En jobbtradition är invigd – hotellfrukost

Krönikor
UPPDATERAD:
PUBLICERAD:
I fredags införde vi på min arbetsplats en helt ny tradition. Vi började dagen med att äta frukostbuffé på ett hotell intill jobbet. Den var god, med mycket att välja på, men ingen jag skulle ha råd att äta varje dag eller vecka.

Det enda som drog ner något, det annars toppbetyget, var äggröran. Den var dåligt saltad men det gick lätt att åtgärda själv.

Jag har ätit många hotellfrukostar genom åren. Den tveklöst bästa av dem var på ett hotell mitt emot centralstationen i Stockholm. Den hade allt och mer därtill så där blev man övermätt. På det hotellet bodde jag flera gånger när jag var på kurser i huvudstaden innan jag blev journalist.

En annan bra frukost, som vi har testat ofta, är när vi har varit på spa i Sunne. Där finns till och med havregrynsgröt som tillagas efter att man har beställt. Det gillar jag, både gröten och servicen.

Den sämsta frukostbuffén var nog när vi tog en charterresa till Tunisien med några vänner. Den smakade ingenting och det fanns inte mycket att välja mellan. Allt som restaurangen erbjöd simmade dessutom i fett.

En annan dålig matupplevelse, som inte har med frukost att göra, var när jag och min mamma gjorde en båtresa till London. Det var enda gången i England för mig, tyvärr. Hotellets mat var det inget fel på, däremot köpte vi pizza till lunch en dag på en bar. Den var liten som ett polarbröd, bara uppvärmt och inte ugnsstekt. På den var det bara rå lök och massor av olja. Det här var på 1970-talet så då visste man hur en pizza skulle smaka, i alla fall i Sverige.

Detta är en åsiktsartikel och innehållet är skribentens eller skribenternas egna uppfattningar.