LEDARE: Så Norrbotten fick tre ministrar och Värmland... noll?

Ledare
PUBLICERAD:
Statsminister Magdalena Andersson (S) med sina nya ministrar under pressträffen efter regeringsförklaringen i riksdagen.
Foto: Pontus Lundahl/TT
Äntligen stod statsministern i riksdagens talarstol. Magdalena Andersson, försenad med några dagar av diverse politiskt tramsande, kunde till slut presentera sin regering och hålla sin regeringsförklaring.

Vad vill Socialdemokraterna? Vad vill Socialdemokraterna när de struntar i att anpassa sig till vad de tror att andra partier vars stöd de behövt vill höra? När de slipper kompromissa? Ledarsidan har frågat många gånger, bönat och bett om att partiet ska ta bladet från munnen och ofiltrerat drömma.

Och i dag kom det, nästan i alla fall.

Tre tunga prioriteringar. Segregation och brottslighet ska bekämpas och den gröna industriella revolutionen drivas på. Och sen: ”Att ta tillbaka kontrollen över välfärden så att alla medarbetare har de villkor som krävs för att göra sitt jobb. Så kan vi se till att skolan, vården och omsorgen håller hög kvalitet i hela landet. Av respekt för alla som jobbar och byggt upp vårt land ska vi ha trygga socialförsäkringar och pensioner.”

Det är inte bara ett lovande stycke. Sättet på hur det formuleras gör i alla fall mig väldigt lycklig. Här kommer en tydlig bekräftelse på att vi i kampen för bättre välfärd måste fokusera på välfärdsarbetarnas villkor. Att medarbetarnas arbetsvillkor – och bland dessa även pensionsvillkoren – faktiskt spelar avgörande roll för kvaliteten på vilken utbildning, vård och omsorg vi får ta del av.

Det går inte att underbetala och överarbeta personal och låtsas som att välfärden ändå på något magiskt vis kan bli bättre.

Det är förbannat skönt att få det bekräftat av statsministern.

Men så sitter Magdalena Andersson redan från dag ett i något av en rävsax. Från regeringskansliet och departementen kan man sicksacka sig förbi riksdagens högerdominerade kammare med dagspolitik. Men är det stora reformer man är ute efter är det onekligen en uppförsbacke att som regering bara ha 100 mandat i riksdagen. Det blir inte bättre av att de man önskar skulle rösta på ens förslag tillsammans inte har de ytterligare 75 som krävs för riksdagsmajoritet.

Hellre än att gråta över dåliga förutsättningar, koncentrerade sig dock Andersson på att formulera sina prioriteringar och bygga ett lag.

Men så var det regeringen. 23 ministrar. 12 kvinnor, 11 män. Erfarenheter från EU, rikspolitiken, fackföreningsvärlden, kommunpolitiken, skolan, näringslivet och regionpolitiken. Från allra nordligaste norr till allra sydligaste söder. Ett lag med ojämförbart tung kompetens.

Delar av regeringen Andersson, med biståndsminister Matilda Ernkrans från Hallsberg på övre raden. Värmlänningarnas geografiskt sett ”närmaste” regeringsrepresentant.
Foto: Sören Andersson/TT

”Nya regeringen – tre norrbottningar utsedda till statsråd”, skrev SVT Norrbotten snabbt. Eva Nordmark fick då sällskap av Ida Karkiainen från Haparanda och Khashayar Farmanbar, uppvuxen i Boden.

Jag vill ju inte låta bitter, men Norrbotten är hyggligt jämnstort med Värmland. Å så kan de tillskriva sig tre ministrar och Värmland … noll.

Nej, jag vet att det inte är så det funkar. Ministerposter är inte fördelningspolitik, vi har inte ”rätt” till ett statsråd bara för att det i dagens regering finns 23 stycken och vi har nästan lika många län.

Inte heller utgör ministrarna ”gräddan” av kompetensen i partiet. Det måste finnas bra representanter på alla nivåer av politiskt styre, alla som visar framfötterna kan inte skickas till Stockholm. Men det är klart att representation spelar roll.

Så när nu de politiska partierna i Värmland fastställt sina listor inför valet kommer man ändå inte ifrån att man sneglar bland namnen och undrar vem, om någon, som har potential att ta ett kliv framåt efter nästa val – eller valet därefter. Hur ser den politiska återväxten ut i Värmland?

Socialdemokraten Gunilla Svantorp, tvåa på partiets riksdagslista för Värmland, är i dag ordförande i riksdagens utbildningsutskott och med det kanske värmlänningen med lägsta odds för regeringsplats. Men på den mest logiska posten sitter ju redan populära Anna Ekström.

Nja, lite surt är det allt.

Detta är en ledarartikel som uttrycker Värmlands Folkblads politiska linje, vilken delar arbetarrörelsens värderingar och är oberoende socialdemokratisk.