LEDARE: Visst behöver Filipstad mer jävlar anamma – och ett badhus

Ledare
PUBLICERAD:
Filipstad vill satsa sig ur krisen, men för kommunens sverigedemokrater gäller det att svartmåla allt man kan för att vinna väljare.
Foto: Daniel Olausson
Det går inte att missa hur definitivt Åsa Hååkman Eriksson sätter ner foten. Nu ska det socialdemokratiska kommunalrådet jävlar anamma ställa de dystra minerna och den dystra statistiken i Filipstad på ände.

Filipstad SKA vända trenden efter decennier av utflyttning, nedläggningar, underskott, social dumpning och en minst sagt utmanande demografisk utveckling med många äldre – och kommunalrådet själv väljer i en intervju med VF att se plusresultatet i ekonomin i år, för första gången på ett tag, och det framgångsrika jobbet med att minska kommunens kostnader för socialbidrag som tecken på den vändningen.

Visst, överskottet kan mer direkt förklaras av generösa statsbidrag de senaste åren, men man tar vad man får.

Det går dock inte att spara sig till god kommunekonomi. Att bara skära och skära. Speciellt inte om man skär ner på nödvändigheter.

Att ständigt tälja ner kanterna på den kommunala servicen skapar inte den framtidstro Filipstad och så många andra små landsbygdskommuner som sitter i samma sits behöver för att locka inflyttning av människor som faktiskt VILL bo där och inte bara måste. Det övertygar inte en ung generation att det går att bo kvar.

Så den S-styrda kommunen tänker också satsa. Det ska byggas en ny skola, en ny större idrottshall och ett badhus. En halvmiljardsinvestering i en 10 000 personers-kommun. Det är onekligen ett maffigt sätt att visa att man tänker jobba för framtiden och inte bara dra en filt över huvudet.

Åsa Hååkman Eriksson (S) i Filipstad ser fram emot storsatsningar för att öka framtidstron i kommunen.
Foto: Caroline Frankesjo

Hur viktigt det är att sluta måla framtiden i 50 nyanser av grått blir uppenbart när högerextrema ”nyhets”-sajten Exakt24, där tidigare petade sverigedemokratiska riksdagsledamoten Erik Almqvist är chefredaktör, just denna vecka hunnit publicera en film om Filipstad i mycket uppenbart syfte.

I ett generande taffligt producerat, 40 minuter långt reportage ondgör sig lokala sverigedemokratiska företrädare över den negativa utvecklingen i kommunen, om nedskärningar, dålig ekonomi och växande otrygghet, som i filmen illustreras av ett överflöd av filmklipp på unga svarta män som rör sig på Filipstads gator.

Absolut ingen ska missa vilka som borde få skulden för utvecklingen (trots att den nedåtgående trenden inleddes långt innan dessa unga killar kom dit eller ens var födda).

Reportern lyckas vid upprepade tillfällen trycka in vad han menar är statistik från Brå som påstås visa att – och ja, detta är ett direkt citat – ”anmälda brott har ökat från 300 till 1300 per invånare” på 25 år. Ursäkta?!

Till detta kommer påståendet från SD:s Johnny Grahn som får inleda hela filmen, om hur Filipstad ”har ungefär 1000 personer som är analfabeter som inte går att få i arbete”.

Ett fascinerande uttalande med tanke på att det finns runt 2000 utlandsfödda i kommunen och inte helt få av dessa är barn… Dessutom visar Arbetsförmedlingens statistik att arbetslösheten bland utlandsfödda i Filipstad minskat i flera år i sträck, något som rimligen också bevisas av att kommunens kostnader för socialbidrag sjunker.

Men som sagt, Sverigedemokraterna vinner inga val i Filipstad om folk har framtidstro och då får man skarva och hitta på.

Så ja, Filipstad behöver verkligen de aviserade satsningarna. Ja, Filipstad behöver verkligen något som kan mota svartmålningen som bara kommer att eskalera fram till valet.

Ledarsidans enda invändning? Att man känner sig tvingad att klubba en skattehöjning på 75 öre för att åstadkomma det.

För att få en ny skola, en idrottshall och ett badhus – vad man nog ändå får anse vara ett rätt basalt utbud av kommunala tjänster – måste Filipstadsborna betala en kommunalskatt mer än 1,50 kronor över rikssnittet.

Det duger inte.

Detta är en ledarartikel som uttrycker Värmlands Folkblads politiska linje, vilken delar arbetarrörelsens värderingar och är oberoende socialdemokratisk.