När jag spelade pingis och gjorde en skiva med Mello-Bagge

Krönikor
UPPDATERAD:
PUBLICERAD:
Bandet, när det begav sig.
Foto: VF Arkiv
”Kontrakt skrevs, väldiga summor satsades, det var fester och förskott, pingismatcher (Bagge är en jäkel på pingis) och möten med Robyn.”

Jag vet inte om det kan ha varit en dröm, för när jag försöker hitta mejlet går jag bet. Det har i och för sig gått några år, och kanske blev vi istället kontaktade via den tidens stora plattform för musiker, Myspace.

Vi hade ett rockband i Karlstad, det var sommaren 2007 och vi hade spelat på Arvikafestivalens minsta (men mysigaste) scen Lyran. Det kändes enormt, alldeles för stort för att det skulle gå att ta in upplevelsen medan den pågick. Men det skulle komma flera nya möjligheter, och nej, inte kan jag ha drömt ihop just detta?

Ett av den tidens dominerande skivbolag när det kom till Melodifestivalen hörde av sig. Man undrade hur vi såg på en eventuell medverkan, om det skulle vara intressant. Jag minns att de tyckte vi skulle växla engelskan till svenska, och hur vi ganska snabbt avfärdade hela idén. Förmodligen hade det inte blivit något ändå, men varje gång Melodifestivalen presenterar de tävlande kommer jag att tänka på det där.

Inte minst nu, när självaste Anders Bagge ska ge sig in i tävlingen. Det var nämligen i hans väldiga studiokomplex på Ekerö vårt band hamnade till slut. Kontrakt skrevs, väldiga summor satsades, det var fester och förskott, pingismatcher (Bagge är en jäkel på pingis) och möten med Robyn.

Det där kontraktet fick jag senare krångla mig ur med hjälp av en jurist i Karlstad, men nog var det ett äventyr.

Så, lycka till i mellon, Anders!

Detta är en åsiktsartikel och innehållet är skribentens eller skribenternas egna uppfattningar.