Insändare: Politik eller skräckpropaganda?

Insändare
PUBLICERAD:
P-G Thunström anser inte att miljö- och klimatminister Per Bolund (MP) framför en sansad och långsiktig klimatpolitik.
Foto: Claudio Bresciani/TT
Världens högsta skatter på drivmedel, ett lantbruk i ekonomisk kris. Samt miljoner i bidrag till de rika och välbeställda som har råd att köpa en elbil och skatt på plastkassar. Det är några av de ogenomtänkta bidragen till miljöpolitik som, med miljöpartiet i spetsen, drabbar svenska folket.

Miljöfanatikern Per Bolund (MP) tar alla tillfällen i akt att piska upp den s.k miljökrisen till ren skräckpropaganda.

Enligt herr Bolund så hänger det på oss svenskar om jordens miljökris kan avvärjas eller inte.

Visst skall vi vara uppmärksamma på hur världens miljö försämras och begränsa människans bidrag till detta, men det kräver kloka och välgenomtänkta åtgärder. Inte drivmedelspriser som driver folk från landsbygden och på allvar hotar transportnäringen. Inte höghastighetståg som bara gynnar resenärer mellan våra tre storstäder och som kan kosta 400 miljarder av våra skattepengar.

Hur ser det svenska bidraget till jordens klimat ut?

Forskningen är enig om att vårt bidrag till jordklotets miljö är ca 0,1-0,15 %. Det är så litet att det knappast gå att mäta globalt. Det förmodligen mindre än vad Peking bidrar med under ett år.

Herr Bolund och co påhejade av okunniga och oseriösa massmedia och sociala medier verkar ha fallit offer för en formidabel marinering i klimathot.

Att koldioxidutsläppen skulle ha en avgörande betydelse för jordens temperatur är en icke helt bevisad hypotes. Det finns dessutom forskare som konstaterat att vissa förändringar hos vår sol också verksamt kan bidra till förändringar i vår miljö.

Koldioxid är en osynlig och luktfri gas som är helt nödvändig för livet på jorden. Den ökning av koncentrationen som uppmättes 2019 var ca0,4 promille. Den visade sig ge en grönare jord, större skördar, och färre människor som svälter. Någon ökning av extremväder kunde inte ses i global statistik.

Låt oss ta ännu en titt på Sveriges inverkan på utsläppen. Under 2018 var, bara under några veckor, tillväxthastigheten i länder som Kina Indien, Indonesien och Turkiet lika stor som Sveriges utsläpp under ett helt år.

För Kina och Indien med en befolkning på ca 2,7 miljarder vill man höja levnadsstandarden genom att öka elproduktionen. 2018 höll Kina på att bygga hundratals ny kolkraftverk som skulle ge 259 GW effekt. Det motsvarar nästan 250 Ringhalsreaktorer (R1 och R2).

Läser man slutrapporten från det avslagna stormötet i Glasgow förstår man att ett stopp för kolkraft ligger långt bort i tiden.

Argumentet att om andra länder inte får ner sin utsläpp, måste vi i Sverige anstränga oss ännu mer, saknar naturligtvis varje kontakt med verkligheten.

Visst är det möjligt att minska utsläppen i Sverige om vi tillvaratar ny teknik, (t.ex. kärnkraft generation 4). Vi kan inte fortsätta att skräpa ner naturen med tusentals vindkraftverk. Det kräver att svenska staten satsar stora belopp på sådan ny teknikutveckling och pengar finns att ta hem. EU kostar oss ca 50 miljarder, FN ca 15-20 miljarder, SIDA-bistånd 50-60 miljarder.

En sund, sansad, teknikbaserad, långsiktig och balanserad miljöpolitik är vad vi behöver och den saknar jag idag.

Vår bästa bidrag för att minska miljöutsläppen vore kanske dessutom att skicka Per Bolund med sällskap på en miljömissionsresa till bl.a. Kina och Indien.

Tycker P-G Thunström

Detta är en åsiktsartikel och innehållet är skribentens eller skribenternas egna uppfattningar.