LEDARE: Glöm inte att tacka Centern riktigt ordentligt för den politiska röran

Ledare
PUBLICERAD:
En sammanbiten Magdalena Andersson (S) visade stabilitet när allt omkring henne vacklade efter en kaotisk onsdag.
Foto: Pontus Lundahl/TT
Det var en historisk och rörig politisk onsdag. Eller kanske en historiskt rörig politisk onsdag. Och vi kan redan här slå fast att det beror på ett Centerparti som vägrar acceptera verkligheten och i stället går i opposition på alla politiska alternativ som finns, samtidigt som de med det lät SD få inflytande över regeringspolitik för första gången.

Magdalena Andersson vann statsministeromröstningen och blev historisk som Sveriges första kvinnliga statsminister. Sen förlorade hon omröstningen om budgeten – och med den sitt samarbetsparti. Och då AVGICK hon. Mindre än åtta timmar efter att hon valts, och innan hon tillträtt.

Det är vansinnigt rörigt i Sveriges riksdag just nu. Vi har kvar en övergångsregering och en övergångsstatsminister. Vi har ingen ny statsminister och ingen ny regering. Den skulle Magdalena Andersson presentera på fredag.

Vi har en ny budget, men det är oppositionens hemmasnickrade och inte den budget som regeringspartierna – förlåt, de FÖRRA regeringspartierna – förhandlat om och lagt fram.

Vi har nu en massa politiska uppgörelser som S, MP och C förhandlat fram tillsammans och som S, MP och V förhandlat fram men som förmodligen saknar stöd i riksdagen.

– Jag bedömer att den till största delen kommer att bestå av vår politik. Och jag bedömer att jag kan styra landet på det, sa Magdalena Andersson ändå kort efter statsministeromröstningen.

Inte heller tappade hon inte koncepterna ens för ett ögonblick för att kritisera Centern för att inte respektera uppgörelsen med regeringen och i stället låta ett rasistiskt parti få inflytande över en statsbudget – eller sucka över hur snabbt Miljöpartiet därefter började prata om att hoppa av.

Man får ju beundra självförtroendet. Man får också beundra med vilken självkontroll Magdalena Andersson avhöll sig från att skrika ut sin frustration över partierna hon lagt så mycket energi att förhandla med och som nu reagerar väl reflexmässigt på motgångar.

Men så är det tackolov hon som är statsminister och inte jag. Eller Stenevi, Dadgostar eller Lööf. Eller förlåt igen. Hon är ju inte statsminister.

Magdalena Andersson biter ändå ihop, håller dörrar öppna och är även fortsatt beredd att ta ansvar, hälsar hon till alla som frågar. Det är väl en jäkla tur att nån är det.

Centerpartiet förhandlade in flera centerkrav i den budget som regeringen lagt fram, men bestämde sig i skuggan av tisdagskvällens S och V-uppgörelse att strunta i att rösta fram det förslaget trots att det ingenting i den påverkats av uppgörelsen. Och trots att höjda pensioner för de med garantipension och låg inkomstpension ligger i linje med vad partiet själva säger sig vilja ha...

Centerpartiets partiledare Annie Lööf vägrar ta ansvar för sitt partis vågmästarställning - och låtsas sen att det är partiets styrka.
Foto: Erik Simander/TT

Ändå låtsas de nu att S och MP med V-uppgörelsen om höjda pensioner går toklångt till vänster. Det är ett politiskt spinn som det är tveksamt om fler än ledamöterna själva – och en och annan ledarskribent – går på. Det är ett spel för att dölja att man inte på riktigt vågar välja mellan de två regeringsalternativ som finns, utan fortsätter låtsas att det finns en tredje väg inget annat riksdagsparti är intresserat av.

Det blev ändå ursäkten för att precis innan statsministeromröstningen meddela att centerpartisterna inte längre tänkte rösta på regeringens budget utan lägga ner sina röster och med det släppa fram oppositionens budget.

Beskedet som blev första snöbollen i vad som utvecklades till ett totalt snöskred. Ett där Sverige står utan en ny statsminister och Sverigedemokraterna bestämmer statsbudgeten. Tack för det Centern. Hoppas det smakar.

Detta är en ledarartikel som uttrycker Värmlands Folkblads politiska linje, vilken delar arbetarrörelsens värderingar och är oberoende socialdemokratisk.