Pappa, kära pappa, vi saknar dig så

Krönikor
PUBLICERAD:
I helgen somnade min pappa in. Två månader efter att min bonuspappa gick bort. Det är en tung höst detta.

Pappa var svårt sjuk de sista åren. Så på ett sätt var vi förberedda. Ändå inte. För det går inte riktigt att föreställa sig sorgen och saknaden. Den är stor. Jättestor.

Jag försöker ändå tänka på alla ljusa minnen. De är många. Jättemånga. För pappa lyste upp mitt liv, min bonusmammas, mina bröders och deras familjer och livet för många, många fler. Han var en mycket social man med engagemang i föreningar, släkt, vänner och även mina och mina bröders vänner. Så sent som i fredags, när vi pratade i telefon, frågade han hur det var med mina vänner i Stockholm som jag var på besök hos då.

Sådan var han. Från uppväxten i Åmotfors, genom yrkeslivet på skolor i Karlskoga och Uddevalla till livet som pensionär.

Pappa var en stor förebild för mig. I vuxen ålder har jag allt mer insett hur mycket av hans personlighet jag lånat. Men alldeles särskilt tänker jag nu på sommarloven när jag var barn och han hämtade och körde mig ner till stugan i Bohuslän. I bilen lyssnade vi på Sven-Ingvars, Sten & Stanley och Vikingarna, bland andra, och pappa sjöng med. Troligen var det därför jag senare försökte mig på en kort karriär som sångare i ett band. Med ”Leende guldbruna ögon” som paradnummer, förstås.

Pappa, kära pappa, vi saknar dig så.

Så här jobbar Värmlands Folkblad med journalistik: uppgifter som publiceras ska vara sanna och relevanta. Vi strävar efter förstahandskällor och att vara på plats där det händer. Trovärdighet och opartiskhet är centrala värden för vår nyhetsjournalistik.