Hoppa till huvudinnehållet

Madicken slutade andas i sin mammas armar: ”Hon dör nu – mitt framför mig”

Publicerad:
Reporter Ida Myrin
Ida Myrin
ida.myrin@vf.se
I nästan en vecka har Madicken, elva veckor gammal, intensivvårdats på sjukhus för allvarliga symptom på RS-virus.
I nästan en vecka har Madicken, elva veckor gammal, intensivvårdats på sjukhus för allvarliga symptom på RS-virus. Foto: Privat

Elva veckor gamla Madicken var medvetslös när mamma Amanda och pappa Johan körde fram till barnakutens entré.

Personalen tryckte på akutlarmet, Madicken slets ur sin pappas famn och det blev starten på en intensiv vecka där familjen konstant har pendlat mellan hopp och förtvivlan, liv och död.

– Jag bröt ihop totalt, berättar Amanda Holmström.

Barnklinikens vädjan efter RS-topp: ”Håll syskon hemma”

Det började som en förkylning, det som senare visade sig vara RS-virus. Madicken blev snorig och hostig förra lördagen men läget verkade inte på något sätt allvarligt.

Mamma Amanda hade ändå en tanke på RS-virus i bakhuvudet och ringde för säkerhets skull till 1177 för att stämma av.

– ”Det låter lugnt och det är fullt på akuten, så jag tycker att du kan avvakta”, sa hon i telefonen då.

Sagt och gjort. Familjen fortsatte som vanligt med sina rutiner hemma. Visst märkte de att Madicken var lite slö, men det kändes inte så konstigt med tanke på att hon trots allt var förkyld.

Madicken visade förkylningssymptom förra helgen, men att det skulle resultera i en vecka på sjukhus kunde föräldrarna Amanda och Johan aldrig föreställa sig.
Madicken visade förkylningssymptom förra helgen, men att det skulle resultera i en vecka på sjukhus kunde föräldrarna Amanda och Johan aldrig föreställa sig. Foto: Privat

Natten flöt på bra och morgonen likaså – kanske lite väl bra.

– Vi satte på kaffe och la ned Madicken i ett babynest i soffan, och det gick! Det har aldrig hänt. Hon har varit ett kolikbarn innan så hon har aldrig kunnat ligga själv. Aldrig.

Faktumet att paret sedan kunde sitta och dricka en kaffe i lugn och ro gjorde att de insåg att något var fel och de bestämde sig för att åka in till akuten.

"Inget liv”

På vägen in till sjukhuset tänkte Amanda på RS-viruset och vad hon hört om symptomen. Hon mindes bland annat att andningssvårigheter fanns med på listan, men inget sådant märktes på lilla Madicken.

– Men när vi väl kommer fram till akuten får vi inte en reaktion från henne. Ingenting, säger hon och förklarar att både hon och pappa Johan hamnade i omedelbar chock.

– Jag går bara in på akuten, knackar på fönsterrutan i receptionen och skriker ”mitt barn vaknar inte”. Men jag tror inte att jag ens då hade fattat allvaret.

Madicken bärs in i sin pappas famn – blek och helt lealös. Hon bara hänger.

– Då hör jag hur personal trycker på akutlarmet.

Det tog några sekunder innan föräldrarna kopplade vad det var som hände.

– Sedan inser jag, att akutlarmet går för mitt eget barn. Jag bara skrek.

När Amanda och Johan kom fram till akuten var Madicken okontaktbar. Personalen tryckte därför på akutlarmet.
När Amanda och Johan kom fram till akuten var Madicken okontaktbar. Personalen tryckte därför på akutlarmet. Foto: Privat

Därifrån går allt oerhört snabbt. En dörr öppnas, personal rusar ut, Madicken tas från Johans armar och försvinner iväg. Här blir minnesbilden svag för Amanda, men hon minns en sak väl.

– Jag hör någon fråga ”andas hon?”. Sedan en annan som svarar ”nej, det finns inget liv i henne”.

Amanda berättar att hon bröt ihop totalt. Personalen ville att hon skulle följa med in i akutrummet, men hon kunde inte ens gå.

– Jag var helt säker på att hon är död nu. Hon såg död ut, när de lyfte henne.

Ett svart hål

Till slut lyckas hon ändå komma på benen och klev in i rummet där vårdpersonal kämpade med att ge Madicken luft – en syn som återigen blir för svår att hantera för två oroliga föräldrar.

– Hon hänger på mage på läkarens arm och jag bryter ihop igen. Jag tas in i ett annat rum och hör plötsligt ett litet ljud från Madicken.

Men ljudet blev kortvarigt.

– När det blir tyst igen sugs jag in i ett nytt svart hål.

Vid flera tillfällen under sjukhusvistelsen gjorde Madicken andningsuppehåll, vilket resulterade i total panik hos hennes föräldrar.
Vid flera tillfällen under sjukhusvistelsen gjorde Madicken andningsuppehåll, vilket resulterade i total panik hos hennes föräldrar. Foto: Privat

Kanske någon enstaka minut senare, som ändå kändes som hundra år, hörs ett skrik igen. Den här gången håller det i sig.

– Då ligger hon där och har vaknat till. Vi hör något om att de har tagit prov för RS och att vi måste iväg till avdelning 11, på isoleringen, för intensivvård.

"Mamma älskar dig”

Väl på isoleringen trodde Amanda och Johan att läget skulle stabiliseras, att de skulle kunna slappna av. Men här fortsatte den emotionella berg- och dalbanan med full fart.

– På måndagen var Madicken otröstlig. Hon hade så ont och skrek konstant.

Helt plötsligt slutar hon att andas och kollapsar i sin mammas armar. Återigen infann den sig – paniken.

– Jag var helt säker på att jag inte skulle få ta med henne hem.

Amandas röst spricker när hon pratar.

– Jag minns att jag grät och rabblade alla syskon som älskade henne, mormor, alla i vår närhet. ”Mamma älskar dig, pappa älskar dig, Ola älskar dig”.

Men andningen kom tillbaka – och så här fortsatte det nästan hela veckan.

– Man kommer till sjukhuset och förväntar sig att det ska bli bättre, men vi fick hela tiden höra att man inte vet när hon når toppen. Det var otroligt psykiskt påfrestande. Man tror att det värsta är förbi och sedan kommer det ett nytt bakslag igen.

Bakslag efter bakslag

På torsdagen började läget stabilisera sig och familjen fick ett vanligt rum. Sonden, som hade matat Madicken sedan den panikartade första dagen, kunde tas bort och för första gången på flera dagar kunde mamma, pappa och bebis få tid för bara varandra – utan personal sittandes vid fotändan.

– Då tror vi att vi kan slappna av, men så började hon pipa efter andan.

Under två andningsuppehåll blir Madicken ännu en gång okontaktbar.

– Jag skakar och skriker på henne och bara väntar på att personalen ska komma in. Då kom allt igen. Jag fick uppleva den där fruktansvärda känslan igen. ”Hon dör nu – mitt framför mig”.

Varje minut, varje sekund, har mamma Amanda funnits med på sjukhuset för att vaka över sitt barn.
Varje minut, varje sekund, har mamma Amanda funnits med på sjukhuset för att vaka över sitt barn. Foto: Privat

Först på fredagen kunde man börja märka att Madicken kom igen. Hon orkade amma, andningshjälpen kunde sänkas mer och mer och på lördagen fick familjen äntligen åka hem. Nu ska de leva isolerat en stund för att inte riskera att Madicken, som fortfarande är ganska skör efter den tuffa veckan, blir smittad av RS-virus igen.

När Amanda återberättar allt det som har hänt är det tisdag och hon säger att det är först nu, tre dagar efter hemkomsten, som hon har börjat landa i det som har hänt.

– Jag har inte gråtit än, jag har inte vågat släppa på det. Om jag väl börjar kommer jag att gråta så mycket.

Vädjar till föräldrar

Mitt i det stora kaoset skrev hon ett Facebookinlägg där hon berättade om sin situation. Det har i dag delats över 28 000 gånger.

Förhoppningen att hennes historia når ut och hjälper någon annan är också anledningen till att hon väljer att berätta om, att återuppleva, hur det känns när man tror att man är på väg att förlora sitt barn.

– Jag höll på att mista mitt barn på grund av okunskap. Om jag kan rädda ett barn från att bli så sjukt som Madicken, för att någon har hört min berättelse, så gör det min sorg efter den här veckan lättare att hantera.

Nu har Madicken, och hennes föräldrar, äntligen fått åka hem till sina fyra storasyskon.
Nu har Madicken, och hennes föräldrar, äntligen fått åka hem till sina fyra storasyskon. Foto: Privat

Hon fortsätter, med en vädjan till andra småbarnsföräldrar:

– Madicken hade inte de typiska symptomen för RS. Så jag vill föra det här vidare, så att folk kan vara försiktiga och förstå hur allvarligt det är. Ta inte med bebisar till affären bara för att samhället har öppnat upp.

– Det har varit en pandemi, man vill ut – men det är inte värt det. Jag skulle kunna skrika ut det över hela världen. Konsekvenserna är inte värt det.

Läs också

Artikeltaggar

KarlstadMänskligtRS-virusVård och omsorg

Så här jobbar VF med journalistik: uppgifter som publiceras ska vara sanna och relevanta. Vi strävar efter förstahandskällor och att vara på plats där det händer. Trovärdighet och opartiskhet är centrala värden för vår nyhetsjournalistik.