Johannes Klenell: ”Jag kommer aldrig förstå mig på Centerpartiet”

Krönikor
PUBLICERAD:
På vilket vis anser centerledaren Annie Lööf att man tar ansvar för Sverige?
Foto: Jessica Gow/TT
”Centerpartiet bedriver inte någon mittenpolitik”, konstaterar Johannes Klenell efter de senaste dagarnas politiska kaos.

Jag skulle nog ändå säga att jag är en rätt insatt kille. Jag försöker hålla koll på vad som händer i samtiden. Har ett ganska utbrett kontaktnät i landets kulturella och politiska elit. Räknar två tidigare partiledare och en före detta kulturchef som goda vänner. Light-antroposofiska handikapp som att jag aldrig använt en mikrovågsugn eller att jag i gymnasiet gick med i en kommunal häxcirkel ger mig också viss ”bredd”. Ändå kommer jag förmodligen aldrig förstå mig på Centerpartiet.

Vi tar det från början. Annie Lööf meddelade att hon skulle acceptera Magdalena Andersson som statsminister. Detta gjorde hon för att inte ge Sverigedemokraterna politiskt inflytande. Men Magdalena Andersson behövde också förhandla med Vänsterpartiets Nooshi Dadgostar för att få underlag till regeringsmakten. Det fick hon inte göra för Centerpartiet. Men nu blev det så. Det Dadgostar och Andersson enades om var höjd garantipension. Något Centerpartiet enligt sin egen hemsida också vill ha. Gott så! Sverige fungerar. Trodde vi.

Annie Lööf twittrade i onsdags: ”Idag krossades det yttersta glastaket i svensk politik, och Sverige fick äntligen sin första kvinna som statsminister! Det var på tiden”, följt av ett obligatoriskt ”Centerpartiet tar ansvar för Sverige”.

Bara några timmar senare släppte de däremot inte fram Socialdemokraternas budget. Den var tydligen nu på tok för vänster. I stället skulle Socialdemokraterna och Miljöpartiet nu regera med finansramar uppsatta av M, KD och just SD. Sverigedemokraternas Mattias Karlsson kallar det den största segern sedan partiet bildades.

Miljöpartiet hoppade då av regeringssamarbetet i protest, Andersson avgick efter sju timmar som landets första kvinnliga statsminister. En så händelserik onsdag att man bara satt och väntade på att Nyamko Sabuni skulle känna att Liberalerna fått för lite uppmärksamhet och meddelat att Folkpartiet lämnar riksdagen.

Inte ens talmannen var glad längre.

Svaren på hur det blev såhär som Lööf ger i en intervju med DN är en papegojmix av ”Vi tar ansvar för Sverige” och ”för oss är det så viktigt att ha en regering som inte är beroende av SD”. Hur Andersson skulle gjort annars har hon inte något svar på. Men hon vill inte att Sverige ska kantra åt vare sig höger eller vänster.

Inget av detta betyder såklart någonting alls. Ändå Twittrar Lööf glatt ut intervjun med beskedet att ”Centerpartiet tar ansvar och ser till så att Sverige får en regering som inte är beroende av SD”.

Men vad betyder det? Ingen vet? Att inte vara beroende av SD är tydligen att hellre släppa fram en budget som innefattar deras syn på både migration och kriminalitet än en som i framtiden kanske innebär att Vänsterpartiet höjt pensionen för våra fattigaste pensionärer.

För så ser den liberala tankemodellen om lika goda kålsupare ut. Vänsterpartiets reformer om gratis glasögon till barn är där lika extrem som Sverigedemokratiska vanföreställningar om att sätta in militär mot förorten.

Så tar man ansvar för Sverige.

Centerpartiet bedriver inte någon mittenpolitik. Tvärtom är den i hög grad betydligt mer marknadshöger än ens deras egna väljare vill. Deras tillåtande syn på vinster i välfärden är närmast extrem. Den politiska mitt Lööf refererar till samlar ett parti runt 8% (Centerpartiet) och ett parti under riksdagsspärren (Liberalerna).

”Våra väljare förstår det fullt ut”, säger Lööf till DN om partiets agerande. I så fall är de som röstar på Centerpartiet idag helt unika.

För övrigt

För övrigt är det dags för mig att återigen tipsa om den fantastiska podcasten DJ 50 Spänn. Reglerna en enkla. En gäst har köpt fem LP-skivor för tio kronor styck på en loppis eller skivbörs. Sedan lyssnar man på och pratar om musiken som göms i landets djupaste skivbackar.

Detta är en åsiktsartikel och innehållet är skribentens eller skribenternas egna uppfattningar.