Sorgen efter dottern: ”När jag ser henne bryter jag ihop”

Stor intervju: Malte Hallquist om ängladottern, oron över sitt eget liv och om scenen som medicin

För tio dagar sedan somnade hon in. Victoria Hallquist – ängladottern – blev en ängel på riktigt.

– Jag har alltid sagt att Vickan är en ängel. Nu är hon just det, säger pappa Malte Hallquist som under året också har behövt kämpa för sitt eget liv.

Hela släkten satt samlad i biosalongen. Snart skulle deras nyaste stjärnskott, Simon Larsson, projiceras på bioduken i rollen av Karl-Bertil Jonsson. Men mitt i pirret, förväntan och glädjen kom ett samtal.

– ”Ni behöver nog komma hit”, sa de från sjukhuset, berättar Malte Hallquist.

Hallquist-syskonskarans äldsta, Victoria, hade i över två veckor legat inne på sjukhuset och nu orkade hennes kropp inte mer.

– Det är märkligt det där... att vara med vid både de första andetagen och de sista.


Att Victorias lungor har varit dåliga har föräldrarna Malte och Helena vetat sedan 2011, när hon fick en lunginflammation så allvarlig att hon var nära på att dö. Och det visade sig vara lungorna som spökade även den här gången.

I början av hösten kunde hennes assistenter märka av en ökad sömnighet hos henne, men det fanns ingen större oro över det förrän en dag i oktober. Då somnade Victoria sittandes i bilen och var oväckbar.

– Rejält medvetslös. Då ringde de och sa att de behövde åka in med henne, säger Malte.

Väl inne på sjukhuset kunde man konstatera vad den plötsliga tröttheten berott på. Lungorna orkade inte längre andas ut koldioxiden ur kroppen och Victoria fick sövas ner och kopplas till en respirator.

Det är märkligt det där... att vara med vid både de första andetagen och de sista.

Två veckor tog det innan man vågade ta beslutet att väcka henne igen. Ett beslut som inte var helt lätt – men ändå helt självklart.

– Vi visste att det fanns en stor risk med att väcka henne. Men alternativet var att låta henne ligga i en respirator i resten av sitt liv, och det var ju egentligen inte ett alternativ.

Han förklarar att Victorias lungor var dåliga och att det var en sorts lunginflammation som ledde till att hon lades i respirator.
Han förklarar att Victorias lungor var dåliga och att det var en sorts lunginflammation som ledde till att hon lades i respirator. Foto: Tommy Andersson

Väckningen gick trots oron bra – tills bakslaget kom. En infektion i lungorna utvecklades till lungödem och Victoria fick aldrig komma hem igen.

– När vi fick det där samtalet på bion den 12 november åkte vi dit, jag, Helena och Ida (Hallquist, lillasyster). Strax efter tio dog hon.

Vad gör man när man har åkt därifrån, utan sitt barn?

– Ja... vad gör man?

Malte pausar innan han fortsätter.

– Det är ett jättevakuum. Vi körde hem assistenterna och sedan satt vi här. Till tre-halv fyra på natten.

Att titta in i ögonen på henne – det är en annan värld.

Malte berättar att det, av ingen speciell anledning alls egentligen, under barnens uppväxt främst har varit han som tagit hand om Victoria medan frun Helena har haft huvudansvaret för de andra två. Han och Victoria var en duo.

– Man brukar säga att man behöver 10 000 timmar för att bli bra på något. Jag och Vickan har haft 2 timmar om dagen i 15 år. Vi är bra på varandra. Eller ja... vi var.

Runtom i huset i Kil finns bilder och minnen av dottern Victoria.
Runtom i huset i Kil finns bilder och minnen av dottern Victoria. Foto: Tommy Andersson

Han berättar att de sågs på fika varje fredag och att en stående punkt under de träffarna var ”pappamys”.

– Hon tyckte egentligen inte om fysisk kontakt, utan brukade ge en armbåge eller skjuta ifrån sig. Men varje fredag åt vi kladdkaka med grädde och la oss sedan i sängen så att jag fick hålla om henne. Det kunde vara i allt ifrån två minuter till två sekunder, sedan kunde man få en armbåge körd rätt in i sidan.

Hur var hon som person?

– En bestämd tjej som tyckte om action. Berg- och dalbanor, höga ljud, stark mat, mycket fart. Hon älskade till exempel när jag på rullskridskor körde henne i rullstol så snabbt att det blåste i håret på henne.

Han ger ifrån sig ett varmt skratt när han tänker på det.

– Vi märkte det när hon var ganska liten, när vi var på Legoland första gången. Då åkte vi en sorts berg- och dalbana där man fick titta på en massa figurer längs vägen. Det tyckte hon var så roligt att vi åkte tre gånger i rad, till slut fick vi liksom slita ut henne.

Malte beskriver sin dotter som en bestämd tjej som gillade action – och var en fantastisk lyssnare.
Malte beskriver sin dotter som en bestämd tjej som gillade action – och var en fantastisk lyssnare. Foto: Privat

De stunderna av komplett lycka har man hållit i genom åren med bland annat regelbundna resor till Liseberg – till assistenternas förtret.

– Ju högre fart desto bättre! Någon gång när de åkt Helix har assistenterna nästan behövt kräkas, men Vickan skrattade ihjäl sig.

– Det gjorde hon förresten också så fort någon slog sig. Det kunde hon tycka var så roligt att hon gapskrattade när man pratade om det i efterhand också.

Jag har fortfarande tre barn. Två på jorden och en i himlen.

Utöver att finna glädje i fart var Victoria också en fantastisk lyssnare, berättar Malte som försöker förklara det genom att jämföra med barnbokskaraktären Momo – från den tyska boken Momo eller kampen om tiden från 1973.

– Momo kunde lösa besvär och irritation mellan människor genom att bara sitta och lyssna. Den egenskapen hade Victoria också.

Vad var det bästa med henne?

– Det bästa? Ja, du... Vi har en bild på henne där borta på byrån.

Malte pekar bort mot väggen längst ner i matsalen där ett ljus tänts bredvid Victorias porträtt.

– Att titta in i ögonen på henne – det är en annan värld. Hon har tillgång till något som andra inte erbjuder. Exakt vad vet jag inte. Men jag har alltid sagt att Vickan är en ängel. Nu är hon det på riktigt.

– En annan sak som var otrolig med henne, som jag brukar prata om i föreläsningar om henne, var att hon aldrig ansträngde sig en enda gång för att jag skulle gilla henne – ändå älskar jag henne gränslöst.

Malte förklarar att han med tanke på Victorias fysiska tillstånd har förstått att ett fullångt liv med henne aldrig har varit en garanti, men att den insikten inte hjälper överhuvudtaget när man väl står där och säger farväl till sitt barn för sista gången.

– Förberedd kan man alltid vara, men beredd är man aldrig. Det är så djupt tragiskt att hon inte finns mer. Så här kan jag hålla ihop, men när jag ser henne bryter jag ihop.

För att kunna komma vidare i sorgearbetet behöver man ta en dag i taget, tror Malte.
För att kunna komma vidare i sorgearbetet behöver man ta en dag i taget, tror Malte. Foto: Tommy Andersson

Hur går man vidare med sorgen?

– Jag vet faktiskt inte det. Man tar en dag i taget, och löser den. Alternativet är att bara lägga sig ner och dö själv, och det är det ingen i familjen som är sugen på vad jag vet.

– Oavsett hur allt känns nu kommer Victoria alltid att finnas kvar. Jag har fortfarande tre barn. Två på jorden och en i himlen.


Dagen innan Victorias bortgång stod Malte på Scalateatern i Stockholm och i torsdags intog han Göteborgs konserthus. En revansch efter att pandemin avslutade storstadsplanerna i början av 2020.

– Den 8 mars ifjol körde jag också i Stockholm, och då var det fullsatt. ”Nu tar jag klivet in i Stockholm”, tänkte jag då. Sedan stängdes Sverige ned.

På fredag avslutas miniturnén med showen Relationsteorin på trygg mark – Scalateatern i Karlstad.

Visst har turnén i teorin haft en otroligt dålig timing, men i praktiken har den i stället bidragit med andrum i en tuff tid. Det är nämligen inte bara oron och sorgen för dottern som har tagit upp en stor del av Malte – utan också en oro för det egna livet.

Sarkoidos, en hjärtinflammation, upptäcktes i somras.
Sarkoidos, en hjärtinflammation, upptäcktes i somras. Foto: Tommy Andersson

För fyra veckor sedan fick han en pacemaker inopererad efter att sedan i somras ha märkt av att hjärtat tagit pauser, hoppat över slag och slagit orytmiskt.

– Men på scenen oroar jag mig inte för hjärtat. Där är jag verkligen i nuet, för det går inte att tänka på något annat. Det blir en sorts medicinering.

”Du får inte åka hem, du är hjärtsjuk” sa läkaren. Jag skulle ju hem och klippa gräset?

Den egna resan, och egentligen hela året, började med att Malte insjuknade i covid-19.

– Då var jag manligt sjuk – alltså väldigt nära döden, säger han och skrattar.

– Skämt åsido, jag var kraftigt förkyld men det var inte allvarligt. Det var när jag skulle börja träna när jag började bli bättre som jag märkte att jag inte kunde syresätta mig. Jag blev enormt andfådd och inget hjälpte. Efter tio minuter var jag helt fylld av mjölksyra.

Några månader senare började han känna av att hjärtat slog konstigt och sökte sig därför till vården – för att vara på den säkra sidan.

– Jag tänkte att de skulle klappa mig på axeln och säga ”det är stress, läs en bok och ta det lugnt”.

Men det var inte riktigt det han möttes av. I stället blev han direkt skickad till akuten och omedelbart inlagd på sjukhuset.

– ”Du får inte åka hem, du är hjärtsjuk” sa läkaren. Jag skulle ju hem och klippa gräset?

Det var riktigt otäckt. Jag tänkte ”nu dör jag”.

Efter ett otal undersökningar och en månad inlagd i Göteborg kunde läkarna bekräfta det de tidigt började misstänka: Malte hade sarkoidos i hjärtat, kort beskrivet en hjärtmuskelinflammation.

För det fick han kortison och annan medicin, att sätta in en pacemaker fanns först inte på kartan.

– Förrän jag tappade medvetandet helt när jag körde bil. Jag kände hur jag började förlora det när jag satt bakom ratten och svängde in på en gata för att stanna bilen, och då kom jag tillbaka igen.

Ärret på det vänstra bröstet påminner om allt som har hänt.
Ärret på det vänstra bröstet påminner om allt som har hänt. Foto: Tommy Andersson

Det hände ytterligare två gånger samma dag.

– Det var riktigt otäckt. Jag tänkte ”nu dör jag”.

Men läkare hann ta detta på största allvar och sedan pacemakern sattes in har hjärtat snällt skött sig – och när det inte har det har pacemakern sagt till på skarpen.

– Jag känner när den aktiveras. Då knäpper det till lite i hjärtat. Det är helt galet egentligen, hur det funkar!


Trots att en period av vila har behövts efter operationen finns det dock en sak som har fått ta upp lite tid ändå – podden Insikter från utsikter. Maltes hjärteprojekt som han också hoppas och tror bringar många andra glädje och ro.

– Jag säger alltid att man ska lyssna på min podd för att man mår bra av det, förklarar han.

I avsnitten gästar olika profiler, kändisar, artister – ja, alla möjliga människor som korsar hans väg.

– Kristian Luuk var först. Jag visste att han hade haft svårt att få folk att säga ja till att vara med i Sen kväll med Luuk – fram till det att Madonna gjorde det. Så jag hörde av mig till honom och sa ”du är min Madonna” och sedan dess har det rullat på.

I egenskap av samtalscoach frågar han ut sina gäster om allt mellan himmel och jord, om varför de gör det de gör, om hur de kom dit de är.

– Trots att man är rikskändis kan man känna sig som en bluff, en liten människa, och det är rätt gött att höra på det där.

Jag säger alltid att man ska lyssna på min podd för att man mår bra av det.

Utöver podden finns tankar om att spinna vidare på temat ”relationer” framöver, när showen Relationsteorin läggs i, vad Malte själv kallar, malpåsen.

– Jag tycker att det är så jäkla intressant med relationer. Bara den här grejen med att det finns forskning som visar att vi blir friskare som människor om vi har goda och nära relationer, utvecklar han och lägger sedan skrattandes snabbt till:

– ...säger jag som sitter här och är hjärtsjuk! Oj, vad frisk jag är!

Framöver finns planer på att bygga vidare på temat relationer, ett ämne som Malte har ”nördat ned sig i totalt”, enligt honom själv.
Framöver finns planer på att bygga vidare på temat relationer, ett ämne som Malte har ”nördat ned sig i totalt”, enligt honom själv. Foto: Tommy Andersson

Att skapa något nytt tillsammans med artisten och författaren Zinat Pirzadeh finns också med i tanken. Vad vet han inte riktigt än, men att det blir något är han nästan övertygad om.

Men det är planer som, om de sker, sker i framtiden. Allra närmast ligger nu begravningen som har behövt ta upp planeringstid de senaste dagarna.

– Vilken konstig känsla det är, när man står där och ska välja blommor, musik och mat, till Victorias begravning. Men sånt är i alla fall bestämt nu.

Blir det hög musik och stark mat?

– Kladdkaka och grädde, i alla fall. Den är given.

Publicerad:
Reporter Ida Myrin
Ida Myrin
ida.myrin@vf.se
Reporter Tommy Andersson
Tommy Andersson
tommy.andersson@vf.se

Artikeltaggar

KilMalte HallquistMänskligtPodcastRelationsteorin