Leif Engström: ”Pappa var också jätteglad och stolt över detta”

Mitt i sorgen efter sin nyligen avlidne far mottar värmländske Leif Engström ett av landets största stipendier för unga konstnärer.

– Pappa var jätteglad och stolt över detta, och det är mycket tack vare honom jag är där jag är i dag, säger han från sin ateljé i Stockholm.

I våras ställde de ut alldeles efter varandra i Arvika. När målaren Leif Engströms stora separatutställning på Rackstadmuseet tog slut, inleddes fotografen Lars Engströms dito på Arvika konsthall. "En bråkdel av en sekund" hette utställningen, där Torsbybördige Lars Engström visade fotografier från sina år i Stockholm och Värmland.

"Jag vill inte känna att jag lämnar ut någon. Det är ett litet dilemma, och kanske har jag varit lite feg, men det är något jag alltid tänkt på. Jag har exempelvis ett par bilder från Torsbymârten som jag tycker är fina, men jag kan inte använda dem för man ser hur ett gäng driver med en man på dem", sa Lars Engström till VF i samband med vernissagen.

"Blir väldigt knäppt"

– Det var nog ett erkännande för honom att få visa bilderna på hemmaplan. Stockholmsbilderna hade han ju ställt ut på Stockholms stadsmuseum och även visat på Bokmässan, men just Värmlandsbilderna hade han inte visat tidigare. Jag tror att han tyckte det var extra roligt att arbeta med dem nu, när folk dessutom kunde känna igen sig i miljöerna, säger Leif Engström.

Hans pappa diagnostiserades med cancer i slutet av sommaren, ungefär samtidigt som Leif fick reda på att han blir nästa mottagare av Åke Andréns konstnärsstipendium på 500 000 kronor. Offentliggörandet sker i Värnamo på tisdagsmorgonen, exakt två veckor efter Lars Engströms bortgång.

– Ja, det blir ju väldigt knäppt. Det skulle ju bli höstens stora grej det här och jag hoppades att pappa skulle få vara med lite längre, men han blev sämre snabbt. Det sätter saker i perspektiv, men det känns väldigt hedrande och stort. Det kan man inte ta bort. Pappa var också jätteglad och stolt över detta, och det är mycket tack vare honom jag är där jag är i dag.

"Hjälpt mig så mycket"

När Leif Engström hade sin första separatutställning i Karlstad, på Galleri Lars Hjelm i början av 2018, var pappa Lars med och hängde tavlorna.

– Han har hjälpt mig så mycket med konsten genom åren, säger Leif Engström och minns tillbaka på uppväxten i Brunskog.

– Pappa jobbade hemifrån, med eget mörkrum. Det var ett sorts konstnärsliv som blev något helt normalt för mig. Och han sysslade inte bara med foto, där fanns målningar och märkliga metallskulpturer hemma som han hade gjort när han gick på Konstfack. Han tecknade mycket med oss barn, bland annat gjorde han avancerade påskbrev, och han och mamma tog med oss på utställningar.

En viktig egenskap, där Leif Engström säger sig vara direkt influerad av sin far, är disciplinen. Att kunna arbeta hårt och tålmodigt med konsten.

– Ibland krävdes det ett väldigt arbete av honom bara för att få till ett par särskilda bilder. Det där har inspirerat mig.

Tunga jurynamn

Årets stipendiejury består av konstnärerna Ernst Billgren och Carl Harmmoud, samt Waldemarsuddes museichef Karin Sidén och Kungliga konsthögskolans rektor Sara Arrhenius. Själva prissumman delas ut under en ceremoni i Stockholm den 16 november. I motiveringen skriver kvartetten bland annat att Engström "med sitt utforskande och nyskapande måleri utmärkt sig som en av de ledande konstnärerna i en yngre generation i Sverige".

Det är mycket pengar också?

– Ja, det är helt galet mycket. Jag blev lite chockad när samtalet kom, minst sagt.

Vad ska du göra med dem?

– Ja... det finns lite olika tankar. Jag och min flickvän drömmer om att köpa ett hus någonstans ute på landet, men det ligger lite längre fram tror jag. Däremot gör det här att jag kan fokusera helt på måleriet under en längre tid framöver.

Leif Engströms allra största målningar kan ta upp emot fyra månader att göra, berättar han.

– Finns där en ekonomisk press kan det vara lite svårt att låta målningen ta den tid den verkligen behöver. Så det här känns väldigt bra.