Replik: Allvar bakom skämten

Insändare
PUBLICERAD:
Många styrande i Karlstad instämmer med Peter Ferms åsikter om att exploatera Skutberget, skriver Stefan S Widqvist.
Foto: Håkan Strandman
Bortom Peter Ferms översitteri gentemot det ”bonniga” Karlstad finns förslag som behöver tas på allvar.

Peter Ferms insändare ”Låt inte bakåtsträvarna styra”, VF 19/11, proklamerar att ”Karlstad måste bli av med sin lantisstämpel med älgar, bonnraggare och dansband.” Ferms inlägg präglades av ett stort mått av översitteri, när han förlöjligar de som drivit opinion till försvar av Skutbergets naturvärden och värdefulla fritidsmiljö med orden: ”Vår gröna lunga och liknande dumheter.” Reaktionerna på nätet var undrande: ”Kan ju inte vara en seriös insändare? Måste ju vara tänkt som ett skämt?” ”Är det ironi?” ”Är för dum att bemöta. Är varken seriös eller satirisk.” ”Enda meningen är att förlöjliga andras åsikter.” ”Kan omöjligt ta den här texten seriöst.” Om vi tittar lite närmare på vad Ferm säger bortom hans storstadsvurmande och förmätna syn på de mindre städernas invånare och landsbygdens befolkning: ”Jag har överhuvudtaget svårt för Karlstadsbornas bondska inställning till stadsutveckling”, så hittar vi två allvarliga teman:

– Att man borde satsa på någon form av upplevelsepark.

– Att Karlstad behöver bygga höghus i större omfattning.

Dessa två teman är han inte ensam om att hävda utan han har även stöd för detta i Karlstads kommunledning även om argumenten inte är identiska.

Ferm gör sin åsikt övertydlig ”Jag är FÖR en exploatering av Skutberget”, om än inte ett Muminland. ”Många av de som är emot en exploatering av Skutberget har ofta naturen som argument.”… och detta får ju inte stå i vägen för det som Ferm ser som en upplevelsepark i ”naturen”. Den skall vara präglad av det han önskar att Karlstad skall vara ”Bargator, snabbmatsrestauranger” och inte minst ”hotellverksamhet.” Några dagar senare fick Ferm support på insändarsidan, VF 24/11, där signaturen ”Nöjesfält på Skutberget” lyfte fanan för ett Karlstads Gröna Lund och hävdade att försvaret av ett naturens Skutberget utan kommersiella ingrepp ”…är så extremt bakåtsträvande.” Det allvarliga i Ferms åsiktsflöde är att han också har meningsfränder i kommunledningen gällande den omfattande exploateringen, då de ännu inte släppt tankarna på att ”utveckla” Skutberget till ett starkt kommersiellt besöksmål. Ferms förlöjligande av den ”bonnige” Karlstadbon ger han också uttryck för i sin syn på byggandet. Det minsta vi kan begära anser han är att vi åtminstone ser ut som en storstad: ”Först ville man bygga tjugo våningar. Det fick man inte (…) sexton våningar då? Det är ju inte ens högt! (…) I Karlstad får tydligen inget vara över fem våningar utan att folk börjar gnälla.” Även här har han aktiva sympatisörer i stadsbyggnadsnämnden, där allt fler både politiker och tjänstepersonal överhuvudtaget inte tar hänsyn till bostadskaraktären i våra stadsdelar utan idén tycks vara minst ett höghus i varje stadsdel. Snart kommer Ferm att klappa händerna, när 32-våningsskrapan blir verklighet i gamla I2-området, vars nuvarande sammanhållna karaktär då kommer att förstöras.

För det gäller inte höghus eller inte, utan hur de placeras och smälter in i stadsmiljön.

Det är inte så svårt att förstå Ferms åsikter, när man vet att hans ledmotiv sedan länge är, (med hans egna ord): ”Hyser en extrem motvilja inför all form av friluftsliv.” Ferms föraktfulla attityd mot de som vill behålla, bevara och förstärka Karlstad som en hanterbar mellanstor stad är inte bara ett angrepp på kommunens goda miljö- och naturvärden utan också en nedlåtande syn på de människor som inte lever sina liv i storstaden.

Stefan S Widqvist

Detta är en åsiktsartikel och innehållet är skribentens eller skribenternas egna uppfattningar.