Må bra-mys med svärta i konturerna

Krönikor
PUBLICERAD:
När råkalla november rullar ut sitt deprimerande grådask över landet kan det behövas något uppiggande. Här kommer tips om sådant – med lite svärta.

Det gäller boktips om två romaner jag läst på senare tid. Dels Hanna Rut Carlssons ”Sista hösten i Legoland”, dels Risto Pakarinens ”En dag, Jennifer”.

Den senare har allt som en riktig feel good-berättelse ska ha. Det är lite ledsamt i början, när huvudpersonen Peter hamnar i en medelålderskris och bestämmer sig för att skruva tillbaka klockan till den tid då han tyckte att han stod på topp. Det vill säga mitten av 1980-talet då han gick på gymnasiet. Sedan blir det mysigt. Filmen ”Tillbaka till framtiden” spelar en viktig roll i denna bok som alltså bjuder på lite lagom sorgsenhet och desto mer fniss och må bra.

”Sista hösten i Legoland” är också mysig och bitvis ganska kul. Trots att den handlar om hemska saker som klimatförändringarna, miljöförstöringen och ohållbart leverne. Berättelsen är utformad som en grekisk tragedi i fyra akter med orakel och allt. Fast oraklens varningar är det förstås ingen som lyssnar på... Faktiskt är detta en riktigt färgstark och formfulländad berättelse. Och lite svärta behöver vi allt, även i november. Om inte annat så för att ge myset konturer.

Så här jobbar Värmlands Folkblad med journalistik: uppgifter som publiceras ska vara sanna och relevanta. Vi strävar efter förstahandskällor och att vara på plats där det händer. Trovärdighet och opartiskhet är centrala värden för vår nyhetsjournalistik.