dynga. Och närhelst minsta lilla svaghet blottas, riktas attackerna dit. Det var inte som att trollen inte drevade vilt mot Strandhälls regeringsplats redan innan hennes duster med Kronofogden avslöjades.

Attackerna stannar inte vid det vanliga om att deras politik är korkad eller att de är idioter eller okunniga, vilket varken är trevligt eller konstruktivt men som politiker av alla sorter nog får lära sig att utstå.

För kvinnor tillkommer dock alltid några extra ingredienser, en extra uppskruvad och avsky mot personen. Det är som en kran som vrids på där bara spyor kommer ut.

Annie Lööf är vidrig, har dum dialekt och är ful, ser ut som en häxa till och med. Strandhäll ser galen ut, drev sin man att ta livet av sig och har förmodligen tagit sängvägen till högre uppdrag.

Borde man ens upprepa sånt här nedvärderande skitsnack? Förmodligen inte. Men det är nog ändå viktigt att folk fattar hur det låter där politik diskuteras. Varenda jäkla dag på året.

Det handlar inte om några obetalda räkningar. Det handlar inte om tappat förtroende eller om ministrar höjda över varje misstanke.

Det handlar om att vissa går igång på att attackera kvinnliga politiker och tänker fortsätta göra det tills dessa jagats bort från politiska uppdrag.

Detta är en ledarartikel som uttrycker Värmlands Folkblads politiska linje, vilken delar arbetarrörelsens värderingar och är oberoende socialdemokratisk.